Igår var jag och Alice till en öronspecialist, vi fick en remiss dit efter besöket på jouren i lördags. Det gick…sådär. Så fort Alice fick se den där lampan som läkaren lyser med i örat skrek hon så mycket att hon skakade. Hon var otröstligt. Jag och en sköterska fick hjälpas åt att hålla i hennes små armar så att läkaren kunde kolla i öronen. Han kunde tyvärr inte se så mycket och vi ska tillbaka dit i juli för en extrakoll. Då kommer vi att vara båda två, både jag och Stefan. Jag gör inte om det där ensam. Det var svettigt och jag tror att det är bättre om någon av föräldrarna kan ha ögonkontakt med Alice, nu satt hon i mitt knä och det var inte optimalt. Jag vill kunna titta på henne och försöka lugna henne…
Vi fick order om att ge Sprallan penicillin i sju dagar istället för fem som de sa från början. Idag står enbart vila och lek på schemat och det ska bli riktigt skönt. Min sista mammalediga dag är det också och Stefans sista jobbdag. Det känns fortfarande lite overkligt att jag börjar jobba nästa vecka, overkligt men också kul och spännande.
TUSEN TACK för alla era namnförslag till Alice lilla syskon. Den 16:e april får vi förhoppningsvis veta om det är en pojke eller en flicka, både jag och Stefan är för nyfikna för att inte ta reda på det.
/Angelica
Usch stackaren då 🙁 Hoppas hon mår bättre snart. Jag älskar verkligen den här bilden på henne haha!