Aldrig har cancern varit så nära mig som nu. Aldrig har ångesten och känslorna varit så nära under huden. Även om jag går igenom en tung period just nu har jag heller aldrig känt mig så levande. Jag vill så gärna leva! Jag vill uppleva saker, se saker och andas på riktigt. Det låter säkert som en klyscha, men när sorgen och smärtan kommer så nära blir jag medveten om hur skört allt är. Hur fort allt bara kan ta slut. För alla.
Jag tänker på de som förlorat sina barn, på de som sitter på sjukhuset just nu med sin mamma eller pappa. På dig som just sagt farväl till någon du älskar. Aldrig tidigare har cancer varit så nära mig som nu. Och nu är det oktober, cancermånaden. Månaden då vi tillsammans ska samla in pengar och göra så att fler kan få bli friska. Det är rosa överallt och det är fint, men också jobbigt. Det blir en ständig påminnelse, men jag tror faktiskt att det behövs. Tillsammans kan vi göra skillnad.
Ikväll är det barncancergalan på tv. Jag vet faktiskt inte om jag klarar av att se den. Alla andra år har jag tittat, hulkgråtit och kramat om min familj och känt mig tacksam. Jag är tacksam nu också, men jag är också så in i helvete förbannad och ledsen över att cancer finns. Jag vill ju att mina älskade ska få vara friska. Inte sjuka. Inte ha ont. Inte må dåligt. Man måste få vara ledsen och arg innan man reser sig och kämpar vidare. Så är det. Alla känslor är tillåtna och jag tänker vara både arg och ledsen ett tag till. <3 Jag inser nu mer än någonsin vad som är viktigt och vad som verkligen betyder något. Var rädda om varandra, okej? Jag ler och skrattar men känner att det gör ont där inne i bröstet, det är liksom en ny känsla som hoppat in i kroppen som jag aldrig tidigare känt. En ångestkänsla. Jag vill och tror att allt kommer att bli bra.
/Angelica
<3 <3 <3
Min pappa gick bort för 4 månader sedan, i cancer. Jag förlorade en pappa, min mamma förlorade sin livskamrat och mina barn förlorade sin morfar. Det gör fortfarande så ont, som att man inte kan andas utan den personen. Man vaknar fortfarande varje dag och påminns om att en av de finaste människorna man hade i sitt liv inte länge finns här på jorden. Jag försöker vara glad åt de åren vi fick ihop, att han fick 4 år med sina barnbarn, vi firade min 4 åring i min pappas sjukrum, ballonger, paket och tårta, han fick en pruttkudde av sin morfar, alla skrattade den dagen, min son lurade alla sköterskor att sätta sig på pruttkudden och mina barn tjöt av skratt. Min yngsta var 1,5 år när hennes morfar dog, och hade precis lärt sig säga moffa. 2 veckor senare dog han. Jag försöker vara glad åt allt de vi fick med honom. Men jag känner mig fortfarande så jävla arg.
Vet hur du känner. mitt barn hade barncancer som liten och är idag 28 år och FRISK. eller symtomfri som dom säger, ett rent helvete har det varit och åren med detta glömmer man aldrig. får vara glad med det man har i livet. inte gör det bättre att min man dog för 4år sen i cancer, så erfarenheten finns, och jag stödjer Barncanerföreningen/Barncancerfonden Stockholm/Gotland till fullo. har nu jobbat ideelt i 22 år och det är mitt sätt att visa andra drabbade föräldrar vad man kan göra.alla kan göra något. men galorna får nog vara för mig.
Jag är själv sjuk i cancer. Inte just bröstcancer men cancer. Jag STÅR INTE UT med alla dessa fantastiska galorna. De är fullkomligt underbara med de gör bara att jag gråter ännu mer över att jag kommer att dö ifrån mina två små barn. Jag hatar det här.
?❤️
? strykekramar till dig ??
❤️
Jag har inga ord. ❤️?
?❤️
Älskade fina vän, finns här alla tider på dygnet! <3 jag har förberett ett inlägg om denna tunga månad i bloggen men kände att det blev för mycket känslor och ångest i bröstet så fick sluta skriva, det får bli en annan dag helt enkelt. Många kramar <3
Va fint skrivet ❤
StyrkeKramar
Styrkekram! Jag skulle gärna se ikväll men klarar inte heller av det. Hemska hemska sjukdom ??❤️
❤️
Bra inlägg! Det behövs mycket fokus på cancer och forskning kring det. Har flera anhöriga som gått bort i cancer, men det är banne mig inte rättvist när barn får det. Inget barn ska behöva dö av cancer!!
Hå vad jag känner med dig! ’Min älskade mormor gick bort för 1,5 månader sedan, alldeles för ung, alldeles för tidigt i den där djävulska sjukdomen… det gör så ont. Varje dag!
sen jag fick barn har jag aldrig varit så rädd, att det ska hända min dotter något men lika mycket att det ska hända mig eller min sambo något….
Ta hand om varandra <3
Jag har också ångest och är så rädd varje dag. Min mamma gick bort för 1 års sen i denna fruktansvärda sjukdom och hela det här året har bara gått ut på att fortsätta leva.. Det är först nu egentligen som jag orkat stanna upp och verkligen känna. Det är så tomt efter henne, och livet blir aldrig detsamma igen. Tänk att så många har ålderskriser och inte vill bli äldre. Min högsta önskan är bara det, jag vill så gärna bli över 80 år och få leva med alla min kära. Varje ny dag som kommer är jag evigt tacksam för <3
Otroligt bra skrivit och viktigt ämne! Cancer kan fara åt helvete. Många kramar
Önskade att http://www.nsma.nu kunde få den uppmärksamhet/stöttning som cancer får.
Cancer tar liv, det gör SMA också. Gå gärna in och läs berättelser om alla dessa barn som drabbats av SMA.
Jag känner att andra får bära den här cancermånaden, jag orkar bara inte. Jag förlorade min pappa då jag var 18, för 18 år sedan. Sen förlorade jag min enda brorson som precis fyllt 6 år för 2 år sedan. Till råga på allt dog min svägerska, som alltså var mamma till brorsonen nu i juni. Hon hade inte cancer med dog av en plötslig sjukdomsattack, 38 år gammal. Jag har varit hypokondrisk i snart 20 år övertygad om att jag också har cancer. Och min överlevnadsstrategi har varit att ignorera allt som har med cancer att göra. Jag skulle vilja veta vilka framsteg som görs tack vare pengarna som samlas in varje år.