Vi är osams. Som alla par är ibland. Som trötta småbarnsföräldrar blir. Vi säger dumma saker vi inte menar och vi retar upp varandra. Jag trodde att vi hade som regel att inte somna osams, men det har vi tydligen inte för nu ligger Stefan på soffan nere i vardagsrummet och sover. Och jag ligger här ensam i ett mörkt rum och lyssnar på Alice andetag.
Jag hatar, hatar, hatar att bråka. Jag får en stor klump i magen. Vi har så svårt att släppa saker, även om det är småsaker. Båda måste liksom alltid ha rätt. Jag kan i och för sig säga förlåt, men det gör inte S. Han tycker nämligen aldrig att han gör fel.
Så när jag säger förlåt säger han bara ”Mm det är okej”. Istället för att bara säga förlåt han också. Och om jag då säger ”Men ska inte du säga förlåt för allt dumt du sagt?” svarar han med ”Nej, jag har inte gjort nåt fel och du säger ju bara förlåt för att du vill att jag ska be om ursäkt” och där är liksom bråket igång igen.
Jag vet att alla vi inte är ensamma om att bråka, men det gör mig inte mindre ledsen. Jag är glad att umbi ligger här i sängen, annars hade jag aldrig kunnat somna på den här blöta huvudkudden.
/Angelica
Vi ber inte om ursäkt. För oss handlar det inte om vem som har rätt eller fel. Grunden till bråken är oftast missförstånd. Ibland är det att vi tycker olika. Men vi pratar och reder ut det! Vi behöver ju bara sätta ord på vad vi menar och få förstående för vad den andra har för tankar kring det. Prata, prata, prata och komma fram till en lösning som känns bra för oss båda.
Är det små irritationer som kommer i samband med trötthet och hunger är det bara att låta det gå förbi känner jag. Det är ju över direkt och inget att reda ut. Man är bara irriterad liksom. MEN har vi sagt något DUMT, alltså kallat varandra för elaka saker, eller verkligen sårat (vilket vi inte gör men det kan hända nån gång ibland) DÅ säger vi förlåt. Det var ju helt enkelt bara dumt gjort. Men vi ber inte varandra om ursäkt för att vi har olika uppfattningar om saker. Att reda ut vem som har rätt och fel känns verkligen inte meningsfullt. Man får lägga allt vad stolthet heter åt sidan och acceptera att man inte alltid tycker och tänker likadant jämt. Kramar ❤️
Tråkigt att ni bråkar men jag tycker som du att man borde lösa det innan man ligger och stirrar upp i taket en hel natt i ett försök att sova bort saken på olika platser.. Jag och min sambo bråkar nästan aldrig eller sällan, men kan precis som du/ni brusa upp över någon småsak då och då. Men det gör inget, man får tänka att man behöver ventilera ibland och detta var tydligen en smågrej som man glömt bort att prata om! Visst blir man fruktansvärt ledsen men så länge bråk bara håller sig till några stora bokstäver och någon enstaka tår så anser jag det bara nyttigt. Det är när det blir fula ord, skrik och tårar som man bör tacka för sig.
Ni mammor, fruar som kommer in här och slår er själva för bröstet på Angelicas och Stefans bekostnad, lägg av. Ni får mig att hoppas allt ni säger är ljug och ni sitter ensamma och bittra i nåt hörn. Det verkar så och dessutom förtjänar ni inget bättre… Kanske är det så att det är människor som trycker inne all skit och inte visar nåt utåt som sitter som troll på bloggar?? Ni kan sluta skryta om era egna perfekta förhållanden för vi tror inte ett dugg av vad ni skriver.
Min man och jag har inte bråkat sen våran dotter föddes för 3 månader sen. Det finns inte tid. Man bör även tänka på att det är fruktansvärt destruktivt att bråka/höja rösten inför ett barn. Bråk får vänta tills lillan somnat. Man får behärska sig.
Vilken tur för dig att du har det perfekta förhållandet. Grattis. Vart skrev Angelica att de höjde rösten inför Alice för övrigt? Löjligt att läsa in saker i en text som inte alls står där och sedan dessutom kommentera om det du läst in som om att de gjort något fel. Du har ju liksom hittat på den delen själv.
Tack! Jo vi har verkligen haft tur!
Sa jag att jag menade att dom bråkat inför barnet? Om du läser det igen så kanske du ser att det inte alls är vad jag skrivit. Utan att man ska tänka på det när det kommer till bråk att man får behärska sig om man blir arg och inte bråka när barn hör.
Sååååå skönt å höra, tråkigt så klart å bråka men ni är
verkligen inte ensamma vi har en tös på sex månader och
ibland har jag lust och strypa karln. Du gör det bra som skriver
om det här. Min man är precis likadan ber aldrig om förlåtelse
jag brukar klappa mig på bröstet å säga hans namn då blir han
tokig ( hihihihi). Å sen ska dom komma och kramas och tro att
det är ok när man fortfarande har lust att bita snorren av dom. Så du
kämpa på.
Ni har en rolig blogg!!
Hahaha…
Haha gud vad jag känner igen mig..
