Så mycket som jag uppskattar att strosa runt bland hyllorna på mataffärer och kanske få feeling inför kvällens middag. Så vet jag ändå med mig att det inte är en verklighet jag lever i längre. Det är synd, men ändå bra att saker förändras. Men jag förstår inte hur jag ska kunna gå tillbaka till den tidsförlusten som det faktiskt är. Igår fick vi hem veckans matleverans och det packades upp på 10 minuter. Själva handlingen gjorde vi kvällen innan och det tog 10 minuter, eftersom vi väljer mat från recepten på sidan och inte letar fram våra egna och väljer vara för vara. Totalt 20 minuter det är restiden till och från affären. Done, klart, fixat.
Sen har Philip en standardlek som gäller när jag packar upp matvarorna. Konserver ska flyttas från kasse till kasse och till slut har jag ingen aning om vilken kasse som faktiskt är tom eller inte. Sen ska gurkor rullas på golvet och slutligen så kryper man in i en papperskasse och sitter där en stund. Nu var det inte Coop som levererade mat igår utan en gammal samarbetspartner men leken och dess sekvens var densamma. Alice tyckte mest det var roligt att det plingade på dörren och kom springande ”Undra vem det kan vara, kanske Elsa?”.
Nu ska jag göra klart mig här hemma och sen åka iväg till gymmet innan jobbet. Detta trots att jag knappt kan gå idag pga träningsvärk.
/ Stefan