Jag vill ha fler barn, men min man säger nej – Angelica Lagergren
Angelica Lagergren

Angelica Lagergren

Jag vill ha fler barn, men min man säger nej

Jag har så länge jag kan minnas drömt om att ha fyra barn. Kanske för att jag har tre syskon och jag tycker att det är fantastiskt. Vi står väldigt nära varandra. Jag önskar så att jag hade känt “Nu är familjen komplett”-känslan när Philip föddes för ett år och fyra månader sen. Men nej, det gjorde jag inte. Inte ens i närheten. Det är inte det att jag inte är lycklig som det är nu, men jag är inte nöjd. Jag vill ha två barn till, så är det bara. Problemet är att Stefan inte är sugen på två barn till. Ibland när vi pratar om det säger han att han kan tänka sig ett barn till, men om många år. Jag är inte heller redo att bli gravid nu nu nu igen, men jag vill heller inte vänta fem år eller mer innan vi får nästa bebis.

Varför kan inte jag vara som så många andra och bara känna den där känslan nöjd. Jag gör nog sällan det med någonting. Känner mig helt nöjd alltså. Men frågan är om jag kommer känna mig nöjd och “nu är familjen komplett” när jag har fyra barn. Om jag får fyra barn. Jag vet ju faktiskt inte ens om jag kan bli gravid igen, det kan jag ju bara hoppas på.

villhaflerbarn

Men min fråga till er är om det finns någon som känner igen sig? Vill du ha fler barn än din partner? Eller är det kanske din partner som vill ha fler än du? Hur gör man då? Jag har någon gång sagt på skoj “Om du inte ger mig två barn till träffar jag någon annan” och det är allt annat än okej. Det vet jag. Stefan är ju den jag vill leva med resten av mitt liv. Men… Ständigt detta men. Jag vill ju faktiskt ha fyra barn. Är jag hemsk som inte är nöjd med två? Jag vill vara ärlig och berätta för er att hur jag känner. Det känns ju nästan lite skamligt att bara inte känna att vi har det bra som det är. För det är toppen och fantastiskt… Jag älskar Alice och Philip. Men jag vill vara gravid igen, minst två gånger till. Och jag vill vara mamma till fyra. Det är min dröm.

/Angelica

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
Angelica Lagergren

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Hannah Kapstad

    Jag har sedan dottern var runt ett år känt att jag vill mer än gärna ha ett tilö barn i alla fall. Min man och jag pratade om två barn i alla fall, han har ett sedan innan också. Nu är dottern fem och min man sa för något år sedan att han inte vill ha fler barn. Ham säger att han inte kommer orka, att vi hade varit tvungna att flytta till större och att någon av oss måste ha fast jobb. Jag fick fast jobb för två månader sedan och vi hade inte behövt flytta fören dom blivit större. Har ångest nästan varje dag för detta för jag vill så gärna ha barn igen. Har känt mig så ensam i detta.

  2. Patrycja

    Hej fina Angelica! Tack för att du tar upp ämnet! Här är en till som är sååå sugen på att just få vara gravid och få ett till barn, kanske två 🤣 Men min sambo han känner sig färdig. När vår tvåa kom för snart 7 månader sedan kände jag att jag vill föda barn igen… och den känslan den förföljer mig… jag är så tacksam över våra två små tjejer att dom växer och är friska! Jag är tacksam för varje dag jag får tillsammans med dom! MEN jag vill så gärna vara med om en graviditet en gång till. Inte just nu men om något år 😍 Jag ska kämpa in i det sista att få min sambo på min sida 😀 men jag vet att det inte kommer vara lätt då han är som en åsna när han väl bestämmer sig för något! Men jag vill inte heller vänta för många år man är liksom nu i det här med småbarnsåren sen när jag är 30+ vill jag ju inte börja om. Är 24 nu 👏
    Jag hoppas att du och Stefan kommer komma fram till ett beslut som kommer passa dig och honom 👏 Du har ju en fördel med att Stefan kan tänka sig ett barn till så kör på så kanske han kommer vilja ha ett barn till efter 3an? ❤️
    Lycka till! Kram 💖

  3. Linda

    känner igen mig i den känslan.
    jag och min sambo har fyra barn tillsammans. inga gemensamma barn. jag vill ha ett barn till, ett barn med min kärlek. det finns en lång historia bakom, men jag vill dela ett barn med någon!
    min sambo vill inte han anser att det bara skulle skapa problem och att vi inte skulle ha tid. vi har helt olika tankar och känslor om detta vilket är tufft för mig. Hur gör man för att komma över dessa känslor? att nöja sig med et man har . med dom fyra härlig abarn vi har i vår familj? Hur kommer man över denna längtan??

