Bara vara här och nu  – Angelica Lagergren
Angelica Lagergren

Angelica Lagergren

Bara vara här och nu 

Bilresan hem gick hur bra som helst. Vi fastnade i köer i någon timme men allt som allt har jag blivit 10 cm längre. Minst. Jag är väldigt stolt över mig själv. Jag klarar så mycket mer än jag tror. Det är bara två år sen jag tog körkort, och jag har varit ganska rädd för att köra. Men när jag var på Audis event för ett tag sen hände nåt. Jag hittade en trygghet och en körglädje. Så kul! Jag älskar att köra bil nu och att köra ensam med två barn var inga problem. Jag var orolig i onödan. Glasspaus! Nu tog dock all energi slut. Inte så konstigt efter många timmar av total koncentration. Jag satte precis på Titanic och ska kolla på den en stund innan jag går och lägger mig. Jag fick jordens hugg i hjärtat när jag kom på att det redan är fredag imorgon. Aj. På söndag ska Stefan ha barnen. I en hel vecka. Alltså den smärtan går knappt att ta in. Ren och skär ångest. Det var inte det här livet jag ville ha. Men nu får jag göra det bästa av våra sista dagar den här veckan. Här och nu. Här och nu. 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!

Kommentarer
Angelica Lagergren

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Z

    Ville bara skriva att jag beundrar din ärlighet i bloggen och att du verkligen låter känslorna finnas, istället för att trycka undan dem. Jag tror att det ät väldigt klokt av dig (oavsett om det är glädje, sorg eller ilska eller vad än det är). Känslorna berättar så mycket för oss och vi kan lära så mycket av dem om oss själva, och indirekt bearbeta det som gör ont. Som förälder går det förstås inte alltid, men bara att du skriver om dem här eller är ärlig när en vän frågat hur du mår tror jag är jättebra. Det kommer bli bättre.

  2. Maria

    Finaste Angelica!
    Förstår så väl hur du har det. Jag gick igenom samma sak då mina barn var 4 och 6 år gamla, idag är de vuxna. Du gör så rätt som försöker vara här och nu och gör saker som fyller på med energi och som får dig att växa. Dessutom verkar det ju som om du faktiskt fokuserar och lägger märke till vad det är du känner och att det ju växlar mellan dessa känslolägen hela tiden.
    Det tror jag är jättebra att vara medveten om., för detta kan ju ge tröst och en känsla av att ” Just nu känns det för djävligt, men om 3 timmar är det annat”…
    Ett tips, en tanke som du kan ta till dig om du vill är att ha kortare intervall då ni är ifrån varandra. En vecka är långt. Jag hade önskat att någon stöttat och sagt det till mig då jag var i samma läge som du. Ingen gjorde det och inte jag heller. Precis som du höll jag på att gå sönder då en vecka utan barnen kändes ogenomförbart. Hade jag kunnat backa bandet så skulle jag iaf frågat min exman.
    Största och varmaste kramen till dig!
    Njut av helgen med dina älsklingar och det kommer att kännas bättre vissa stunder och sämre andra men det är övergående och växlande .
    Som tur är.

  3. Anna-mamma till Vincent och Alex

    Hoppas ni har en riktigt fin helg och att det går ok veckan efter, måste vara så jäkla tufft men du klarar det ! Kram

  4. Anna-Karin

    Jag skiljde mig från mina barns pappa för 1,5 år sedan och jag känner så väl igen mig i din beskrivning att man inte önskade att bara få dela halva sina barns tid. men någonstans längs vägen hittade jag mig själv igen. Vem jag var utan barn. Jag tror det har gjort mig till en bättre förälder den tid jag får med barnen. Jag njuter och är aktivt närvarande då samtidigt som jag kan njuta av min vuxna tid. Ibland är det ju så att priset för att stanna hos föräldern till sina barn innebär att man blir levande död och det hjälper ingen. Njut av din tid. Både med och utan barnen. Du förtjänar det vid båda tillfällena. Och det blir bättre. Det kommer en vardag. Försök planera in något roligt precis efter överlämning av barnen så går det lättare i början💗 Kram

  5. Isabella

    Det gör ont att läsa dina rader….hur du känner kan jag inte ens föreställa mig. Stor kram 💙

  6. sofia

    Det måste vara en stor sorg. Men de vänner jag har som har barnen varannan vecka försöker lägga jobbschemat så att det är mycket kortare dagar veckorna de har barnen. Även undvika massa städ och tvätt och förbereda handling och storkock så att man får mer tid till att bara umgås med barnen. På så sätt får man mycket mer än bara de 50% som barnen bor hos en….Jag tror man ska tänka mer på hur mycket man bara “är” med barnen än hur mycket tid barnen spenderar i samma hus. Kanske kan ni ses en dag under den veckan som är Stefans? Då slipper ni känna ångesten över att inte ses på en vecka. Hoppas allt löser sig till det bästa för er och att ni får en fortsatt fin sommar. Kram

  7. Maria

    Superduperstor kram till dig och dina vackra ungar!! Sysselsätt dig till veckan ❤️❤️❤️