TACK för alla era tips om att sluta med napp. Jag sammanställer alla era tips här så att ni (som oss) behöver hjälp med att få barnen att sluta med napp kan ta till er de tipsen som passar er.
1. ”Vi började med att varna”
Vi började med att varna. Typ, ”från fredag ska napparna bo i sängen, det är om 7 dagar.” ”Nu är det tre dagar kvar tills napparna ska bo i sängen, vart tycker du dom ska bo?” ”Imorgon är det dags, nu vill napparna bara bo i sängen. Ska dom bo under eller på kudden kanske” sen fick napparna ligga där. Ville man ha napp fick man sitta i sängen en stund och suga men när man gick ur sängen skulle nappen stanna. Alltså, inget snack om att sluta utan endast att napparna bodde där. Efter ett tag blev det tråkigt att gå till sängen hela tiden så då blev det enklare och enklare att minska på dom. Även när man var borta så var det enkelt att förklara att napparna var ju hemma i sängen och sov. Eventuellt att man kanske kan ha en som bor i bilen också? /Therese
2. ”Det är viktigt att vara konsekvent”
Vi har precis gått igenom detta med vår 3åring för bara en månad sedan. Vi förberedde honom innan hans 1a tandläkarbesök på att efter det skulle det bara bli nappen på natten.
Han hörde att tandläkaren sa att det var bra att sluta nu runt 3 år. På morgonen efter ”försvann” na§ppen. Den är hela tiden med honom, men den är osynlig. När vi åker bil är den med, men osynlig osv. Det hela blev lite spännande, ”undrar vart nappen är nu…”
Sen har vi skapat rutinen att när han kissat, tvättat händer och borstat tänder på kvällen så dyker den plötsligt upp, ibland på lustiga ställen, ibland ur handen. Det har blivit lite av en lek. Självklart var det tjat i 2-3 dagar, men förvånansvärt liten förhållande till hur mycket han ääääälskar sin napp! Så här 4 veckor senare ger han nappen till oss på morgonen när han vaknar och ber oss se till så den försvinner under dagen. Jag tror att det är viktigt att vara konsekvent, när man bestämt sig, annars blir det nog ännu svårare för barnet att komma ur rutinen. Lycka till! /Johanna
3. ”Ge nappen till en bebis”
Känner ni några bebisar? Vår äldsta gav sin till kompisarnas dotter som bara var något halvår när han var 2 år. Vi misslyckades en gång då det inte var planerat och han gav henne nappen men hittade en i soffan när vi kom hem men någon vecka senare var hon superledsen och vi frågade igen om inte hon kunde få hans napp, han tittade och funderade en stund sen la han den bredvid henne. Frågade efter den i kanske två dagar men då påminde vi bara att den fick ju Meja. Lycka till! Hört att vissa har riktiga skrikkalas i lång tid, hoppas ni får en smidig avvänjning. / Millan
4. ”Lämnade nappen till påskharen”
Vår äldsta dotter, 2,5år, slutade med napp nu vid påsk. Hon har alltid älskat napp, sen den dagen hon föddes. Använt napp jämt om hon fått välja. Men vi förberedde henne under en lång tid ca 2månader, att hon skulle lämna sina nappar till påskharen, läste en bok on att sluta med napp för henne osv. Så på långfredagen pussade hon de hejdå, la de i ett påskägg och valde valfri plats i trädgården. Dagen efter låg det lite godis i ägget, som tack! Därefter följde skrikfest i 1h varje kväll, en stund efter hon somnat. Sen va det inget mer med det! Så skönt att det är över, vi undviker så många diskussioner nu här hemma pga napp. Och hon ger snällt nappen till lillasyster utan att själv ta den! Lycka till! /Hanna
5. ”Betala med napparna i leksaksaffären”