  4. Em - mitt liv på NZ

    Jag är gravid i vecka 37 med mitt tredje barn. Vi har sedan tidigare två barn, en pojke och en flicka precis som ni och man kan ju tycka att jag borde känna mej “nöjd” med det. Jag har vänner som säger att dom bara visste när dom var klara, att två var perfekt. Men jag kände aldrig så. Kände mej inte klar efter två. Så vi sa att vi försöker en tredje gång, händer det så är det meningen. Jag blev gravid på stört efter att jag tagit ut spiralen! Så visst var det meningen 🙂 Just i denna stund känner jag mej SÅ klar med den här graviditeten, skulle helst vilja att den förlossningen satte igång NU. Eller i varje fall nästa vecka, Jag har svårt att se att det blir fler barn efter den här lilla killen men samtidigt vet man aldrig… En del kvinnor kanske aldrig känner sej nöjda/klara?! 😉

  5. Denise, 25år och 4barnsmamma

    Åh! Jag förstår precis din känsla! Jag har fyra helt fantastiska små liv👶🏼 Har alltid haft en dröm om många barn, fem eller varför inte sju? När jag träffade min sambo var han helt klar med att han inte skulle ha några barn, möjligtvis ett! Och jag var helt klar med att jag vill ha en stor familj. Nu sitter vi här med fyra, varav den minsta är fem månader. Nummer fyra var det Kim som ville att vi skulle försöka med, men jag är tacksam, men har heller inte fått den känslan att man är klar. Kommer den någonsin? 😬

  6. Malin

    Jag brukar aldrig höra av mig till några jag följer, men jag måste bara säga att Angelica och/eller Jessica borde börja vlogga på youtube! Ni har världens bästa instagram storys och ni hade gjort succe på youtube med era underbara personligheter, ni behövs där heltenkelt! Kram!

  7. Lovisa

    Det är som att läsa min egna tankar. Exakt så tänker jag också och brukar ofta säga “Vi får se senare *blink*blink* ” men jag känner också den där känslan att jag vill men inte han. Ska man bara gilla läget då? Fick vår andra tjej i september förra året och jag älskar mina döttrar mer än livet men jag är inte klar. Älskar att vara gravid och färlossning. Där kan jag komma med frågan “vore det inte kul med en pojke också?” men inte alls. Går inte hem. Han är totalt rak på sak. jag kommer vänta kanske 5 år när Ella är 5 och Alice som hon också så fint heter blir 7 så tar jag en blink blink igen 😉 Känns lagom med en till då, så vi får se vart det leder. 🙈

  8. Sanna E

    Min man var nöjd med ett barn, jag önskade mig ett till. Kände som du beskriver Angelica, att jag var inte nöjd. Resulterade i ett stort gräl mellan mig och maken. Där han sa att om jag vill ha fler barn så får jag skaffa någon annan man. Jag blev väldigt ledsen och gick och la mig på soffan. Efter en stund kom min man och sa att vi måste prata.. tja resten är historia och vi har nu två barn.

  9. Evelina

    Åh vad jag känner igen mig i dina tankar!
    När jag och min man var gravida med vårt första gemensamma barn (mitt andra) var han öppen med att han kanske var nöjd så sen. Och jag var öppen med att jag nog vill ha tre, och jag vet inte hur jag kommer känna om han inte vill samma. Sen “råkade” jag bli gravid när vår dotter bara var tre månader, så det blev ju som det blev. Även om jag nu i efterhand tänker att det nog var för att han ändå vill göra mig lycklig. Även om jag kanske egentligen hade väntat lite till och sprida ut det lite mer haha. MEN, nu känner jag att kanske jag vill ha fyra barn? Samtidigt så känner jag att det nog mest är den delen av mig som älskar att vara gravid och föda barn som talar, och att jag nog ändå är mer än nöjd med de tre vi har. För jag känner att tiden blir mindre för varje barn, ju fler barn man har, såklart, och jag skulle nog tycka det var jobbigt att känna att jag inte räckte till, så mycket som jag vill. Ja det är svårt! För samtidigt ångrar man ju inte ett barn som många skriver, utan kanske större risk att ångra det barn man inte fick? Jag hoppas att du får som du vill Angelica 😉 Nu är ju era två små fortfarande, det kanske känns mer lockande för Stefan med en ny “kull” om några år!?
    Kram!

