För några dagar sen när jag och Stefan åt glass gav jag Umbi lite glass på fingret. Alltså max max en tesked allt som allt. Hon sa mmmm mmmm mmmm och sken upp som en sol. Vi har pratat om att vänta med socker till henne, det känns liksom helt onödigt. Hon kommer äta så mycket socker i alla fall i livet. Men jag tänker att det inte är nån fara att ge så lite? Egentligen känns det onödigt och dumt nu i efterhand men hennes mmm mmmm var så himla gulligt.
Hur har ni gjort med era barn och socker? Alice förstår ju inte vad det är än på länge så jag tycker att det känns onödigt att introducera… Jag vet att de till exempel skippar ketchup på vissa förskolor eftersom det innehåller socker, så hård vet jag inte om vi kommer att vara. Men jag kommer försöka undvika att hon ska dricka oboy till frukost när hon blir lite äldre, i alla fall på vardagarna.
/Angelica
Inser att det är tufft att vara förälder idag! Så många frågor att ta ställning till, så många sätt att kunna se det på. Så snabbt frågorna blir infekterade. Jag lever utan barn så jag har ingen egen erfarenhet men den åsikt/det sätt jag tycker är lite märkligt är då föräldrar själva fortsätter äta precis som förr: socker, läsk, glass, godis, fika etc och knappt låter barnet smaka ens. Om man nu anser att socker är något som man ska avhålla sig från i största möjliga mån, varför lägger man då inte om kosten själv också? Ska barnen sitta och titta på, eller äter man i smyg?
Håller verkligen med dig. Viktigt att leva som man lär…
Snark. Ni som totalvägrar socker till era barn och inte istället visar hur man har en sund inställning till socker är jag rädd att de blir som jag. Fick aldrig äta vitt bröd eller ketchup som liten. Och ALDRIG socker. Gick jag på kalas hade mamma ringt innan och sagt att jag skulle få russin istället för godis som de andra barnen fick. Kan ju säga att jag vid varje tillfälle jag kunde få socker fullkomligen hetsåt det. På ett klassdisco stod jag vid godisskålen och moffade tills jag bokstavligen spydde. Nej, inför en sund vana istället ”det här är onyttigt, men det är gott så då äter vi det bara ibland”
Bra skrivet!
Fast det där låter ju väääldigt extremt. Tror det är få som ringer och sägee att deras ungar bara får äta russin på kalas. Vi väntade med socker tills vår son märkte att andra åt godsaker. Då började han också få (ungefär 2 års ålder). Nu äter han ibland mjölkchoklad, ibland 70%ig choklad, ibland glass, ibland yoghurt med bär som jag gjort till ”glass” och alltsom oftast väljer hsn de bättre alternativen när flera valmöjligheter står framme. Oftast väljer han dessutom frukt och länge ville han inte ha sötsaker alls fastän han fick äta det. Han hade inte vant sig vid den söta smaken antar jag.
Allt med måtta och balans säger jag. Att låta en 7 månaders äta choklad lite då och då tycker jag personligen är vansinne eftersom bebisar som överlag äter bra kommer alltid verka intresserade av godsaker också – eftersom de helt enkelt blir intresserade av vad vi stoppar i munnen. Det intresset betyder kanske inte direkt att msn ska ge det till så pass små barn.
Men sedan blir det nog inte så bra, som i ditt fall, om godsaker liksom vägras ALLTID till äldre barn. Då blir det förbjudet osv och något barnen vill ha än mer. Inte bra alls heller förstås.
Måtta med allt är nog bäst. För en del familjer fungerar det med att ha en liten, liten efterrätt varje dag efter middagen eftersom då suget blivit mättat och en liten mängd räcker bra varje dag, och för andra passar ca en gång i veckan-lördagsgodiset bäst.
Framför allt ska man väl
respektera andras val istället för att skriva ett nedsättande ”Snark” pga ens egna, uppenbarligen väldigt, väldigt extrema, uppväxt.
Och alla som vill gnälla på hur andra gör, sköt ert så sköter andra sitt 😉 för min del tycker jag någonstans mitt emellan funkar bra. Undvik för små barn och tillåt det sen i vettiga mängder när de blir äldre. Cola tycker jag däremot är ett stort nej bra länge, koffein (!!) och höga halter socker till barn i samma veva…nej tack!
Min äldsta fick sitt första lördagsgodis när han var 2,5 ( typ 5 godisar i en påse)
Idag är han 6 år och får ett glas oboy till frukost på helgen. Bara godis på lördagar och max 2 glas läsk och så har de varit sen han va ca 4. Inget gotta på vardagar förutom nån glass kanske nu när solen är här.
