[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=Me9yrREXOj4[/youtube]
”Sara” postade den här videon i kommentarsfältet på mitt inlägg från igår där jag undrade varför vissa känner sig som om de vore bättre lämpade som föräldrar till Alice än mig och Angelica när de härjar runt i kommentarsfältet.
Den summerar debatten rätt bra och är också en reklamfilm i en kampanj just för att respektera andra sätt att leva sitt liv och uppfostra sina barn på deras sätt, trots att det skiljer sig från ditt/mitt synsätt.
Trevlig onsdag!
/ Stefan
Man lägger ungen i sängen. Säget god natt och går ut. Sen går man bara in var 5 minut oavsett hur mycket barnet skriker. Och man får INTE ta upp barnet. Utan bara säga typ ”jag är här”. Efter ett tag antingen somnar barnet av utmattning eller slutar skrika för att det inte är värt att skrika mer. Ingen kommer ju ändå. Så fruktansvärt.
Jag tror inte man kan va en bra förälder jämt och ständigt. Att ta hand om sitt barn grundläggande behov (mat, sömn, närhet/tröst, lek och hygien) är inte att vara en bra förälder anser jag – det är rätt och slätt att vara förälder. Sen att skydda sitt barn från sånt som är skadligt (blåskärmar, besprutad mat, socker etc) får man göra så gott man kan. Att ha tålamod, ge barnet goda värderingar, visa barnet respekt och trygghet tycker jag faller under kategorin ”bra förälder” (där jag då anser att tex femminutersmetoden eller liknande INTE hör hemma) och ni verkar vettiga och ha en sund inställning till föräldraskapet. Gör det ni gör och skit i andra. Kanske kan man skippa att lägga upp såna bilder på bloggen bara om ni vill slippa en shit storm.
Nu gillar jag heller inte fem minuters metoden, men herregud vad många föräldrar du anser vara dåliga föräldrar..
Det finns en del ja. Att behandla ett spädbarn på det sättet är i mina ögon vidrigt.
Vilken fin video! Jag blev till och med lite tårögd på slutet (eh what?! haha).
(Liiite synd dock att det avslutas med sisterhood of motherhood, kunde väl i denna moderna tid ändå inkludera även pappor. Men fint budskap i alla fall!)
Haha, satt också här med en tår i ögat och tänkte att nej, nu måste jag vara bra trött eller nåt 🙂 Skönt att jag inte var ensam om det då!
Vilken bra video! Det kommer nog alltid finnas dom som känner ett starkt behov av att kritisera andra människor. I slutändan får man nog bara strunta i det helt enkelt, den enda som förlorar på det är dom själva. Kan man inte se sina egna misstag så kommer dom alltid att finnas där!
Bäste/Bästa Herr och Fru! Jag inser att jag är två år sen med denna kommentaren eller så, men hittade ert inlägg då ni gjorde er mässingslampa med delar från Grand Brass. Den vart så fantastiskt snygg att jag beställde samma delar. Nu sitter jag här och har två gånger misslyckats med att koppla sladdar i den och dessutom fått kortslutning. Ni verkade inte ha några problem alls. Hur gjorde ni? Förstår att jag är sjukt jobbig som frågar detta nu, men skulle verkligen uppskatta en liten guide, känns så tråkigt att inte kunna använda den. Mässingslampor är ju jätteinne nu, kanske blir det fler som hittar hit?
Kram Ylva
SÅ BRA VIDEO!!!! Att vara mamma är verkligen att behöva slåss för sina egna åsikter angående barnuppfostran och det är helt sjukt tycker jag. Dock tror jag att mammor med äldre barn som ger nervärderande åsikter inte gör det fullt ut för att vara elaka…. utan för att de vet vad som funkat för dem….. kanske? Jag vet inte. Det är ingen ursäkt att bete sig som ett svin.
Men ändå, alla bebisar är olika, allas syn på uppfostran och struktur är olika. Det finns inget rätt eller fel så länge man inte skadar barnet på något sätt. Att man som förälder är trygg i sin roll och trygg i de beslut man tar för sitt barn och sin familj är det allra viktigaste tycker jag.
Kramar / Jennie, som visserligen inte har barn men som ändå reflekterar mycket över mammarollen och barnuppfostran när flera av kompisarna nu börjat skaffa smått. 🙂
Ja, tänk att det ibland känns som en omöjlighet att bli respekterad som förälder. Att vara den som känner barnet bäst men att ändå behöva försvara eller motivera de val vi gör. Tröttsamt.
Jag önskar verkligen att det skulle vara mer sisterhood i det hela, istället för dömande och ifrågasättande. Jag har ofta undrat över vad som ger andra rätten att kommentera mitt barn och vad vi gör, allt från att plocka upp henne om hon skriker till vad hon äter och hur hon ska sövas.
Jag och min sambo bestämde oss när vi fick barn (och när vi märkte hur en del, absolut inte alla ville lägga sig i) att när våra vänner får barn ska vi aldrig pracka på dem vår filosofi. Ge råd så gott vi kan om de vill ha, men att även du utgå från att det funkade för oss och så tänkte vi men att det inte är någon allsmäktig kunskap vi har.