  10. Lovisa

    Jag känner mig inte heller färdig! Jag har fyra små fantastiska flickor, äldsta 5,5 år och yngsta 4,5 månad. Jag längtar redan efter en femma…

  11. Mammatillen

    Hej
    Är i samma sits som dig jag vill åtminstone ha 3 barn, och vi har ett nu. Min man vill ej ha något till barn.. Känner mig ej heller komplett som dig. Går inte alls att diskuttera med honom. Har oxå sagt på skämt jag lämnar honom om jag ej får mera barn.. Om jag nu kan få (akutkejsarsnitt) .. Skulle så vilja upplevt en normal förlossning som jag ej fick på mitt första barn. Känns som jag missade själva förlossningen. Hoppas ni kan komma till ett gemensam slutsats som ni båda är nöjda med..det är ju ändå mamman som bär på barnet och föder barnet.

  12. Nathalie

    Min man har alltid sagt att två barn räcker men när vårt andra barn va runt 3 så känner jag mig inte alls nöjd, jag vela verkligen ha en till. Igentligen så va jag 100 % säker efter ett vardagssamtal med mig chef, vi satt ner och pratade allmänt och jag frågade väll henne lite lätt hur hon visst att hon inte vela ha flera barn varpå hon svarar att sånt känner man bara själv. Efter första fanns inte känslan där sa hon men efter andra kände hon sig verkligen komplett i sin familj så jag litade på känslan och tog ett allvarligt samtal med mannen om att jag verkligen känner att jag vill ha ett tredje barn men han hav sig inte, två räckte sa han. Men några kvällar senare dyker ämnet upp igen och jag vill veta varför han inte vill ha ett tredje och sen förklarade jag mina känslor över ett tredje barn varpå han håll med om att det betyde så mycket mer för mig än han hade argument till att inte ha ett till så i slutet på samtalet så säger han : om det betyder så mycket för dig så absolut två som tre❤ idag är 3:an 1.5 år och han ångrat sig absolut inte och jag känner verkligen mig nöjd med min familj, vi är komplett ! Tror verkligen på att din man/sambo behöver sätta sig in i dina känslor lik du i hans sen får tiden utvisa men ge inte upp håll ämnet uppe så ska du kanske se att du sen står där och känner dig 100 % färdig och redo för alla dessa utmaningar livet har.

  13. Hanna

    Åh vad jag behövde detta inlägg nu. Är i precis samma situation. Jag sa direkt att jag vela ha 3, men drömmen, 4 barn innan det första ens kom till världen. Och fick skratt och flört tillbaka bara att “vi får väll ligga i då””du kommer få dina barn ska du se hehe” osv. Vårt första barn fyller inom några månader 2 år och våra andra barn blir strax 4 månader alltså en åldersskillnad på 1,5 år, vilket var “planerat”. Och nu säger han stopp, han är så nöjd med våra fantastiska tjejer OCH DET ÄR JAG MED. Jag känner mig lyckligt lottad varenda dag och jag spricker av stolthet över dem. Men jag vill ha fler att älska. Alla är olika och jag tror jag tillhör den grupp som inte kräver så mycket “eget”. Jag ser inte bara sömnlösa nätter och ett ständigt pysslande som ett problem. NATURLIGTVIS kan jag tycka vissa dagar är svintuffa men jag har ganska lätt för att “låta det vara lite kaos ibland, det är ingen som dött av det”. Det är inte små-barns-tufft föralltid. Kärleken till familjen väger över allt det jobbiga i slutändan anser jag.
    Min man är inte så intresserad av att prata om situationen heller. Om jag tar upp det så får jag bara till svars “jaa men vi ska inte ha fler nu, iallafall” och tar död konversationen. Kanske ska tilllägga att han inte vill ha fler just för att han tycker det är tufft. Tufft med matvägran, tufft med sömn, tufft för att han känner sig som en bov om han vill hitta på något fast jag pushar och tycker det är självklart. Samt att han är rädd att inte räcka till den dagen de kommer läxor och fritidsintressen. Jag vill inte ha fler barn JUST NU-NU men jag blir så oerhört stressad av att han säger nej nu. Jag tror snarare att han absolut känner att det är nog när tjejerna börjar på dagis, äter själv, blir blöjfria osv att han inte vill börja om. Jag har talat om för honom att jag blir otroligt sårad av denna situation och att jag vill ha fler barn minst lika mycket som han säger att han inte vill ha fler. Hela situationen har blivit så krystad och det gör SÅ ONT när han pratar oss emellan eller med vänner, att familjen är komplett. Jag känner mig så skamsen för att jag “inte är nöjd”. Han är en helt underbar pappa, som gör ALLT för mig och barnen. Men det här jagar mig dagligen, jag vill så gärna vara nöjd, för han, för oss. Men jag kan inte. Vill tillägga för dig och alla andra som läser att jag ser inte barn som en självklarhet och jag har stor respekt för vad andra tycker och tänker, så respektera mig med. Vissa vill ha fler barn, andra inte.

