Här i Grekland i det varma vattnet befann jag mig mentalt ganska många timmar under förlossningen med Lille Skutt. Ibland i såhär stilla vatten flytandes, men andra gånger i höga vågor som jag bara följde med. För mig var det viktigt att gå djupt in i mig själv för att kunna ta mig igenom alla sammandragningar.
Den mentala biten var minst lika viktig för mig som andningen och lustgasen. Andetaget var min livboj och jag ska skriva mer ingående om det så fort tiden finns. För tiden nu vill jag ta vara på. Bebisbubblan. Känslorna. Kärleken. Nu vill jag stoppa tid och rum.
/Angelica