Hur underbara ens barn är så kan man ibland bli galen av för lite sömn. I natt hände det mig.. Felicia ville verkligen inte sova, hon var inte ledsen utan bara vaken. Hon åt, rapade och kräktes om vartannat. Ilskan mot en sovande Pontus växte bara starkare och starkare och till sist så rann bägaren över, jag bara grät av trötthet och utmattning. Jag var extremt kissnödig också men orkade verkligen inte tömma blåsan eftersom det fortfarande kräver att jag ställer mig i duschen. Jag försökte kissa på toaletten igår kväll innan vi gick och la oss, men det slutade med svidande smärta och en varm dusch. Självklart var det inga problem för Pontus att ta Felicia ett tag så att jag fick sova, men han har ju inte tuttarna med mat. Så efter någon timme så fick jag i alla fall vakna. Den mest sammanhängande sömnen som jag fick var nog på morgonen mellan halv tio och tolv. Men det får duga. Idag har alla åkt iväg och handlat men jag kände inte att jag orkade följa med, i stället har jag varit hemma men en bajsandes och kräkandes liten bebis som inte har velat sova, hon somnade först vid kvart över tre och det var då som jag kunde äta för första gången. Jag kan lova att det smakade juvligt med knäckebröd!
Nu vaknar hon igen.. Men det gör ju ingenting för jag älskar henne mer en allt annat och hon är ju faktiskt väldigt snäll!
Fy för de nätterna…! Hoppas de inte kommer ofta, och att ni passar på att ta igen förlorad sömn om dagarna.
Kram!
Åh vilken fin bild! Så fina är ni! 🙂 Ha en underbar jul hemma och hälsa hela familjen massor från oss alla!
Åh, jag vet hur det känns… Men det blir bättre 🙂 Kram