  14. Linda

    Min man tyckte två räckte, trean var ett hoppsan😉, fyran blev den som saknades och femman vårat kärleksbarn som föddes på samma dag som vi hade 20-årsjubileum. Nu har han sagt att det räcker, men man ska aldrig säga aldrig😉

  15. Li

    Åh vad svårt… Barn är inget man ska tjata fram känner ja.. men ni lever ju tillsammans och älskar man varandra tycker ja man kompromissar, försöker förstå varandra och försöker få varandra lyckliga. Kanske måste du försöka tänka annorlunda, kanske kan ni skaffa ett barn till… svårt…men sätta er ned och prata i lung och ro behöver ni nog<3

  16. Veronica

    Hej. Vi har två barn (22 månader mellan dem) en tjej och en kille. För oss var det från början tvärs om, min sambo ville ha 4 barn och jag ville ha 2 barn. När vi nu har två barn har sambon släppt 4 och är mer inne på 3, samma gäller mig. Jag har släppt 2 och är nog mer inne på 3 barn. Fast inte lika tätt, men heller inte om 5 år. Kanske när vår minsting är runt 2 att börja försöka igen.. Men vi står båda och väger fram och tillbaka. Ska vi nöja oss med 2 eller vill vi ha 1 till.. Det är ju mycket med små, det är krävande och kämpigt men också underbart! Vi säger ofta när det är kämpigare “det räcker med 2” men jag tror vi båda innerst inne vill ha 3 men som sagt inte lika tätt… Ville bara dela med mig hur det ser ut för oss. Har tyvärr inget tips för er.. Mer än att prata och lyssna på/med varandra fram och tillbaka.. Det kommer säkert lösa sig på ett bra sätt för er!

  17. Felicia

    Jag är inte heller nöjd med två barn och kommer säkert inte vara nöjd med fyra heller (som är min dröm). Min man har sagt tre. Punkt. Men jag tror det blir fyra ändå. 😉 Om jag vill det då dvs. Svårt det där! En kvinna kan ju inte gå med på en graviditet om hon inte vill, men det känns inte lika dumt åt andra hållet tycker jag. Jag tycker kvinnan ska få bestämma, någorlunda i alla fall. Ni kanske kan kompromissa om ett barn? Och sen kanske ni blir sugna på ett till eller inte.

    1. S

      Känner igen mig! Ville ha 2 barn men min sambi var nöjd med 1. Jag sa som du, vilket, som du skriver, inte är okej. Vill ju såklart alltid leva med honom. Hur som haver, jag blev gravid igen. En liten lyckoträff. Men.. medans jag levde i en lyckobubbla som gravid och även nu, med 2 friska och helt perfekta barn så känner han sig lurad och är inte alls lika lycklig som jag är. Han älskar våra barn, tro mig, men det här var inte det liv han ville leva, han var nöjd med ett barn. Det har skapat, och gör det fortfarande, stora konflikter och dumma bråk. Hade jag fått gå tillbaka och göra om detta så hade jag inte pressat honom så hårt och väntat några år tills han också, förhoppningsvis, känt sig redo. Men det är en såå svår fråga och jobbig också såklart. Oavsett hur mycket man älskar någon så kan det vara så att man vill olika saker i livet, man får försöka hitta en väg som funkar för båda.
      Rörig kommentar det blev men jag hoppas att den hjälpte på något sätt iallafall. Kram till er båda

