När jag och Jessica var ute och tog bilder i veckan var det en miljon myggor på fältet och vid havet. De syns såklart inte på bild, men de var överallt. Jag hatar myggor (och alla myggbett jag nu har på kroppen) men jag är inte rädd för de små blodsugarna. Något jag däremot är livrädd för är getingar. Alltså jag får panikkänslor i kroppen…
Igår var vi på ett café utomhus där det var så sjukt mycket getingar att jag valde att gå därifrån, utan att ens ha tagit en klunk av mitt kaffe. Jag slet med mig Alice för jag ville inte att hon skulle bli stucken. Stefan säger att de bara sticks om de blir provocerade… Men de sticks ju även om de blir klämda.
Nu till problemet. Jag har varit rädd för getingar så länge jag kan minnas. När jag var liten klev jag rakt i ett jordgetingbo och blev stucken på flera ställen. Jag blir avundsjuk när folk helt stilla sitter kvar och knappt viftar bort getingjävlarna. Jag vill INTE föra över min getingrädsla på Alice… Men det är sååå svårt! När de kommer flygande vill jag bara skrika och springa. Två gånger den här sommaren har Alice varit nära när min panik utbryter och hon blir såklart både rädd och ledsen.
Kom gärna med tips på hur jag ska göra! Är det någon som känner igen sig? Är ni rädda för andra saker? Kan ni dölja det för era barn? Jag älskar att det snart är höst och getingarna är ett minne blott.
/Angelica
Jag har varit rädd för getingar sen barnsben, men tycker min fobi blir värre och värre för varje år.
Jag gör allt man inte ”ska”: viftar, springer och skriker. Men det går av ren reflex, jag K A N I N T E kontrollera det hur mycket jag än vill.
Har funderat på KBT, men vet inte ens om jag törs det. Men sen jag fick barn så känns det ännu mer angeläget att försöka tygla det.. dels för att jag inte vill överföra en extreme rädsla och dels för att mitt liv skulle bli enklare några månader om året.
Den här sommaren har varit underbar, jag har knappt sett en geting!
Förstår dig verkligen. Är livrädd för getingar och har varit sedan jag var liten då jag blivit stucken flera gånger. Det värsta är att det som alla säger: sitt bara still och vifta inte runt, det stämmer inte!!!! Livets största myt tyvärr. Har flera gånger när jag var i övre tonåren blivit stucken av getingar helt oprocerat när jag suttit helt still i lugna omgivningar. Efter det har jag helt enkelt bara rest mig upp och gått/sprungit iväg när någon geting närmar sig. Har inte barn än men har också funderat på hur jag ska lösa det om jag får barn, supersvårt…
Hej!
Alltså, I hear you. jag är fullkomligt skräckslagen inför getingar. Alltid varit. Får sånt adrenalinpåslag att jag kan springa en mil. Skulle heller ALDRIG stannat på det där himla caféet.
Jag är en sådan person som typ kan stänga in mig i sovrummet om det är en geting i vardagsrummet, och sen sitta där och uggla tills min sambo kommer hem (alternativt är hemma och slår ihjäl den lilla fan). Till saken hör att jag aldrig blivit stucken själv, ever. Men min mamma älskar dom inte heller, så jag gissar att hon delat med sig av sin rädsla lite.
Har inga barn själv, men jag tänker som så att alla har vi saker som vi är rädda för, mer eller mindre. Det är ju mänskligt. Om min dotter/son skulle ta efter min rädsla för getingar, så känns det inte som hela världen. Jag menar, de är ju inga gosedjur, dom små kräken.
Sen är det såklart inte kul att Alice blir ledsen, det förstår jag. Och där har jag inget att tillföra, eftersom jag som sagt inte har barn själv. Tycker bara inte du ska slå ner på dig själv och vara rädd för att din rädsla ska smitta, för om vi ska vara ärliga, det är inte hela världen om getingarna förlorar en kommande cheerleader (”sitt bara stiiiiiiill”…… MMMM OKEJ, det är bara det att den KRYPER PÅ MIG).
Hej,
Det som har visat sig fungera bäst (utifrån tusentals forskningsstudiet världen över) gällande hjälp för fobier är KBT. KBT för specifik fobi som det heter kan behandlad med en session (några timmars träff) samt en eller två träffar någr veckor/månader efter.
KBT för specifik fobi kan vara svårt att få via vårdcentralen. Så jag skulle rekommendera att 1. Gå privat, 900-1500/timme 2. Kontakta Stockholms universitets psykologstudentmottagning/Karolinska studentmottagning, ingen kostnad men man blir inspelad så handledaren kan se om studenten ”gör korrekt”.
Lycka till! Kram KBTpsykologen 🙂
Jag hade fobi för spindlar tidigare. Skrik, panik, kunde inte andas. Jag blev otroligt begränsad, ville inte sitta i gräset, inte röra mig i skog och mark, sov aldrig med öppet fönster. I perioder drömde jag mardrömmar om spindlar. En dag kände jag att det fick vara nog. Jag ville inte leva så, och jag ville inte föra över min fobi på mina (framtida) barn.