Åk till leksaksaffären, se till att ha med alla Alice nappar som ni räknat tillsammans. Bestäm att hon ska få åka och handla för sina nappar, när hon valt vad hon vill köpa så frågar ni lite fint personen i kassan om hen kan säga att det kostar x antal nappar och så får Alice betala med alla sina nappar (ni får betala på riktigt lite diskret). Hon har då själv valt något i utbyte mot napparna och är förmodligen väldigt nöjd. Sen är det ”bara” att vara hård ett par dagar när hennes nappsug kommer och inte ge efter. Heja er det kommer gå jättebra. Kram / Emmelie
6. ”Vi gav napparna till fågelungarna”
Vår största son är snart 5 år, med honom så gav vi napparna till fågelungarna, ekorrens barn, strax innan han skulle 2 år. Han hörde fåglarna o såg ekorrarna varje dag, så en dag fick han hänga alla nappar i en påsen och sen hänga påsen i trädet på gården. Sen sov en bredvid honom de två första nätterna. Men inga problem. /Emma
7. ”Ni ska bara bestämma er”
Nu med lillebror som fyller två år nästa vecka. Har vi slutat med napp till sovvilan på dagen. Men då tycker jag nästan man börjar på en helg om det är så att barnet går på förskola eller dagmamma. Vi är fortfarande föräldraledig och är hemma med barnen. Han har varit lite ledsen när vi slutat på dagen men funkar fint. Nästa steg är attan ska få lämna napparna till fågelungarna. Tror nog Ni bara ska bestämma er. Jag tror inte på att förbereda dem under en så lång tid, nu ska vi sluta med napparna, och prata om det en lång tid. Utan att kanske bara säga att på fredag då ska vi lämna napparna till…… och sen inte så mycket mer. Tror det är svårt för små barn att förstå riktigt vad det som är som kommer ske.
8. ”Kaninbebisarna fick napparna”
Sonen lämnade sina nappar till kaninbebisarna på Liseberg. Det gick hur bra som och han fick diplom som hänger så fint på väggen. Gå in på youtube och sök på lämna napparna på Liseberg så ser ni olika klipp. Vår son heter Melker. /Rebecka
9. ”Hon somnade utan skrik”
Våran tjej blev 3 år i januari men vi väntade till påsken med att sluta med nappen för då kändes det som ett perfekt tillfälle att säga att påskharen skulle hämta nappen på kvällen och ge den till en bebis och så brukar påskharen då lämna en present som hon skulle få leta efter på morgonen! Trodde aldrig att det skulle fungera men det gick hur bra som helst! Hon somnade utan skrik och har bara frågat efter nappen en gång efter det! Tror att hon var redo helt enkelt. /Sanna
10. ”Han bet sönder sista nappen”
Sonen bet sönder den sista nappen jag hade hemma precis vid nattning. Så jag sa ”nu är den trasig, vi får köpa en ny imorgon”. Dagen efter glömde jag bort att köpa ny och han frågade inte efter nappen på hela dagen. Frågade på kvällen och då sa jag ”den är ju trasig”. Jaha sa han och sen funderade han inte över nappen mera. Då var han ett riktigt nappbarn måste jag säga, letade upp nappen hela tiden fastän man la bort den. Han var 2,5 ungefär när han slutade. /Orsakullan
11. ”Hon lät mig gömma napparna”
Vi förberedde vår 3-åring länge. Sa att snart är det dags att sluta, försökte några gånger men det gick verkligen inte. Mitt hjärta gjorde ont för hon var helt otröstlig. Sen en morgon vaknade hon och jag gick in till henne i hennes rum. Då sa hon ”mamma, idag slutar jag med napp” sen la hon alla nappar i sin nappburk och lät mig gömma den. Sedan dess har hon inte rört en napp och det har inte varit en enda tår. Det är helt sjukt jag trodde aldrig det skulle gå. Freja hade verkligen napp heeeela tiden. Så mitt råd är förbered och känn in henne så kanske det går lite lättare. /Mikaela
12. ”Peppa varandra”
Känn efter vad era barn är mogna för. Tandläkaren rekommenderar fram till 3 år men ni känner era barn bäst. Vi förberedde vår dotter med att köra i steg. Först ingen napp på dagen (inte tröst) förutom lunchvilan. Därefter tog vi bort den på lunchvilan en vecka och därefter tog vi bort den på natten. Dottern var 2,5 år. Hon grät lite och frågade efter den de första två kvällarna men vi var konsekventa och sedan dess har det gått som en dans. Peppa varann och stötta varann om det blir lite gnälligt! /Johanna
