Husetfullt.

Hon skulle minsann vägra!

I bland vet jag verkligen att jag lever. Helst på morgonen med trötta barn, gnäll och trotts. Jag behöver liksom inte gå in och duscha och skruva på kall vattnet för att vakna till liv. Vissa dagar blir jag klarvaken direkt trots sömn tunga ögon.
Första halvan av morgonen gick bra. I mitt huvud delar jag alltid upp det jag ska göra i etapper, för att det känns som att det går smidigare då. Jag skjutsar barn vid tre tillfällen varje morgon eftersom alla går på olika ställen och några är för små att åka spårvagn själva. Som sagt gick dom två första resorna bra. Vi kom i tid men Evald och Arvid var ledsna precis som igår. Den manliga pedagogen satte båda killarna i sin famn och försökte trösta. Jag vet ju att det går över , men när dom ser så där ledsna och förtvivlade ut så är det smärtsamt att känna att stressen har sitt grepp om mig. Allt måste liksom flyta på annars faller hela morgonen och det slutar med att sista gänget kommer försent. Men några extra kramar hann vi med innan jag vinkade ”hej då” till mina små.
Sista gänget då? Det var där stressen satte fart. Dels för att klockan hunnit springa i väg och dels för att kvarvarande barn hemma var sena. Två hade inte gått upp, en hade inte letat rätt på strumpor. Hon – lilla fröken är väldigt noga med strumpor att och dom ska sitta perfekt. Därför ska hon alltid leta efter dom perfekta. Ett annat barn skulle minsann vägra gå till tandläkaren för att hon inte ville missa gymnastiken på skolan. Hon skulle minsann vägra och då skulle hon inte gå till skolan heller. Hur tänkte hon där? Då missar du gympan oavsett försökte jag. Nej total vägra skulle hon.
Klockan tickade på och nu ”brann det i knutarna” skolan började om 5 minuter och det tar över 10 minuter att köra dit och jag inser att det blir stressigt att hinna med Hjalmar till psykologen i tid. Hjalmar var för övrigt glad som en sol på morgonen. Spännande att jobba hos psykolog.
Tillslut så var vi alla inne i bilen och vi kom bara 5 minuter försent och Hjalmar han i tid till sitt besök och här är vi nu. Det blir både skola och tandläkare för den vägrande tjejen. Att dom aldrig lär sig att det blir som mamma bestämt 🙂

/ Maria

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.