Idas beauty

Förlossningsberättelse del 2

IMG_3850 - Kopia

 

Vid klockan 21 var vi inne på förlossningen och redo för en kontroll. Ett CTG kopplades på och allt såg normalt ut. Vi fick en helt underbar och gullig barnmorska som vi hade träffat tidigare när vi varit inne på kontroll och hon kände igen oss. Med facit i hand hade jag aldrig fixat förlossningen utan henne. Efter att CTG:t var klart, var det dags för att se hur pass öppen jag var och tro det eller ej, men jag var öppen 3 cm och cervix var utplånad.

21:35 – Vi blir inskrivna. Nu skulle vi faktiskt inte åka härifrån utan att ha träffat vår bebis. Skulle jag föda barn nu? Jag har ju inte ens SÅ ont. Vi var verkligen helt säkra på att vi skulle få åka hem igen och hade inte ens tagit med oss BB-väskorna ut ur bilen, så Jonas går och hämtar dom. Tur att vi iallafall packade med oss det sista som vi skulle ha med oss hemifrån. Barnmorskan kunde känna huvudet och nu var Filippa även fixerad, äntligen! Ganska direkt fick jag en värmekudde (underbar!) på ryggen och akupunktur som smärtlindring  (en i pannan, en bak i huvudet, på benen, fötterna och i handen). Jag tyckte väl egentligen inte att det hjälpte särskilt mycket utan det gjorde det mest svårt och gjorde ont att gå, som vi hade kommit överens om att jag skulle. Tiden rullade på och jag tyckte fortfarande att värkarna var hanterbara. Vi skrattade och skojade och när en värk kom masserade Jonas min rygg och hjälpte mig att ta mig igenom den.

00.25 – den 28 april (vecka 39+5) fick jag lägga mig i badet, och där blev jag kvar i nästan fem timmar. Det var så skönt att få slappna av på riktigt och jag kunde koncentrera mig på att andas mig igenom värkarna i badet. Jag hade nämligen sådana spänningar i kroppen att jag bara jag skakade, men badet hjälpte mig verkligen att kunna slappna av. Här blir jag undersökt igen och nu är jag öppen 4 cm. ”Shit vad segt det går” minns jag att jag tänkte och började räkna ut att om jag öppnar mig 1 cm på två timmar så lär det här ta helt galet långt tid.

02:54 – får jag pröva på lustgas och jag är nu öppen 5-6 cm. Jag tycker inte att lustgasen hjälpte och jag blev bara yr och illamående. Jag tyckte även att masken luktade väldigt konstigt så jag ber om någonting som kan hjälpa mig att få bort smärtan och vi kommer fram till att vi ska prova på sterila kvaddlar. Här får vi även in lite smörgåsar, smoothie och en kanna med iskallt vatten. SÅ himla gott!!!

03:23 – får jag sterila kvaddlar i magen. Det gör galet ont när de lägger de (faktiskt till och med värre än värkarna tycker jag) med de går snabbt över. Smärtan i magen jag hade under värkarna försvinner och flyttas istället till ryggen, där jag redan har haft ont sedan jag kände av första värken. Jag tycker alltså inte att det hjälper så himla mycket, och jag har fortfarande ont, men kan slappna av riktigt bra och värkarna är hanterbara. Nu är jag öppen 8 cm och när barnmorskan undersöker mig gör det så sjukt ont! Jag blir så rädd för smärtan att jag nästan börjar gråta och ber då om EDA (vilket jag skrivit i mitt förlossningsbrev att jag helst inte vill ha). Hon förklarar att värkarna kommer inte att göra ondare än såhär och jag litar på det. Samlar mig och tänker att värkarna gör ju orndare om jag spänner mig (gråter) och blir lugn, och koncentrerar mig åter igen på att andas mig igenom värkarna som börjar blir mer och mer intensiva. Jag tycker dock fortfarande att jag kan ta mig igenom värkarbetet bra bara genom att andas. I efterhand har Jonas berättat att barnmorskan pratat med honom under tiden jag var på toaletten tillsammans med undersköterskan och sagt att hon trodde att jag skulle fixa hela förlossningen utan EDA, och Jonas höll med.

05:20 – bestämmer vi att jag ska byta ställning och alltså komma upp från badet. Jag lägger mig i sängen med filtar runt om mig för att spänningarna i kroppen ska släppa och jag ska kunna slappna av. Men jag bara skakar och Jonas får sätta sig bakom mig i sängen och hålla om mig. Här undersöks jag igen nu är jag öppen 9,5 cm men där stannar det av så de bestämmer att de ska ta hål på hinnorna så att fostervattnet ska gå. Vilken sjuk känsla det var när de gick! Inte alls som att man kissar på sig utan mer som att någon hällde varmt ljummet vatten mellan benen, haha. Värkarna är intensiva och kommer tätt. Jag andas mig igenom de men jag börjar bli otålig. Nu vill jag ha ut henne..!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.