Av en händelse läste jag en artikel om Tytte Hellman som hjälper människor att jobba bort sina fobier. Jag tog mod till mig, ringde upp henne och bokade en tid. Vi jobbade tillsammans i sex timmar och sen var jag ”botad”! Det här var 2008, och det håller i sig fortfarande. Spindlar kommer aldrig att bli min favorit, men paniken är långt borta.
Jag hittade ett klipp med Tytte på Nyhetsmorgon (OBS! KLIPPET INNEHÅLLER BÅDE EN ORM OCH EN SPINDEL): http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/så-botar-man-en-fobi-2231544
Om du känner att du har fått nog och vill jobba med din fobi, kontakta Tytte! Kram och lycka till!
Jag är förbaskat rädd för sprutor och min man för tandläkaren (innan i alla fall). Så vi fördelade det så att när barnen skulle till tandläkaren följde jsg med och till läkaren för sprutor eller blodprov tog han det. Men du kanske inte kan be getingarna flyga till din man precis, så…haha nej jag kommer nog inte på något! Bit i något så du inte skriker, kanske.
En rädsla är en rädsla och vad någon annan än säger så kan man inte direkt styra sina känslor. Men hag tycker det är fint att du tänker att du inte vill överföra den på er dotter!
Kram
Åh, jag förstår att det är jobbigt och det hjälper ju noll när jag säger att för de flesta är getingar heeeeelt ofarliga (undantaget är då de som är allgeriska). Men jag skulle råda dig att tänka a) de blir bara uppeggade om du viftar/skriker/springer och DÅ är risken större att de sticker b) de är bara insekter och helt ofarliga för dig (om du då inte är allergisk) c) du kan inte slippa getingar för resten av livet så antingen kan du lära dig leva med dom eller så kan du låta det störa dig för resten av livet. Det är INTE värt att spendera alla somrarna med att springa ifrån getingar…!
Min man är förresten lika rädd som du… Det resulterar i att varje gång vi får in en geting i vår lägenhet så skriker han GETING!!!! Och så tar han pojken under armen och så springer han ut från rummet och skriker DÖDA DEN, DÖDA DEN, DÖDA DEN!!!! Och så smäller han igen dörren så jag sitter där inne ensam med getingen… Som nu är arg och förvirrad. Men då brukar jag lugnt ta en tidning eller dylikt och shasa ut den stackars varelsen och sen kan mannen komma in igen.
P.s Jag HAR blivit stungen två gånger själv. En gång som barn och en gång i vuxen ålder när jag plockade äppel en varm septemberdag, en geting hade hängt med in i plastkassen jag plockade i och så när den flög ut var den arg och jag viftade med handen för att få undan den och då stack den mig. Det gör ont, men smärtan går om.
Jag är så fruktansvärt mörkrädd! Såpass mycket att jag på kvällen knappt vågar gå ner på undervåningen då vi har stora fönster hela nedervåningen. Varje gång det blir mörkt så får jag känslan av att jag är mitt i en Beckfilm eller liknande. Tittar mig alltid över axeln och får alla möjliga saker till att se ut som rånare, mördare osv…. Helt galet! Tänk om jag skulle föra över det på min son! sjukt jobbigt. Min man tycker jag ska prata med någon… Kan inte annat än och hålla med 😉
Är också sjukt rädd för getingar! Vet inte hur många gånger jag lämnat familjemiddagar ute på verandan när jag var liten för att sitta ensam inne vid köksbordet och jag är inte direkt mindre rädd nu för tiden.
Vad som dock är ännu värre är hundar. Fullkomligen hatar när folk låter sina hundar gå okopplade! Det spelar ingen roll om hunden är den minsta någonsin och snällast och lydigast i världshistorien. Minsta antydan att den är på väg åt mitt håll får jag panik och börjar gråta. Det värsta är ju att man inte kan springa ifrån dem heller =(
Usch … känner igen det där. Jobbar med skadedjur men är ändå sjukt rädd för getingar (tur man bara sitter på kontoret) i år har hade varit sjukt lite getingar på västkusten så jag har inte behövt oroa mig sedan jag fick min son. Är dock sjukt flygrädd också och vi är i Grekland just nu och innan flygresan var jag supernervös över att föra över min rädsla på Charlie. Men som tur var har det gått bra! Jag kunde typ fokusera mer på honom än på själva flygresan så jag var lugnare än vanligt.
Annat lär det vara med getingarna… skriker och springer iväg när de kommer så är också rädd att Charlie ska bli rädd som jag
jag undrar samma sak! Är lika rädd för getingar också och KAN inte sitta kvar när de surrar omkring en. Jag får panik deluxe, skriker och springer därifrån. Förstår inte hur man kan sitta kvar bara!?
Själv ser jag bara fästningar på den där bilden 😉 Gillar dem inte alls.