Min yngsta är 6 månader och tanken är väl ungefär densamma. Smaka lite glass är ingen big deal enligt mig men gotta får vänta tills han vet vad de är sen tar vi de vidare från det ☺
Åh, denna sockerfråga ger mig snart gråa hår! Min dotter på 9 mån, får generellt bara i sig fruktsocker. Vilket måste vara bättre än vitt socker, eller? Visst har hon fått smaka på några bitar bulle när jag bakat, eller som Alice smaka glass eller vaniljsås från mitt finger när vi ätit det. Men sen så finns det dem i vår närhet som tycker att jag är skittråkig som inte låter min dotter smaka på mer ”gott” eller säger till henne ”Åh, tänk när du FÅR äta glass, sylt godis etc..” som att det vore livets höjdpunkt. Sen kommer andra och säger VA! Låter du henne äta bulle!!!? Små ska inte äta socker, det är FARLIGT, hon kommer bli sockerberoende, tjock eller få diabetes etc. Hur man än gör är det ju ändå fel i någons ögon!
Jag har inga egna barn, men fem syskonbarn. Och mina systrar har resonerat som att öl/alkohol ger man inget barn, oavsett hur intresserade barnen kan vara av det. Detsamma gäller socker. Ett barn väljer inte vad det äter, utan äter det dem blir serverade. Min yngsta systerdotter har alltid fått bubbelvatten eller mjölk, men väljer alltid bubbelvatten oavsett om andra barn dricker läsk. Ibland vid kalas har hon fått en mer (efter 2års ålder), men tycker det är för sött och dricker kanske två tre klunkar..jag tror att om man blir erbjuden socker, lär man sig gilla det. Om det dröjer och man inte lär sig gilla det i ung ålder, tror jag personligen det är lättare att inte fastna för det. Som sagt, det är föräldrarna som bestämmer vad barnet får äta och det ska respekteras oavsett val 🙂
Usch, det är en infekterad fråga det där. Jag tycker att vi ska respektera varandra val och livsstilar.
Vår dotter på 10 månader har aldrig smakat socker, vi är sparsamma med banan och klämmisar. Däremot så vräker vi i oss bär istället. Efter min och min sambos livsstil är utan socker (läsk, glass, kakor, saft) så blir det narturligt att hon inte heller får i sig något. Tycker att det räcker med det socker som producenterna envisas med att stoppa i vårt bröd, vår skinka, vår leverpastej m.m.
Vi kommer att ge henne godis den dagen hon ber om det men förhoppningsvis så kommer det dröja några år till.
Tack för en bra blogg!
Massa kärlek.
Jag förstår inte hur man kan säga att ”jag har ätit socker hela mitt liv och har inte blivit sjuk”. Måtta med allt, absolut, lite socker här och där gör ingenting, men idag är det socker i nästan alla livsmedel och det blir lätt ”för mycket”. Vid frukosten kan man ibland få i sig dubbla dagsransonen socker och då har dagen bara börjat… Det tål att tänkas på att cancerceller frodas av socker. Socker är ett gift i för stora mängder och socker (kolhydrater = glukos = socker) i kombination med fett kläggar är vad som skapar mängder med sjukdomar i det långa loppet. Det är även lättare att bli överviktig som äldre om man hela livet fyllt kroppen med sockrade produkter. Slutar man maxa sockerintaget kommer dessutom maten smaka helt annorlunda (godare och mer) och man kommer att ”vakna” upp ur sockerträsket (känna sig piggare och som en ny människa).
Jag kommer inte introducera rent socker för mina barn då jag blivit extremt påläst sedan jag fick diabetes typ 1, den kroniska typen ”barn-diabetes” som aldrig försvinner. Socker och processerad mat får de ändå i överflöd på förskola och skola. Här hemma äter vi så naturligt det bara går. Och jag har blivit av med extrem mensvärk, ångest och oron och udden av hyperaktiviteten är som bortblåst och jag får aldrig finnar och är jämt så glad, genom att utesluta socker och gluten ur min kost. Varför ska man då mata sina barn med den skiten?! Det skapar ju bara fler besvär.
/// Vänliga hälsingar Jennie som absolut inte tycker att lite glass är farligt, så länge det inte blir en glass om dagen, och en godispåse, och kalaspuffar med en halvliter mjölk. KRAM!
Ni har en underbar blogg och pod
Vår stora tjej var vi ganska hård med. Hon är född i början av agusti och sommaren när hon skulle bli 1 vet jag att hon fick lite vaniljglass ibland när det var jätte varmt ute och vi vuxna åt. Sen dröjde det länge med godis, dricka och kakor. Hon är fortfarande inte jätte intresserad av det och blir 6 i år. Lillebror som är 2 1/2 är dock förlorad i sockrets värld. Han kan nog lukta sig till det och ska såklart ha som syster och det hon inte äter upp slukar han innan man hinner blinka.
