Jag vet inte riktigt vad det är, men när jag vaknade imorse kände jag mig rätt tom i kroppen. Nästan som att det var slut på energi, själsligt och kroppsligt. Hela den här veckan har varit en uppförsbacke, så har jag upplevt den. Dåligt med sömn. Trötta föräldrar. Trötta barn. Irriterade och arga barn pga tröttheten. Irriterade föräldrar pga irriterade och trötta barn. Mer irriterade föräldrar pga trötthet. Jag känner mig suddig, ungefär som på bilden. En oskarp version av mig själv. Ur fokus.
Allt är diffust och otillräckligt. Att vilja mer men att orka ännu mindre än vanligt. I helgen finns det inget inbokad förutom att jag ska golfträna på söndag och Angelica ska på tjej/mellomiddag imorgon. Jag ska sova har jag bestämt mig för. När barnen går och lägger sig ska jag också lägga mig. Jag vet inte om saken blir bättre av det men tänker att sömn inte kan skada i alla fall.
Jag vill skriva mer men hinner inte. Barnen ska hämtas på förskolan och helgen ska börja. Tiden. Det är väl den som egentligen är boven. Som alltid. Eller mina egna prioriteringar som är fel. Jag vet inte. Det är suddigt, ur fokus.
/ Stefan
Ett viktigt tips från någon som inte lyssnade på symtomen:
Lyssna när din röda alarmklocka tjuter varningssignaler! Prioritera, bocka av och återhämta dig.
I januari fick jag min första panikattack och efter två månader som 100% sjukskriven skulle jag testa att återgå till jobbet på 25%, en sk mjukstart. 1,5 vecka senare kom symtomen igen, som tur var lyssnade jag och drog i handbromsen. Nu är jag 100% sjukskriven igen och har förstått allvaret i det.. Att vara utbränd är inget jag önskar någon.
Så, se allvaret redan nu innan det smäller! 🙂
Du, bara en tanke, förutom sömnbrist, det kan inte ha med ditt trappfall att göra? Var rädd om dig! Ni verkar vara så härliga föräldrar du och Angelica.
Hej!
Tänker att det du beskriver låter väldigt likt tecken på utmattning.
Ta dessa symtom på allvar och försök göra en översyn över alla måsten/ borden och krav som livet ställer på dig.
Vad är viktigt?
Vad kan vänta?
Osv…
Risken är ju helt vedertagen att fortsätter man surra på så kan det bli så illa som för många- du får utmattningssyndrom.
Har själv just tagit mig ur det, och det blir aldrig som förr.
Hjärnan har fått skador och den kapacitet jag alltid tidigare haft finns helt enkelt inte…
Det där låter inte alls bra. Låter som du behöver sakta ner ordentligt.
Jag var påväg att bli utbränd förra året. Mådde otroligt dåligt och någonstans i början av året kände jag som du beskriver nu.. sakta ned NU och prioritera om, hela familjen. Det är mycket värre om du faktiskt blir utbränd.
Är min man inte hemma brukar jag gå och lägga mig 20-20:30-tiden. Annars 21:30. Måste verkligen prioritera sömn, så får det vara en tid. Eller några… År!
Jag har bara kommenterat en gång förut. Men det låter som att du behöver mycket vila. Nästan att jag tänker att Angelica kanske ska vara hemma och stötta dig med barnen istället för att gå på middagen så du får rejält med vila. Vill inte lägga mig i hur ni planerar helgen men låter som du behöver mycket vila. Kanske någon annan som hjälper till med barnen när Angelica är borta eller kanske barnen sover då. Skrivet inte så för att klaga på hur ni planerar bara av välmening för låter som du verkligen behöver återhämtning.
Sömn är den bästa medicinen, gå och lägga sig tidigt har man igen eftersom de timmarna man får innan midnatt är den sömnen man återhämtar dig bäst på. Sov gott o trevlig helg.