13. ”Bytte napparna mot godis”
Mitt tips är att förbereda dem under en längre tid. Vi bytte dessutom napparna mot vuxengodis dvs vanligt godis tidigare att de bara fått äta russin och torkad frukt. Så vi sa åt dem tänk när du fyller 3 år ska du få äta vuxengodis och sen fick de posta napparna till tomtevarnen. Bara det var också en rolig grej! /Jessica M
14. ”Vi bearbetade i månader”
Vi förberedde och bearbetade vår son ett par månader. Han hittade en leksakstruck som han blev störtförtjust i. Så vi var många gånger och kikade och klämde på trucken och sa att när han känner sig redo så kan han få byta in nappen mot trucken. En dag ville han det själv och då tog han trucken och gick fram till kassan och betalade med nappen och sen dess har det inte varit några som helst problem. (Vi betalade förstås men det förstod inte han). Jag tror att han frågat efter nappen en gång och då förklarade vi bara att den lämnade ju han för trucken i affären, sen har det inte varit någonting. Sånt gick mer smärtfritt än jag trodde. Jag tror på att bearbeta och få dem att själv göra valet. /Jessica
15. ”Var konsekvent om de blir ledsna”
Mitt bästa tips är att förbereda barnen på att det ska ske. Typ säga att när du fyller 2 år ska vi sluta med nappen och då gör vi såhär… osv osv det funkade toppen för oss. Vår dotter var då helt med på att hon skulle sluta med nappen när hon fyllde 2 år och har inte längtar efter den mycket alls sen dess (hon är nu 2,5) och sen att verkligen vara konsekvent efteråt, även om de blir ledsna och vill ha nappen så försök förklara att det är ok att vara ledsen men att vi inte ska ha nappen mera. /Emelie
16. ”Vänta tills båda ska sluta”
Inga av mina barn har tagit napp (men ettåringen suger på tumme, får se hur det går att avveckla det framöver…), så jag har inga konkreta nappslutarråd. Men det som slår mig är – blir det inte svårt för Alice att sluta om Philip fortfarande får använda napp? Kanske bättre att vänta lite till och sen ta båda samtidigt? /Ulrika
17. ”Jag stod ut med gråt i några dagar”
Jag fick höra att bäst ålder för barnen att sluta är 3 månader, 1 år eller 3 år (tror det på nåt sätt var lättare för barnen vid dessa tider). Så när min son närmade sig 1 år tog jag bort alla nappar och ”stod ut” med gråt några dagar sen var han helt ointresserad av nappar. /Amelie
18. ”Gav napparna till tomten”
Båda våra stora lämnade nappen strax innan 3 år. Den äldsta gav alla sina till tomten (la ut de på trappen på julafton och några timmar senare var napparna borta och där låg ett paket från tomten). Han hade lite svårt att komma till ro på kvällen men frågade aldrig efter nappen, han visste ju att han hade lämnat bort dom. Med vår andra gick vi på nappjakt här hemma och samlade alla nappar i ett påskägg som vi sedan la ut till påskharen. Lite senare låg där ett annat påskägg med något gott i och även ett paket, det gick superbra. För oss har det funkat bra att verkligen förbereda dom så att det inte kommer som en chock. Prata lite om det varje dag och få dem att själva vilja byta bort eller lämna bort napparna. Lycka till! / Carro
19. ”Hon fick välja en present”
Min stora tjej slutade med napp när hon fyllde 3 år. Vi började prata om det innan att när hon fyller 3 så ska hon sluta med napp. Hon var inställd på det och vi sa att när hon slutar med napp får hon välja en present. När hon fyllt 3 åkte vi till en 4H gård i närheten där man kan lämna sina nappar till fåren. Första dagen och första nattningen var det lite gråt o gnäll men sen dess har det inte varit några problem. Lycka till, kommer nog gå kanon! / Sofia
20. ”Be pedagogerna ta den”
