Efter mellanmålet idag byggde vi en liten koja på vardagsrumsbordet. Det var verkligen en hitt, tills den ramlade ner av fartvindarna från våra två små virvelvindar. Det började med att jag, Alice och Philip myset på en kudde under bordet i mörkret som kojan gav oss, men det gick snabbt över till att Alice och Philip började jaga varandra, på skoj, runt, runt och runt ut genom hörnet på kojan och in igen. Jag försökte fånga lite snygga bilder men det för snabbt för att gå ett fokus. Det är helt klart en av de bästa stunderna med att vara pappa, att se på när barnen leker snällt med varandra och inte har en minsta tillstymmerlse till att börja bråka med varandra. En annan är så klart när de bara vill gosa med en utan att man behöver fråga. Nu ska vi leka vidare.
/ Stefan