  18. Janni

    Jag har alltid tänkt att jag vill ha 3 barn (har själv 5 syskon) sambon sa hela tiden 2.. Å då sa jag att då blir de bara 1🙈 Men nu visade de sig att de inte va så lätt att bli gravid på egen hand… å till sist, efter 3 års kämpande så fick vi hjälp å vi fick vårt första barn… Graviditeten ca både underbar (då ja va så lycklig för att ja äntligen fick chansen att va gravid) å rent ut sagt för jävlig! Jag va så dålig! De va många kvällar å nätter då jag vred mig på WC golvet av smärta i magen, hjärtklappning å spyor av smärta.. trodde flera gånger att nu kommer ja dö, ja måste ringa ambulans… Så ja trodde aldrig ja skulle våga gå igenom en graviditet till… Men ganska snabbt efter kom suget igen… Men de e ju inte helt lätt när man inte kan på egen hand… Å för att göra en lång historia kort, så fick vårt första barn ett syskon! Nu e dom 3 (snart 4) och 2 år.. Å vid lite eftertanke är jag nöjd! Jag kommer alltid att ha bebissuget tror jag.. Jag skulle gärna vilja vara gravid igen.. Men jag fick två friska barn! Jag känner att jag vill kunna ha råd me dom, ja vill kunna ge dom de som behövs (å lite till) samtidigt vill ja kunna resa, unna oss saker. Sammhället e lite gjort för en familj på 4… å jag känner nu att varför krångla till de.. vi har de perfekt nu! Två friska fantastiska barn… Trodde inte jag skulle nöja mig me två, men med vår resa, å vetskapen om vad som kan gå fel.. så är jag nöjd! 😊 jag är tillfreds med mina två (även om jag ibland kan “tjata” om bebis)

  19. Sara

    Hm jag tänker lite såhär. Att du har två fina och förhoppningsvis friska barn. Var glad och tacksam över det och arbeta aktivt med den känslan så tror jag att du kommer finna någon form utav acceptans om din man nu inte ändrar sig 😊

  20. Annie

    Man måste såklart vara överens, en kompromiss kan ju vara tre st… Jag har två, drömmer om en trea, men det kommer tyvärr aldrig hända… Var tveksamt redan med en tvåa pga väldigt mycket komplikationer o följdsjukdomar, men efter tvåan (som blev ännu värre än grav nr ett) står det klart att min kropp inte kommer klara en till 😞. Hade det gått hade det lätt blivit en till!!

  21. Malin

    Jag va jättenöjd med 2 men sambon ville ha minst 3. Så blev vi gravida med nummer 3 endå och de kändes så rätt för oss bägge. Vi började även då prata om att en liten 4:a kanske de kan bli. Men när minsta kom nu i augusti och blev fruktansvärt sjuk men mot alla odds överlevde så känner vi bägge att vi är hel nöjda med 3 🙂 jag hoppas att du får din dröm om nått år, Stefan kommer säkert ändra sig 😉 håller tummarna för de iallafall ! Kram ❤️

  22. L

    Som någon skrev, Stefan kommer inte ångra barnen, men får ni inga fler kommer du kanske alltid undra hur det hade blivit om du fått de barnen du önskat… Jag hoppas du får din dröm uppfylld!

  23. Evelina Hellström

    Samma här. Men nu har jag gett upp. Har 3 friska barn får vara tacksam för det. Men hade velat ha ett barn till som var i ungefär samma åler som min 3a. Nu blir hon snart 4 år så det är ju försent

  24. Theres

    Jag har 4 barn. 3 tjejer och så den lilla som är en kille. Min dröm var alltid 3 stycken, det såg jag alltid i mina drömmar. Nu blev det fyra och jag är mer än nöjd. Så otroligt lycklig och tacksam.

  25. Vanessa

    Jag förstår dig! Min kille har två barn sedan tidigare och ville inte ha fler så vår kompromiss var ett barn. Nu är jag gravid och borde vara jättelycklig men jag går och är så ledsen att jag inte kommer få göra det här igen. Vill så gärna åtminstone ha två. Hans barn är supergulliga men jag är inte deras mamma, det finns liksom ett “hit men inte längre”. Vill såklart inte ta mammans plats men det svider ändå. De är dessutom lite äldre och jag skulle så gärna vilja ge min bebis ett syskon i “lekålder”. Känner mig sjukt otacksam och egoistisk men jag är jätteledsen för det här.

    1. @Milllans

      Så var min kille också men nu när dottern fyllde två så var det han som sa att han ville ha ett till :). Likadant för en av mina bästa kompisar som också har en kille med två barn sedan tidigare, de väntar nu sitt andra barn. Det behöver naturligtvis inte bli så för din kille men är hans barn lite större (som våra bonus) så är det nog svårt att sätta sig in i hyr det är att “börja om”. Men när de väl är där är det kanske en annan sak, håller tummarna för en bebis till 🙂

    2. Jenny

      Sen kommentar jag vet men jag är i exakt samma situation som dig Vanessa. Han har två sen tidigare och vi har ett ihop. Hans två är också mina barn. Älskar dom över allt annat. Oavsett så är det inte på samma sätt. Och dom är lite äldre nu och jag vill gärna att vår gemensamma ska ha ett syskon att uppleva barndomen med. Hur går era diskussioner?

