När Alice var liten kunde vi underhålla henne i timmar (nja mer än fyra minuter iaf) genom att sätta henne i sin Stokke-stol framför spegeln. När Philip vaknade innan Alice idag under lunchvilan och jag fortfarnade höll på och plockstädade här hemma, dammade och la grundjobbet för att bara ha dammsugning och svabbning kvar för ett skinande rent hem, satte jag honom också framför spegeln i hallen.
Jag kan väl inte annat att säga att det var en given succé och att toaletten nu är skinande ren.
/ Stefan
Fin han är!
Haha, den där spegeln. Jag brukar ta vår minsta i famnen och ’whoa’ under tiden jag sänker henne någon decimeter – lite som en bergochdahlbana. Då skrattar hon tills hon kiknar! Gullungar!
Kram <3