Gå på magkänslan och sunt förnuft så blir det nog toppen 🙂
Håller med den första som kommenterat. Så jäkla larvigt att vara rädd för socker, ett ämne som finns naturligt i det mesta. I lagom mängd är det ingen fara, en bulle någon gång i veckan blir man varken sjuk eller överviktig av. Då är det värre om barnet får i sig klor genom en kallsup i simhallen, men det är det ingen som tänker på.
Vår son är 2,5 år och har fortfarande inte fått börja med socker. Då menar jag glass, godis, fikabröd, ketchup, sylt, sötad grädde och saft/fruktdryck.
Men fruktsocker som jag såg att någon nämt hae han fått genom fruktpurer, frukt, klämmisar osv.
Vi håller hårt på det med socker..
Hej!
Min flicka är 10,5 månader och blir tokig om hon inte får vad vi äter. Så hon kan få max en tesked nån gång av glass. Har gjort egen glass till henne, naturell yoghurt, frysta jordgubbar och färsk banan och kanske nån mer frukt och det är jättegott!
Kommer inte att köpa en godispåse till henne men när hon börjar förstå kanske hon får ett par bitar. Men än sålänge älskar hon frukt så drt funkar bra, men om vi typ fikar lite längre fram får hon kanske lite bulle osv. Men som en föregående talare; barn gör som vuxna gör!
Hon kommer tex aaaaaldrig få läsk! Dricker knappt vi heller, aldrig hemma iaf. Tror ni har rätt synda värderingar där, i övrigt oxå!
Vi har en flicka på 10 månader och har väl som alla föräldrar diskuterat detta ämne. Vi har kommit fram till att glass känns roligt att kunna ge på sommaren och vi sjukdom,, för det va ju mysigt när man själv var liten. Nu pratar vi inga stora mängder, kanske till sommaren. Vänta så länge som möjligt med godis och cola. men alla gör precis som dom vill, fortsätt med en bra blogg!!kram
Hej! Nu har ju inte jag några barn men jag tänker som du att man kan ju vara lite försiktig med socker när de är så små. Sedan tänker jag som regler: barn gör inte som vuxna säger utan som vuxna gör. Så om jag blir förälder får jag väl försöka föregå med gott exempel själv så kommer det nog inte bli några problem 🙂
Vår pojk, som blev två i mars, får vanlig kanelbulle om vi är ute och fikar. Oftast vill han inte ha, väljer 9 av 10 gånger frukt eller riskakor framför bullar eller glass. Så, bullar och glass är vad han kan få. Ingen saft, inget annat sorts godis. Alla gör såklart som dom vill, men för oss känns det lagom!
Inget mot er, men vad tror folk?! Hur mycket (frukt-)socker är det inte i puréer och klämmisar? Det är ju inte som att man kommer starta ett beroende iom lite glass. I så fall borde det beroendet redan finnas med tanke på hur mycket fruktsocker vi stoppar i barnen.
Min sexmånaders får inget socker. Han har liksom inte visat något intresse. Men jag kommer inte neka honom något sött någon gång ibland bara för att.
Om någon har ett jättebra argument till varför det är farligt att äta socker någon gång, sällan så är jag idel öra.
Tror inte heller det är farligt att äta socker någon gång ibland. Men jämförelsen med frukt (fruktsocker) tycker jag blir felaktig. Inte minst för att i en frukt/klämmis får man så många andra näringsämnen på köpet (vitaminer, mineraler, vissa fetter) samt fiber som är viktigt för tarmmotoriken. I jämförelse med glass och godis som innehåller en massa skit och sådant som kroppen verkligen inte behöver.
Socker är inte bra, men industrin gör allt för att mörka det. Jag tycker alla borde läsa på mer innan man väljer hur man konsumerar det. Sen är det såklart väldigt gott och man väljer ju själv vad man vill stoppa i sin kropp. Men barn kan inte välja själva, de är för små för att förstå. Hembakta kanelbullar visst, men godis och glass med alla de tillsatser som finns tycker jag man ska vara försiktig med.
Jag är själv sockerberoende och det är inget jag önskar på mina barn, jag önskar att de kan känna smak efter annat och slippa vara i sockrets våld.
Det är inget problem för min 4-åring att inte få godis eftersom vi aldrig infört det så slipper jag tjat. Hon bryr sig inte och det är underbart skönt! Jag förstår att man vill ge ibland men det är nog bäst att vara lite restriktiv. 🙂
http://nosugaradded.se/antligen-en-overlakare-som-helt-oradd-varnar-for-socker/