Jag har så svårt att slita mig från min lilla tös och skriva något inlägg här. Men så får det vara nu, det hade varit roligt att uppdatera mera så att jag senare kunde gå tillbaka och läsa om det, men man är ju ingen superwomen. Nu sover hon så jag ska göra ett försök.
Vi tog i alla fall våran första promenad i torsdags och vagnen är helt klart godkänd. Det var lite gnäll ett tag vilket fick mamman att må lite sämre men ganska så snart så somnade hon. Vi gick ingen långpromenad för jag känner mig fortfarande ganska så öm och slut i kroppen, vi nöjde oss med en tur till min farmor och farfar för lite fika. Torsdags var också den dagen då mjölken sprängde tuttarna, och mina tårar rann ner för kinderna hela kvällen. Det var en hormonkarusell som hette duga!
Det var en oroskänsla som sköljde över mig, kan jag det här, gör jag rätt, må hon bar, får hon tillräckligt med mat, får hon för mycket mat, är hon röd i stjärten, byter jag blöja tillräckligt ofta? Ja frågorna snurrade i min skalle och tårarna bara sprutade. Men med nattsömnen kom också lite förnuft tillbaka och jag vet ju att hon mår bra. Jag väntar fortfarande på gråtfesten som hon kan bjuda på, den har inte kommit ännu men det skulle förvåna mig mycket om vi blev skonade från det. Barn ska ju gråta, men Felicia visar bara sitt missnöje då jag gör rent henne med våtservetter (det blir ju kallt), annars så är hon våran lilla ängel som bara är nöjd.
Åh heter hon Felicia? Så fint! Mysiga ni ser ut!