Idas beauty

Förlossningsberättelse del 3

IMG_1054.JPG
05:50– Ett ctg tas men ger inga hjärtljud. Jag har så ont och är så trött vid den här tiden att jag knappt reagerar, men blir väldigt nervös och rädd. Barnmorskan letar och letar. Säkert i fem minuter innan de äntligen ger utslag på skärmen. Pjuu! Tydligen hade Filippa kommit så långt ner att det var svårt att hitta hjärtslagen just då.

06:00 – Börjar krystvärkarna och vid det här tillfället är jag nere på förlossningspallen med Jonas placerad bakom mig. Barnmorskan håller en varm handduk där nere som jag bett om i mitt förlossningsbrev. Jag tar i allt vad jag har och de hjälper mig att våga ta i under varje värk och inte vara rädd. Snart är hon ju här! Vid några värkar tar jag i så hårt att jag försvinner bort i några sekunder. Jag vet inte vart jag är tills jag öppnar ögonen igen. Det känns som att ögonen ska ploppa ut trots att jag blundar, men jag får någon konstig och obeskrivlig kraft och en enorm motivation när de berättar att de nu ser håret och att huvudet är på väg fram. Jag är riktigt otålig, har ont och vill bara hem. Det svider som sjutton, men det är ändå rätt skönt att äntligen få lov att krysta och ta i allt vad jag har, och kunna hjälpa till lite på traven. Det är ju faktiskt kroppen som har gjort jobbet hittills.

06.36 – Samlar jag krafter och frågar ”men hur långt är det kvar nu då? Jag vill hem!” och de svarar att det bara är max två krystningar kvar och i nästa värk föder jag fram världens vackraste lilla flicka, vår dotter. Det omtalade och underbara första skriket kommer efter några sekunder (förövrigt de längsta i mitt liv) och då får jag lyfta upp henne på mitt bröst. Den vackraste stunden i livet var den när du kom!

 

kkkkll

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. petra

    Man blir så glad bara av att läsa det du skriver. Men visst känns det lite vemodigt att man aldrig kommer få uppleva den där allra första gången igen? Visst ingen förlossning är den andra lik men ändå, första kommer alltid vara första:)