Min sambo har också svårt att be om ursäkt. Hoppas att ni blir sams idag direkt 🙂 kram fina du
kram!
Usch, inge kul! Läser er blogg och tycker att ni ofta småtjafsar/säger fula saker och är irriterade på varandra. Trist när ni är relativt nygifta och har en liten dotter. Visst, folk bråkar men på olika sätt. Jag och min sambo kan såklart bli irriterade på varandra men vi har aldrig bråkat – aldrig. Och med det menar jag höjt rösten och sagt saker man sen får ångra. Har aldrig kallat varandra ett fult ord. Tycker respekten för varandra försvinner lite varje gång det händer. (Har varit i tidigare relationer då det var fula ord och bråk). Håller med en tidigare kommentar om att ni kanske ska prata med någon utomstående eller annan och på så sätt hitta ett annan väg att kommunicera.
Läser vi samma blogg?! Du menar säkert väl men det du skriver låter väldigt hårt, och då är jag inte någon av personerna du riktar dig till. Och för övrigt förstår jag inte vad som gett dig intrycket att de bråkar ofta. Skulle faktiskt säga att det dessutom är normalt att man som småbarnsföräldrar gnabbas ofta pga liten bebis och noll sömn.
Fint att du har det så bra med noll bråk. Resten av oss har högst normala förhållanden där bråk ingår eftersom det – trumvirvel – är NORMALT.
Håller med dig Katarina. Kommentaren lät onödigt hård. Har man bebis är man ofta extra trött och det påverkar ens tålamod. Lättare att det blir gräl. Förstår definitivt heller inte vart påståendet att de bråkar ofta kommer ifrån.
Menade inte illa på något sätt om det nu lät hårt. Jag har också en 3 månaders liten kille hemma och som jag skrev så bråkar inte jag och min sambo på sättet som Angelica och Stefan verkar göra. Normalt att bråka men definitivt inte ok med fula ord. Och igen, som jag skrev. Man bråkar på olika sätt. Ni som verkar bråka behöver inte nedvärdera oss som faktiskt inte gör det. Och jag håller verkligen inte med Stefans senaste inlägg ”Jag tror det är nyttigt att ibland bråka. Finns det inget att bråka över så finns det inget man bryr sig om tillräckligt mycket är min mening och då dör förhållandet”. Jag och min sambo tycker olika, vi blir irriterade och vi är ibland trötta men vi pratar om saker istället för att bråka.
Ser inte partnern sin del i bråket så blir det väldigt svårt. Att ha lätt att säga förlåt kan skona förhållanden från många tuffa timmar. Men det funkar ju som sagt inte om det bara är en som har någon slags självinsikt och kan be om ursäkt för sina fel. Och ett förlåt är inte ett nederlag, utan ett tecken på mognad, ödmjukhet, kärlek och självinsikt. Så Stefan får skärpa sig i bråkteknik om du frågar mig. Alla bråkar, men de flesta kan mötas halfway efteråt – ingen ska behöva krypa.
Oh vad trakigt att ni ar ledsna. Tycker det ar sa viktigt att man KAN braka och att att man kan uttrycka sig i ett forhallande, aven om det ar urtrist nar man ar mitt i det. Kram
Att få barn är alldeles underbart och en verklig prövning för förhållandet. Jag och min mam går faktiskt i familjerådgivning i förebyggande syfte. I vårt förhållande är jag den som är dålig på att säga förlåt och min man dålig på andra saker. Glöm inte bort varandra! Kram
Åh vad jobbigt. Min syster är likadan som din man hehe, kan aldrig erkänna att hon gör fel! Bara att acceptera för sådana typer går nog aldrig att förändra 😉
Usch inte kul när man blir osams! 🙁
Massa kramar till dig
Tråkigt att ni bråkat o att det leder till att du (o troligtvis stefan) somnar ledsna. Känner alltför väl igen svårigheterna med att få sin partner att be om ursäkt/säga förlåt. När vi bråkar så vänder min sambo på allt så om han startade bråket så är det i slutänden mitt fel iaf. O blir jag arg först så blir han ännu argare för att jag är arg. O be om ursäkt finns inte på kartan för hans del. Han kör istället med taktiken att låtsas som ingenting o sen prata på som vanligt efter ett tag. Detta retar mig mer o mer. Jag tror alla bråkar ibland o att det är en naturlig del av förhållandet, men jag tycker verkligen att man ska be om ursäkt också.
Jag vill verkligen lära vår dotter att man ber om ursäkt o säger förlåt när man gjort något dumt och jag blir så ledsen när sambon inte gör detta när vi bråkat.
Skickar en tröstkram o hoppas innerligt att ni löser er dispyt imorgon o blir sams snart igen!
Kram kram
Har aldrig kommenterat förut, men ville bara tacka för inlägget eftersom jag själv ligger här i sängen och försöker sova vilket är lite svårt då jag har en pojkvän på distans som jag nyss tjaffsat med helt i onödan … Men tänker att det ibland kan vara bra att somna ifrån det, vakna upp till en ny dag och få lite perspektiv på saker och ting.. Brukar hjälpa ibland även om man egentligen inte ”ska somna osams”. Kramar till er båda och tack för en ärlig och härlig blogg!!