Äntligen har jag testat den omtalade röda croissanten som jag sett i sociala medier i flera veckor. Jag blev inte besviken. Den är sååå god! Jag och Jessica delade på en, den är stor, mättande och dyr. Haha 48 kr (!) går den loss på. Men helt klart värd pengarna.
Jag hade hoppats att Roy Fares skulle varit här. Jessica har jobbat med honom. Nåt är när vi julbakade smsade hon honom och bad om tips, haha. Jag tror inte att han svarade…
Nu är jag mätt, annars hade jag mer än gärna ätit en sån här också.
Jessica la massa shimmer i mitt ansikte i morse inför vår inspelning med Akademikliniken. Jag strålar lika mycket som en gravid kvinna. Eller förälskad. Jag är en av de grejerna.
Nu ska Jessica åka hem och jag ska sitta kvar här på Mr Cake och jobba. Jag ska iväg på middag med Maria, hennes mamma och lillebror med flickvän ikväll. Mysig torsdag. Igår hade jag en dipp hemma. Både på förmiddagen men också på kvällen. Jag var extremt trött efter att ha sprungit en mil, men också ledsen över att livet är som det är. Jag får sånna sjunk ibland och jag får bara acceptera att det är så. Livet går upp och ner, det är bara andas sig igenom de tuffa och tunga stunderna. Men när ens barn säger fel, och säger en annan kvinnas namn istället för mamma gör det ont. Riktigt ont. I morgon kommer de till mig igen, vi ska ha världens mysigaste helg. <3
Förstår att det kan vara tufft.
Som lärare blir jag kallad än det en än det andra. ?
Försök att välja att se positivt. Det finns ytterligare en vuxen runt barnet som stödjer och stöttar. Barn lär sig av alla människor och växer i relation till dem.
Åh, kan bara föreställa mig hur ont det gjorde….<3 Förstår att det går upp och ned, men tror det är viktigt att låta det göra det också. Vara ledsen när det är tufft och glad när livet känns lättare. Stor kram!
Åh förstår att det måste ha gjort riktigt ont ❤
Men jag säger som fler här, när jag jobbade på förskola blev jag ofta kallad ”mamma” och ibland även ”mormor” ? (kändes sådär när jag var 19 år…). Barn är vanemänniskor och om dina barn träffat kvinnan i ett par dagar kan det sitta kvar en stund i minnet, men det betyder ju egentligen inget mer än att dom just ropat efter henne.
Jag tänker att det kanske är ett kvitto på att hon engagerar sig i barnen och försöker skapa en trygg relation med dom – utan att för den sakens skull ta över din roll? Du är ju barnens allt och det kan ingen annan kvinna någonsin ta ifrån er oavsett vad hon gör eller säger.
Du är en riktig kämpe och jag beundrar verkligen din styrka!
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Förstår att det känns skit! Som bonusmamma som verkligen älskar sina bonusbarn o har en jättefin o bra relation kan jag ändå säga: man vet att man inte är deras mamma- ingen kan ta en mammas plats. O även fast det kan göra ont i hjärtat ibland när man vet att man är nummer tre på listan så vill man faktiskt inte ta den platsen. Man älskar barnen o vill att de ska ha bästa tänkbara relation med sina föräldrar. Svammel, men det jag vill säga är att hur perfekt en bonusförälder än verkar (o mina säger också mamma till mig ibland av misstag) så är deras mamma alltid deras mamma o nummer ett! Det är då självklart för barnen o jag blir glad att de vill prata om henne hos oss o uppmuntrar det. Vi gör vykort, presenter o bakar som de tar med till sin mamma!
❤️❤️❤️
Jättebra sprungit av dig och syrran.
Ser jättegott ut verkligen :D.
Jag har bara haft det åt andra hållet när barn som jag har suttit barnvakt till har sagt mamma till mig. Jag har förklarat för dom att jag är inte deras mamma och att mitt namn är Linda. Det är svårt ibland för barn att hålla isär personen och det är inte någon som helst reflektion av dig och hur du är som mamma. Du är och kommer alltid att vara deras mamma!
En fråga som du inte behöver svara på om du inte vill. Jag är bara nyfiken på hur ni har bestämt det för att skydda barnen. Har du och S pratat om när nya respektiva får träffa barnen? Eller är det någon diskussion om hur mycket den andra partnern får träffa barnen? Har din kille träffat barnen än?
Jag har varit med om samma eller att de säger att de saknar pappas nya….de gör ont.❤
Jag förstår dina känsla. Men jag kommer också tänka det inlägg som jessica skrev om er styvmamma att ni pysslade med henne och jag tyckte det inlägget lät äkta och fint. Och tänk idag har ni fina vuxna människor runt omkring som bryr sig om er och era barn ? En mamma är alltid mamma glöm inte det och dina barn har inte glömt det. Jag jobbar som lärare och många barn kallar mig ibland mamma och pappa. Jag tänker att de lever i nuet och man vet aldrig vad de tänkt på innan de säger något. Kram till dig.
Åh förstår att det måste kännas som ett riktigt knytnävsslag. Jag är orolig för när den dagen kommer. Jessica skrev ett inlägg för nån dag sedan att ni brukade pyssla/baka? med er styvmamma. Försök att se det som något positivt att barnen har flera omkring sig som bryr sig om dom. Du kommer alltid vara mamman. Och som en skiljd kollega med 20-årig son sa till mig. Vi skiljda mammor har iallafall det lättare när barnen flyttar hemifrån. Kramar
Usch det måste kännas tufft… men fy fan vad du är stark! Och du är den enda mamman som Alice och Philip någonsin kommer ha, och dessutom den absolut bästa 🙂
Jag förstå känslan för min tvååring har också sagt pappans sambos namn. Idag gör det mig inget för både barnen och jag vet att de har bara en mamma och det är jag.?Det vet nog dina barn också!❤Ge dig tid och andas igenom de svåra stunderna. Det lättar. Kram!❤
Förstår känslan när barnen säger fel namn.. men vet du, Alice och Philip har och kommer alltid att ha bara en mamma. Ingen annan kommer nånsin att kunna ta din plats. Försök istället se det positiva, att de har fått ännu en vuxen i sitt liv som finns där för dem. Barn kan aldrig få för många vuxna förebilder under sin uppväxt. Men är som sagt övertygad om att du är världens finaste mamma åt dem. Ingen annan.
https://bonusfamiljen.vimedbarn.se
??? Kram! ??? Hur känns höften?
Jag har inte läst din blogg så länge utan trillade in här i samband med att ni delade på er – men jag måste bara skicka cyberrosor och kramar, jag tycker du är helt fantastisk som tar dig igenom det här utan att sprinkla det med ett massa rosa glitter. Det känns i mitt hjärta när du skriver om hur ont det gör, eller som nu att barnen säger ett annat namn. Jag har barn själv och kan inte föreställa mig hur det skulle kännas, Så kudos till dig Angelica, som faktiskt håller huvudet högt och som lyckats med det många bloggare skriver om, att de vill vara personliga men inte privata. Jag tycker du gör det här strålande, en riktig inspiration. Hejja dig! Många high fives och kramar från England. 🙂