Angelica Lagergren

Som att bli slagen

Det är inte det lättaste att planera sin dag när tröttheten slår till som en klubba i bakhuvudet. Varken jag eller Stefan lyckades komma ner i någon djupsömn på flygplanet på väg hem. När vi landade på Arlanda och båda såg ut som två mosiga små grisar och huvudet gjorde ont av tröttheten åkte vi hem. Jag lyckades sova i 45 minuter och nu sitter vi båda på kontoret och jobbar. Jag i mitt rum och S sitter i sitt kontor lite längre ner i korridoren.

IMG_6749

Vi behöver komma in i de svenska tiderna så vi försökte äta lunch fast vi inte är det minsta hungriga. Jag och jetlag kommer inte så bra överens. Men jag ska inte klaga mer nu, jag borde ha fattat att jag inte skulle kunna åka direkt från New York till jobbet och känna mig pigg och utvilad. Jag har lyckats beta av en del på min to do och får sms med pepp och hejarop från Jessica. Och TACK för alla fina mail om avsnittet vi släppte idag. Jag har känt mig lite orolig för att öppna upp så mycket som jag gör i senaste avsnittet av Tvillingpodden. Men er respons är så fin. Tack, tack, tack!

Från djup till yta. Jag fick en fråga vem som fixar mitt hår, att jag är fin i håret. Och det är ingen mindre än Jessica! Hon klippte av mina slitna toppar och just nu känns färgen riktigt bra. Jag gillar att ha en mörk botten och ljusa toppar. Jag ska försöka låta håret vila så mycket som möjligt från blekning. Hon klipper Ibbe och hon har även klippt Stefan ett par gånger. Hon är grym!

/Angelica

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. nathalie

    känner så med dig kring katastroftanker. exakt som du har gjort (gör?) med tex ambulansen är jag i ett nötskal. är ingen telefonmänniska så om någon ringer är första tanken att något hemskt har hänt typ. Det är så jobbigt. hur har du gjort för att mån bättre i oron?

    1. Herr och fru Lagergren

      Ahh, jag förstår hur du tänker med telefonsamtal. Jag vet faktiskt inte hur jag gjorde för att sluta tänka så (eller iaf inte ge det lika mycket utrymme). Jag gör det fortfarande ibland men det blev bättre när jag själv insåg att det bara är jag som mår dåligt av att tänka så. Och jag försöker tänka så när jag börjar sväva iväg i katastroftankar. ”Det är bara tankar, tankar är inte farliga.” och sen släpper jag det 🙂 Lättare sagt än gjort kanske. Kram A