Husetfullt.

Jag vaknar varje morgon likt ett järnrör. 

Just nu är Hjalmar, Arvid och Evald väldigt mammiga. Jag kan inte gå många meter utan att jag hör:

”Var är mamma?”

”Vart ska mamma?”

”Vart ska du?”

”Jag vill följa med.”

Säkert är ni många som känner igen er? Barn har ju en tendens att bli riktigt mammiga eller pappiga i perioder. Och det kan faktiskt vara väldigt jobbigt. Fast kärleken är oändlig till barnen så behöver jag lite andrum. Att ”andas själv” kan vara väldigt skönt, om ni förstår vad jag menar. Jag samlar energi som mest när jag målar, ritar eller skriver. Behövs inte en lång stund fören jag tankat mig full på energi. Eller bara att få sitta på toa utan att någon ropar. Att gå och kasta sopor själv. Det behövs inte många minuter för mig att vara själv för att samla krafter. Att gå och kasta sopor kan räcka gott, för mig i alla fall. Nu får jag inte ens det förrän någon av dom tre ska med.

Att få sova och breda ut sig under en mammig eller pappig period är bara att glömma. Evald kommer alltid ifrån sin säng och vill ligga mellan mina ben med sitt huvud på min mage. Han verkar ha en inre radar, för han måste sova väldigt hårt om jag ska kunna flytta honom om det så är bara bredvid mig. Nattsömnen blir sisådär. Och jag känner mig stel som en pinne eller snarare ett järnrör. Jag är orörlig när jag vaknar.

Men det är glömt på dagen några energidrycker senare 🙂

Hur som är så är denna period kort och hur påfrestande det än kan vara så bjuder jag på det.

Hjalmar sex år: ” Arvid är du kär i mamma?”

Arvid fyra år: Nej, Jag älskar mamma”

Det är vad mammig eller pappig perioden handlar om. Äkta kärlek! 🙂 och ett steg i utvecklingen till frigörelse ifrån föräldrarna. Det tror jag kan vara riktigt skrämmande för små barn. Att vara redo för ett steg till självständighet men ändå inte – kan säkert vara nog så förvirrande. För självständiga och utvecklande små och ibland stora steg tar barn i alla åldrar. Sådana perioder är jag säker på kräver mera kärlek, trygghet och omvårdnad. Jag tror att det är det en mammig eller pappig period handlar om.

När denna period är intensiv så tycker jag att föräldrar ska avlasta varandra ibland. För att orka måste man få gå en promenad, träna eller vad man önskar. Och då får barnet faktiskt acceptera att mamma eller pappa går. Den andra föräldern är ju också vanligtvis en trygghet för barnet. Att få hämta krafter tror Jag är viktigt både för barn – föräldrar relationen och för dom vuxnas relation till varandra. En mammig, pappig period tycker jag inte får ta över helt. Då kan det verkligen bli jobbigt. Hur gör man då om man är ensamstående? Och barnet är inne in en sådan här period. Att få lite egentid kan vara så viktigt. Försök att få barnvakt utav någon du vet om att ditt barn tycker om. Om det bara är för en timme så kan din energi komma tillbaka. Var inte rädd att lämna barnet en kort stund. Jag tror att det är jätte viktigt att få barnet att acceptera att du är en egen individ.  Då mår alla bra. Det tror jag!

Önskar er alla en glad fortsättning på veckan 🙂

/ Maria

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.