Ja, hur gick det då igår? När jag skulle ha båda barnen själv, middag och läggning. Jo, tack för att ni frågar. Läggningen var det minsta av mina bekymmer den kvällen kan jag berätta. Hur löste jag den då? Jo, eftersom Philip bara var nöjd när han var nära, nära fick han hänga i bärselen. Då kunde jag ligga på sidan, Philip bredvid mig och Alice bredvid honom. Sen tog det fyra försök att resa mig innan Alice fortsatte sova. Varje gång jag rörde mig knorrade nämligen Philip till så att Alice vaknade. Men läggningen tog 25 minuter, så ganska average här hemma.
MEN! Tiden från middag till läggning var ett enda stort kaos. Grät inte båda samtidigt så började den ena gråta precis när den andra slutat. Stackars lilla Alice stod på knä nedanför soffan med uppsträckta armar medan jag tröstade Philip och mitt pappahjärta sprack. När jag försökte lösa situationen la jag ifrån mig Philip och lyfte upp Alice bredvid mig i soffan fick Philip en gråtattack. Och när till och med Babblarna fick Alice att storgråta visste jag helt ärligt inte var jag skulle ta vägen. MEN! Det gick över, när Alice hade somnat fick jag och Philip en supermysig kväll och en massa avsnitt av 30 Rock innan vi somnade bredvid varandra i soffan.
Eftersom jag är en rätt dålig bloggare när det kommer till att ta bilder i situationer som jag ska skriva om och framför allt dålig Instagrammare så får ni nöja er med den här gamla bilden, som ändå symboliserar det hela.
/ Stefan
Bra jobbat!
Skulle inte ni kunna skriva lite mer om för/nackdelar med att ha barnen ”så tätt”? Är själv i den situationen där vi här hemma är lite oense om hur länge vi ska vänta innan vi satsar på ett syskon till våran tjej. Sambon tycker vi ska hoppa på det nu redan (lilltjejen är 9 månader nu) medan jag är lite mer tveksam just för att jag tycker att hon kanske borde få ha all uppmärksamhet ett litet tag till..
För övrigt tack för en super mysig och ärlig blogg!
allt går om man vill, hejja hejja 😀
kika gärna in min blogg 😀
http://nouw.com/ackmark/handikappad-med-langa-nails-20849230
POWER till er! Måste vara så svårt med så små som ær ledsna samtidigt. Men bara de får kärlek som de får i massor av er så kommer det vara mest svettiga föräldrar och inte någon skada skedd. Smart att lägga ned lillebror och visa Alice att hon också får va ledsen. Kanske kan hjälpa på sikt och hon inte blir ledsen på samma vis eller är de för små för att förstå kanske?
Hoppas ni myser med kaffe och LÖRDAG nu!
KRAM till fina familjen
Heja dig!!!
Även jag läser och drar lärdom då vi i jan/feb får en till liten och lillbruttan är då 1,5.
Vi gör så gott vi kan, det kommer jag mumla i sömnen 🙂
Bra kämpat Stefan!!
Läser er blogg med spänning just nu, vi väntar en till i april och då kommer storebror vara 1,5…. Så de är sjukt intressant att följa er nu! 🙂
Hoppas ni snart får in bra rutiner för allt <3
Bra kämpat!
Alltså Stefan❤️❤️
Sjukt bra kämpat!