Våran kille på 2,5 har varit utan napp i 2 dagar nu. Vi har pratat med han och förberett om att han måste sluta sen ca 2 veckor tillbaka (han tuggade sönder napparna) vi hade tänkt åka till Leos lekland där man kan lämna in nappar. Men då hade en pedagog på hans fsk kastar nappen i förrgår då den var trasig och då var det som att han bara helt enkelt accepterade det! Frågat efter den nån gång men annars inget. Så ett tips är att kanske förbereda och sen be en pedagog ta bort den? Barn ser ju ofta upp till sina pedagoger, vilket gör det hela lite spännande kanske. /Malin
21. ”Vi trappade ner till en napp på natten”
Min lilla lämnade sin sista napp till kaninerna på jul på Liseberg i julas. Då hade vi först trappat ner till en napp som hon hade bara på natten. De hade en magisk maskin som de la nappen i och trollade den till bebiskaninerna. Sedan hade vi ”nappkalas” där hon gick välja valfri fika. Hon valde chokladkaka och var så nöjd… Efter fikan gick vi till tomten o skulle skriva önskelista att lämna in och då ville hon skriva ”en ny napp” och hon frågade första kvällen efter sin napp. Då sa vi att den är hos bebiskaninerna nu och att hon är så stor så hon inte behöver den längre. Har inte frågat någon mer gång. Hon va 2,5 när hon slutade med napp. Lycka till!!! Brukar gå lättare än man tror./ Frida
22. ”Nappfen lämnade en present istället”
Vi minskade användningen först så det bara var när dom skulle sova. Var tufft första dagarna då dom hittade nappar överallt, men sedan verkar lagret ha tagit slut så de gick enklare:) efter ett tag så tog vi bort den på natten, då kom nappfen och hämtade dom och lämnade en present som dom önskat sig mycket. /Dema
23. ”Lättare att sluta i tidig ålder”
Våra barn fick ge napparna till tomten, och så fick dom paket istället då var dom 1,5 och 2,5 år, gick mycket bättre än vad jag hade trott, första kvällen var den äldsta lite ledsen och ville ha napp men när vi förklarade så var han ok med det. Tror det är lättare och sluta i tidigare ålder. Så mycket bättre utan napp, slippa hålla koll på nappar och springa upp på nätter för att ge napp, dom sover mycket bättre efter dom slutat med napp. /Emelie
24. ”Att trösta med napp är dumt”
Ett tips att minska användandet är att minska ner till enbart en napp var(möjligen en varsin reserv) som man enbart har på natten. På morgonen lägger man undan den och så plockas den fram när det är sovdags. Att trösta med napp är dumt eftersom ni då förstärker användandet. Vår snart treåring köpte fullt ut att bara ha nappen på natten. Lägger själv bort nappen på morgonen och får den när han kryper i säng på kvällen. Talet hämmas av nappen så att ha den på dagtid känns dumt. På natten har han den oftast när han ska somna. När jag sen tittar till honom innan vi vuxna lägger oss ligger nappen oftast bredvid och påverkar alltså inte tänderna. Men det blir inte lika drastiskt slut med nappen vilket funkat kanon för vår son. /Lisa
25. ”Hon hade fyra nappar i sängen”
Vi trappar ner, först fick hon bara ha dem inne. Sen bara när hon skulle sova. Då hade hon fyra nappar i sängen. Sen nu har vi gått ner till 2. Så får vi se hur det blir, svårt när lillebror har. Hon har dem bara när hon sover så jag tycker inte vi ska stressa. Vi ska lämna dem på Kolmården i bamses hus när det är dags. /Cecilia
26. ”Talet hämmas inte av napp”
