Nu ligger jag i soffan efter en mysig lunch hemma hos Jessica. Jag åt sjukt mycket kräftor så törsten jag känner nu är helt orimlig. Men det är ju så gott! Innan de andra tjejerna kom låg jag på golvet hemma hos tvilling och djupandades. Och skrattade. Jag hade ingen värk men såna ilningar som gjorde att jag absolut inte kunde stå upp. Det gick inte ens sitta… Alltså den smärtan… Jag hade som sagt inte så kraftfulla ilningar med Alice, eller så har jag bara förträngt det. Jag måste faktiskt börja hantera förvärkarna och ilningarna på ett mer stillsamt sätt. Andas. Gå in i mig själv. När jag skrattar gör det bara ännu ondare. 
Carros kräftor var liiite större än mina. Men bara lite.
/Angelica
Haha jag är en såndär som inte alls gillar kräftor men mer än gärna äter surströmming så här års =P