Tidigare idag när släktbrunchen började lida mot sitt slut gick jag ned för trappen med Philip i famnen för att säga hej då till gästerna som skulle gå. Jag kom dock inte så långt. När jag för en gångs skulle är ordentlig och öppna grinden på övervåningen istället för att kliva över den (som jag gör i nio fall av tio) fastnade jag i en skruv i trapplisten med min strumpa. När jag fick loss strumpan tappade jag balansen helt och jag känner hur jag bara börjar falla. Jag trycker Philip tätt in till mig med en enda tanke ”Jag får inte tappa Philip”. Jag famlade och försökte få tag i trappräcket och när jag inte lyckas med det med min fria hand bytes tanken ut mot ”Jag får INTE landa på Philip”, JAG FÅR INTE LANDA PÅ PHILIP”. Ren panik är det som infinner sig i min kropp.
Jag glider alltså inte ned för trappen, trappsteg för trappsteg utan faller från tredje översta trappsteget ner på grinden som står nedanför trappen på nedervåningens golv. Det är ungefär tre meter i höjdskillnad. Jag landar med höften på grinden och Philip ligger tryckt hårt mot mitt bröst. Angelicas kusins barn hamnar i kläm mellan grinden som jag landar på och toalettväggen som är precis när man kommer ner för trappen. Hela släkten är i chock. Angelica säger att det var bland det värsta som hon sett.
När chocken för Philip lagt sig var han sitt vanliga jag. Kusinbarnen åkte till akuten men blev hemskickad. När gästerna hade gått tog Jessica och Ibbe hand om Alice och Philip och jag och Angelica åkte till akuten på Danderyds sjukhus. Ett fall på närmare tre meter är inget man tar så lätt på inne på akuten och det trycktes på knappar och det kom två olika läkare, ortoped och kirurg, och undersökte. Det blocklyftes gjordes ABCD-kontroll och jag fick smärtstillande intravenöst för att klara av att ligga på rygg innan jag slussades upp till röntgen.
Jag måste ge världens största eloge till den svenska sjukvården och framförallt alla som idag jobbade inne på Danderyds sjukhus. Alla sköterskor, läkare och övrig personal. Jag har aldrig varit så glad att jag bor i Sverige som idag. Vilken fantastisk personal och vilken fantastisk sjukvård. Röntgenbilderna visade inga frakturer utan det var enbart ”mjuka skador” som läkarna meddelade innan jag blev hemskickad med en näve smärtstillande för att ta mig genom natten. Från att bilen parkerades till att vi åkte hem tog det en timme och 35 minuter. En kombination med fallets höjd och att det var en ganska lugn kväll på akuten.
Nu ska det laddas upp Tvillingpodden som släpps imorgon och sen ska jag sova.
/ Stefan
Åh fy! Och vilken änglavakt ni hade allihop! Det låter fruktansvärt. Blir helt kallsvettig och hjärtat dunkar bara av att läsa din text!
(Också helt galet att jag de senaste 2 dagarna läst om ytterligare TVÅ personer som fallit nerför trappen med barnen i famnen)
Snälla kliv aldrig över barngrind med barnen i famnen. Min sambo gjorde det och föll. Men vi hade grinden mellan två rum bara, ingen trappa. Lillan var 11 månader och klarade sig med ett brutet nyckelben och visade ingen smärta av det. Hon slog inte i huvudet men skrek såklart oerhört när det skedde. Gud dom hjärtat stannar innan man kan uppskatta skadan. Mannen mådde fruktansvärt efter det, även om de4 inte var hans fel. Mer än att vi slarvade och klev över där med henne i famnen – aldrig mer efter det!
Men vad sjukt att du läst om fler! Riktigt läskigt. Jag är verkligen glad att det gick så bra som det gjorde. <3 Bra det där med att alltid öppna grinden. Kramar A
Änglavakt ??
Så skönt att höra och så vackert att du tänkte på Philip hela tiden. Vilket man såklart gör, men ändå fint. Kramar till er alla idag ❤️
<3 Kram A
Oj, va otäckt! Men så lätt hänt! Blir en påminnelse för mig att sätta matta på våra lite hala trappsteg. Tack! Krya på dig, Stefan!
Ja, riktigt läskigt! Kram A
Usch. Vad läskigt. Att snubbla i trappan när jag bär en av killarna har alltid varit min skräck. Tur att det gick så bra som det gjorde….
Ja, verkligen tur! Kram A
Åh olyckor sker så lätt! Jag själv ligger just nu inlagd på sjukhus. Halkade på golvet hemma, landade på knät vilket visade sig efter röntgen vara brutet. Opererad och ligger nu och kurerar mig och försöker fördriva tiden med bloggar, ljudböcker o annat! Blev glad nu när du påminde om tvillingpodden! Hoppas du snart blir bättre Stefan! Kram
Ja, olyckor sker tyvärr lätt. Men aj, det låter smärtsamt! Krya på dig och tack för att du lyssnar på Tvillingpodden. Kram A
Fy!! Vilken otrolig tur att allt gick bra med dig och att du inte landade på Philip! Kram till hela familjen ???
Massa kramar till dig fina du! <3 Kramar A
Vilken tur i oturen!
Första gången jag åkte in akut på Danderyds sjukhus hade jag ketoacidos-känningar och var riktigt jäkla dålig (diabetes). Trots det fick jag vänta 8 timmar på läkaren och jag fick inte somna. Jag har nog aldrig mått så ruggigt som då. Ingen mat ingen insulin ingen tillsyn jag fick försöka parera allting själv, med enliters påsen saltlösning intravenöst. Ingen förklaring på vad jag skulle göra heller. Fick googla på behandlingsalternativ medan jag låg där. Jösses.
Oj, det låter riktigt kämpigt 🙁 Kram A
Så fruktansvärt Stefan!!! Skruv i trapplisten?! Fan va sjukt. Fy fan. Tur att det gick så pass ’bra’…. kram
Jaaaa! Den SKA skruvas fast nu! PUSS A
Herre gud!! Tur att det gick så bra som det gjorde. Det är min största skräck att ramla med barnen i famnen. Stor kram till er allihop, ta hand om varandra <3
Ja, så himla läskigt! Kram A
Vilken tur att det inte blev värre, Japp en tur att vi bor i sverige när det gäller sjukvården, Jag tillhör även Danderyds sjukhus och måste säga att jag alltid blivit trevligt bemött och även en bra service när jag fick operera blindtarmen, sen gör det ju inte bättre att min son jobbar där som patient transportör, och alltid glada killar som skjutsar runt en om det behövs. men krya på Dig nu,
<3 Kramar till dig!
Men Gode Gud Stefan… Känner hur jag grimaserar när jag läser texten. Vilken fruktansvärd upplevelse för er alla. Att du kunde resa dig överhuvudtaget… Och så Philip. Och Angelica som tycks ha sett allt. Skickar mina varmaste tankar och kramar till er alla. Ibland finns där en ängel som tar emot i fallet..
Tack Anne, så fint av dig! Kram A
Fy fasen vad hemskt!!! Ens mardröm att råka ramla med ens barn i famnen! Vilken himla tur att det gick så bra, Verkligen änglavakt! Stor kram och hoppas du får sova okej inatt!