Fast det där med talet stämmer inte alls. Finns inte en enda empirisk forskning som visar på att talet hämmas av napp överhuvudtaget. Angelica & Stefan – jag rekommenderar er att lyssna på Louise Hallin (i podden barnvagnspromenader tex) som är psykoterapeut & barnmorska & har ordentlig koll på diverse forskning om barn. Förut så tänkte jag att våra barn måste sluta med napp i god tid, absolut inte ha på dagtid osv, men efter att ha lyssnat på henne i frågan blev jag väldigt lugnad & känner absolut ingen stress, det får nog komma när de är redo. Nappen kan vara en enorm trygghet för de små, & är dessutom många ggr toppen vid nedvarvning osv. Själv var jag ett tumbarn, precis som min syster, & det är det sista jag vill att mina barn ska bli. Så jag ÄLSKAR napparna här hemma! (Vi bestämmer dock när de får användas). /Elin
27. ”Klipp av nappen”
Pröva att klipp av nappen. Då finns ändå ”hållaren” kvar som man kan pilla och greja med. Har inte gett mig in i detta än då Arvid är jämngammal med eran Philip men har hört från trovärdig källa att det funkar. /Åsa
28. ”Vi gjorde en nedräkning”
Vi gjorde ett kryss-schema med nedräkning till slutdagen och sedan skickade vi napparna i ett brev till tomten. Det här var på hösten och vi förklarade att tomten kunde återanvända plasten i napparna, och då förklarade vår då treåring att han ville ha en duplo tågbana i julklapp ”med den återanvända plasten”. Visst, lite vita lögner osv, men nappslutet gick utan minsta bekymmer! Lillebror ska sluta med napp nu efter att han fyllt tre i maj, det blir nog att vi lämnar på skansen. Han kommer vara lite ledsen första kvällarna gissar jag, men allt sånt där brukar ju gå över fort. /Mia
29. ”Pensla nappen med stopp & väx”
När jag jobbade på förskola berättade en mamma för mig att de hade börjat prata med sin son om att ”När man fyller 3 år då är man stor och då smakar nappen blä” och att tanken var att pensla nappen med ”stopp & väx” när han då fyllde 3 för att den faktiskt skulle smaka blä och att han då var väl införstådd med det innan. /Therese
30. ”Man får bara ha napp när man ska sova”
Hej! Vi hade samma problem, napp, napp, napp hela tiden om barnet fick välja. Det blev sådant tjafs om den att en dag så sa vi bara till honom att nu är reglerna ändrade. Man får bara ha napp när man ska sova och aldrig annars. Man får en kram om man är ledsen men inte napp. Det tog typ en dag av lite tjafs sen har det varit lugnt. Vi har varit stenhårda, och konsekventa; inga undantag. Var själv chockad hur lätt det gick. Antar att barn hela tiden anpassar sig till nya situationer. Han var 2,5 år. Satsar på att sluta helt när han blir 3 om det känns bra då. /Frida
31. ”Napp är för bebisar”
Vi gjorde precis likadant. Min son var två år och väldigt kär i sin napp. Men vi gjorde ingen stor affär av det. Bara napp vid sovstunder sedan förklarade jag att napp är för bebisar och han är en stor kille nu. Vi hade två ledsna kvällar sen har han aldrig frågat om napp igen. /Malin
32. ”Skaffa ett till barn”
Mina barn ville inte ha napp så jag slapp det problemet. Men själv hade jag napp som min mamma förklarade att jag inte kunde ha längre när jag blev storasyster. Så ni måste helt enkelt skaffa ett till barn för att motivera de befintliga att sluta. Och hålla tummarna att ni har lika stor tur som min mamma med småsyskonen som inte ville ha napp. /Sara
33. ”De fick välja en sak i leksaksaffären”
När mina barn skulle sluta med napp så fick de välja en sak som de verkligen ville ha i leksaksaffären. Det tog tid, hylla upp och hylla ned skulle gå genom, så de inte missade något. Sen gick det till kassan och ”betalade” med sina nappar. Och jag kollade av med personalen om betalningen va tillräcklig. Vilken den ju inte va, men de fattade vinken och sa att mamma bara behövde lägga till en ”liten summa”, Funkade klockrent! Mina barn va så glada och stolta över saken de valde, för de hade ju faktiskt betalat själva! /Martina
34. ”Jag sa att hon var en stor flicka nu”
