Jag hatar att vara negativ här i bloggen, det gör liksom ingen glad. Men det är svårt att låtsas vara en sprudlande glad och pigg person när det inte alls stämmer. Den här natten alltså… Jag kunde omöjligt somna så jag låg och vred och vände på mig i flera timmar. När jag väl somnade vaknade jag trehundrasju gånger. Jag hade ont i magen, men inga sammandragningar.
Nu när jag äntligen bestämde mig för att gå upp stod jag inte ut när jag såg mig själv i spegeln. Stora ringar under ögonen, jag är svullen och jag ser sååå trött ut. Jag började storgråta. Så nu ligger jag här i soffan och snyftar, tycker synd om mig själv (Skärp dig!!!) och dricker kaffe.
Samtal mellan mig och Stefan som precis utspelade sig:
Jag: ….. Vet du….. Jag tror att jag är på väg att dö. Det är nog det. Jag måste dö för att Alice ska födas.
Stefan:…?….. Va?
Jag: Ja, jag ska dö.
Stefan: Nej, tack! Det är inte det jag signade upp mig på. Jag ville ha happy life, happy wife och en unge.
Snälla Alice. Kom snart. Eller snälla kropp, gör så att jag känner mig pigg och glad igen. Jag känner inte igen mig själv längre.
/Angelica
Bf 7/7 och fortfarande ingen bebis. Det är som en sorg jag bär på. All tid nu innan när jag bara väntar är tid jag missar med tjejen i magen.
Jag grät också igår, i maten vid middagsbordet från ingenstans. Men var tvungen att skratta lite samtidigt för att inte oroa min dotter. Som direkt frågade ”Mamma är du ledsen för att inte bebisen kommer ut?” Så klok. 40 + 4 nu
2 dagar innan vattnet gick så var jag så.arg.på.ALLA!!
Hatade en av mina närmsta vänner(!??), avskydde folk på gatan och tyckte att alla som
Snällt sa emot mig var sviniga svin.
Eh, lite hormoner kanske??
Bäbsen kommer snart. Din kropp säger ngt till dig- för mig var det, var för dig själv nu.
Kramar och pepptankar!
Japp, så är det. De sista dagarna/veckorna suger. Och sen när bebben är ute har man konstant sömnbrist att se fram emot… heheh… 😉 Men det är de värda, de små godisungarna! 🙂
Usch, de sista dagarna är verkligen tunga. Försök trösta dig med att du alldeles snart har er lilla dotter i famnen. Kram och lycka till!
Jag lider med dig! Jag går också och väntar och väntar och väntar. BF den 12:e juli kom och gick utan bebis. Första dottern kom 19 dagar försent, så jag har räknat ut att om denna lilla tjejen också gör det så kommer hon inte förrän den 31:a juli. Det är 16 dagar till!! Outhärdligt. Hoppas att både er och vår tjej bestämmer sig för att komma ut snart. Kram!
Åh sista dagarna suuuuuuuger! När Alice har kommit har du glömt det här! Då kan du gå på toa, äta utan att bli mätt efter två tuggor, sova (lite ;-), andas, knyta skorna, gå, göra något alls utan att svettas ihjäl, sitta normalt… Dricka vin! Äta ost! Äta rått kött! (Hurra) snart är det över… Håll ut! Och om du känner dig låg i början när Alice är här så är det också helt ok. Livet är inte som på film.
Åhh jag kan inte säga annat än att jag lider med dig. Jag gick över 16 dagar med mitt första barn och dom sista dagarna låg jag mest och kände precis sådär som du verkar känna nu
det bästa av allt är att alla dom negativa känslorna försvann när jag såg min son första gången. Tårarna byttes ut mot glädjetårar men dom var välkomna 🙂
jag håller tummarna för dig, för er, att lilltjejen bestämmer sig för att snart titta ut. Heja heja!!
Heja Angelica! Du klarar det! Du är en stark kvinna och du klarar allt! Vi tror på dig!
Känner så mycket igen mig. Nu har jag precis fått min lilla skrutt, men jag var så less sista dagarna. C kom i 40+3 och jag var helt slut och kände mig som världens största. Men de sista två nätterna hade jag jättesvårt att sova sova. Vaknade varje timme. Vill skicka lite pepp till fig. Snart snart kommer er lilla tjej vara hos er!
Usch vad jag känner igen mig i de där känslorna! Men jag tror stenhårt på att man behöver vara så där less och otroligt trött på hela alltet, för då när det väl sätter igång så är man så laddad på att få ut den lille bebisen så man slipper allt! Snart är det över och då är allt värt det! Stor pepp-kram! Och du, snart får du ju vara med om det mest otroligt häftiga, förlossningen!
Åååå vad jag känner igen mig. Vet inte vad som hänt bara de senaste dagarna men jag är verkligen känslomässigt labil. Exakt en vecka kvar till bf idag och jag har också hunnit gråta innan frukost. Vill inte vara gravid mer nu!! Kram till dig och hållda tummar för oss båda att ungarna kommer ut snart!!