Igår när det egentligen var dags att varva ner och försöka sova slängde jag på mig träningskläderna för en långpromenad runt Djurgården. Jag skrev ett inlägg på instagram och fick flera dm om andra som kände igen sig. Det känns lite som kolsyra i kroppen och jag har otroligt svårt att bara vara. Jag fattar såklart att detta är något jag måste öva på, men nu använder jag all extra energi jag har och lägger på att röra på mig. Det mår jag bra av. 
Det var ett magiskt ljus ute igår. Jag stannade upp, tog några djupa andetag och fortsatte tänka ”Allt löser sig. Det bästa i livet har inte hänt”. Jag får många mail om att jag verkar så stark. Och ja, vissa stunder känner jag mig stark som ett lejon. Jag klarar allt! Men vissa stunder gör det så ont att jag faktiskt aldrig tidigare känt en sån själslig (och fysisk!) smärta. Nästan samma sorg och smärta som när någon man älskar dör. Jag gråter då. Och tar en minut i taget. Jag längtar tills min psykolog är tillbaka från semestern så att jag kan få verktyg att jobba med när det känns som tuffast. 
Imorse vaknade jag 09:30, åt frukost och tog sen en promenad till gymmet. Nu ska jag träffa min mamma och lösa en del praktiska saker inför veckan. Hoppas att ni har en fin söndag.
Det känns som kolsyra i kroppen
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Jag förstår Precis, jag kan inte koppla av! Får kommentarer av att jag blivit stislig, att jag stressar. Jag kan inte tänka klart en enda tanke!
Det är en kamp varje dag att försöka vara i nuet.
❤
Jag tänker att man inte alltid behöver vara stark, det viktiga är att inte fastna i sorgen – och det gör inte du. Du tillåter olika känslor att komma och gå. Det är så himla tufft ibland när livet förändras, och ja – visst kommer det bli lättare. All styrka till dig <3
När jag var liten och pappa dött förstod jag aldrig riktigt det där alla vuxna sa ”gråt man mår bra av det”, jag grät bara dagen han dog och aldrig mer för den saken. Jag försökte under många år men inga tårar kom fram. Jag sörjde på insidan kanske rent av grät där? Men det kom aldrig ut några tårar.
Först förra året när jag blev utmattad då började jag gråta, jag tror jag grät mig igenom flera år med sorg. Tror det var först då jag började förstå det där ”det är skönt att gråta”. Låt sorgen komma ut, hur fjantigt det än låter mår man faktiskt bättre när man fått gråta länge och låta sorgen passera kroppen.
Har du provat Kroppsscanning? Jag har en cd-skiva som jag fått via jobbet från nåt som heter Mindfulnesscenter. Borde ju finnas som en app numera ? Tycker det är ett bra sätt att få tankarna att snurra lite mindre. Man blir guidad att känna igenom hur det känns i olika kroppsdelar. Funkar klart bättre för mig än att bara fokusera på andning. Gillar också att ta foton på vacker natur. Försöker också insupa vilka lukter, ljud mm jag märker av och kanske dra fingrarna i lite sand elller smeka en sten för att med olika sinnen vara i nuet. Sen tycker jag också att det funkar att vara i orörd natur och tänka att såhär har det sett ut väldigt länge och kommer fortsätta se ut väldigt länge även om det kommer och går kaos i ens egna liv. Idag åt jag också Ben och Jerry glass och helt plötsligt kom jag på första gången jag gjorde det (för 13 år sedan) då det just tagit slut med en kille. Helt plötsligt kände jag att då var jag nere men sen blev det bättre och så kommer det bli igen!!!
Men åh! Sådär brukar jag göra. Ta på träd, ta på saker liksom. Så bra tips tycker jag. Jag ska kolla upp det där med kroppsscanning. Tack för fin kommentar, den värmde. Kram Angelica
Det finns en app som heter ”Mindfulnessgruppen” som har kroppsscanning samt andra andningsövningar som jag använt en del och som jag kan rekommendera. En del är så korta som 3 min och en del 30. Fick den appen rekommenderad av en coach jag gick hos några gånger för att minska inre stress och blev rekommenderad att köra en sådan övning om dagen.
Den som gråter, gråter oftast inte för att den är svag utan för att den varit stark alldeles för länge ❤️ Kram
<3 Fint! Tack! Kram Angelica
Men en separation är en sorg och en livskris, oavsett varför det tog slut. Därför måste man också tillåta sig att sörja.?
❤️
<3