En dag bestämde jag mig för att nu försvinner nappen. Min dotter blir 3 i september . Jag sa kan jag få napparna vi ska ge dem till Anna och Elsa( hennes favoriter) så gav hon mig dem. Första dagarna frågade hon om Dem men då sa vi du är en stor flicka du behöver ingen napp utan Anna Elsa har dem nu och ska ge till andra små barn. Sen började hon själv säga att hon gett napparna och att hon är en stor flicka . Jag har även en 10 mån bebis som har napp men äldsta har själv sagt hon är bebis därför har hon napp! Så det gick faktiskt jätte bra att ta bort nappen. Blöjfri blev hon även strax efter hon fyllt 2. /Linda
35. ”Tomten fick napparna med posten”
Vi skickade nappar med posten till tomten. Det var på våren men det gick bra ändå! När dom kom hem från förskolan så stod ett paket från tomten i rummet med det som barnen hade önskat sig. Min stora kille skulle kunna offra både mig och sin högra hand för nappen och vi hade provat så många sätt innan det här. Men det gick jättebra! Båda barnen frågade efter nappen ett par gånger men då påminnde jag om att tomten hade fått napparna och dom hade fått den roliga leksaken. /Sandra
Jag är själv förskollärare och håller med om invändningarna i tidigare kommentarer. Både pga att det är föräldrarnas ansvar men även för att det är så individuellt vad som passar ett barn. Min äldsta dotter blev alldeles förkrossad när en taktlös tandläkare sa till henne på ett ganska ofint sätt att hon skulle ge bort napparna till Bamse. Jag talade vänligt med bestämt om för tandläkaren att hennes jobb var att upplysa om att napparna behöver bort, men vårt ansvar som föräldrar att sköta HUR. Min dotter som är en ursocial tjej som nästan alltid är framåt och glad började, efter det besöket, gråta bara ordet tandläkare nämndes.
Vi var väldigt tydliga med att napparna var HENNES och att ingen nånsin skulle tvinga henne att ge bort dem. Hon fick inte suga på napparna men för henne var det en trygghet att bara ha dem kvar och tanken på att skiljas från dem var outhärdlig för henne. Hon älskade verkligen sina nappar, men det gick hur bra som helst att sluta. Vi sov bredvid henne första natten men hon var inte ett dugg ledsen utan nappen. Jag lovade henne att ringa och se till att hon aldrig skulle behöva träffa just den tandläkaren igen (vilket jag såklart också gjorde) och sedan det löftet har hon inga som helst problem med att gå till tandläkaren.
måste bara kommentera punkten be pedagogen ta den, det är enligt mig ganska fult! jag jobbar själv på förskola och det är nog inte pedagogens sak att ta bort en napp. även om barnet är väldigt trygg med pedagogen är det inte snällt att kanske möjligtvis skada den relationen, att någon ”utomstående” tar nappen. lägg inte det ansvaret på pedagogerna. däremot att föräldrar ”glömt” nappen hemma och barnet ska sova utan på förskolan kan vara en bra idé. ser inte alls framemot att försöka avvänja vår 2,5 åring med nappen i sommar, hon som helst har 1 i munnen och en i var hand 🙂 lycka till när det är dags 🙂
Hej! Reagerade på samma punkt och håller helt med ovanstående läsare. Att ha barn är inte alltid lätt och kul men det är föräldrarnas barn och föräldrarnas ansvar. Tänker att det är så typiskt dagens vuxna generation att inte ta sitt ansvar utan istället skyffla över det på andra i omgivningen som redan gör alldeles tllräcklgt!
Inte konstigt att det finns sjuka fall i skolan då föräldrarna kräver sanslösa saker av barnens lärare, som att de ska delta i barnens whatsapp-grupp och medla telefonmobbningen där (på sin fritid! kocko!).. Då min vän som är klasslärare föreslog att föräldrarna skulle ingripa och införa telefonförbud svarade de att ”det kan vi naturligtvis inte göra åt vårat barn”
Jaja. trevligt veckoslut i allafall!
Vilket bra inlägg! Och roligt att ni.sammanställde allas tips:)
Vad kul att du tycker det, Dema! 🙂 Kram A