  26. Josefine

    Ekonomi är också viktigt, fyra barn är DYRT! Men kvinnans kropp ska bära så jag tycker man ska få förtur i att bestämma faktiskt. Stefan: har ni råd och du älskar Angelica mest på jord så tänk happy wife happy life. Du kommer ALDRIG ångra barnen. Men kanske bestäm tillsammans när. Så ni kan längta och Angelica kan peppa kroppen massor innan. Jag som helt objektiv ( hahaha) tycker ni ska köra igång om två år. Då har ni fått njuta litestörrebarnutanblöjor och de närmar sig preschooltime när syskonen kommer. Då kommer ni på sikt ha två på skolan och två i barnehage. Supermsyigt! De stora blir så stooora. Lär sig att göra allt praktiskt själv men behöver vuxna mer på andra vis. Jag ser att ni får fyra. Sorry Stefan 🙂

  27. -Jenny-

    Vera skrev “Hans åsikt är lika viktig som din. Vill han inte bli pappa och förälder igen så känner han förmodligen inför det såsom du känner inför att vilja ha fyra barn.”
    Stefan är nöjd. Du är det inte. Oavsett vem som får sin vilja igenom är det en som blir missnöjd. Vet inte vad som är värst. Att sakna något man aldrig får eller att egentligen ha mer än man vill? Kanske att en 3:a kan bli en bra kompromiss så småningom?

  28. Jessica M

    Hej!
    Det måste vara vanligt att mannen vill ha mindre så var det i vår familj också. Vi hade två pojkar ock min man var nöjd men jag vill så gärna försöka få tjejen ( ja jag vet, det spelar ingen roll med könet) men eftersom jag vill ha en till så sa jag åt honom att jag slutar med mina piller nu och att det är upp till honom att skydda sig om han inte vill ha något fler barn och han var helt med på noterna! Idag sitter vi på söner på 6 och 4och dottern har precis fyllt 2år 😀

  29. Sandra S

    Jag känner som du! Fast jag vill ha 3 barn, inte 4 🙂 Vi har två barn, det är ca 21 månader mellan dem. Yngsta är 1,5 år nu och jag har börjat känns längtan efter ett till. Inte nu, men inte för långt bort heller. Min man säger att han vill vänta några år men tiden går ju.. Jättesvårt detta! Jag hoppas väl på något plan att han ska ångra sig. Men vad gör man om partnern inte ångrar sig? Kram och tack för en superbra blogg och podd!

  30. Anna Grete

    Jag lovar att du blir nöjd efter fjärde barnet. Det är så underbart med fyra barn, har inte ångrat mig en sekund, även om det var tufft ett tag. De har så mycket gjädje av varan, och vi har så kul tillsammans. Umgås både som föräldrar/barn men också som vänner.

  31. Nina

    Ni har ju fått två ganska tätt. Jag skulle nog oxå känna mig lite “mätt” på barn just då kanske som Sverige gör. Jag hade som Alice o Philips i åldersskillnad mellan mig och min lillebror. Därför ville jag ha lite mer “ett barn i taget” för mina barn. Nu vart jag oplanerat gravid så det blir “bara” 3 år emellan 1 o 2 nu iallafall. Men jag vill oxå ha flera än två! Gärna gärna 3 barn iaf. Men jag behöver liksom inte ha dom allihop på en gång. Känner igen mig i det där att aldrig bli helt nöjd med livet. Haha. Men jag tror det är det som får mig att gå upp på morgonen oxå, att livet kanske kan blir ÄNNU bättre!

  32. Vera

    Hans åsikt är lika viktig som din. Vill han inte bli pappa och förälder igen så känner han förmodligen inför det såsom du känner inför att vilja ha fyra barn.
    Jag har levt med en syskonlängtan länge. För oss handlade det alltså om att gå från ett barn till två. Och för mig har syskon alltid varit viktigt, jag är också uppvuxen i en skara på fyra. Men i ditt fall så har
    du faktiskt två och dina barn har syskon. Så det finns inte så många råd att ge. Ytterst handlar det om
    ansvar och respekt. Och det ni diskuterar är någon som “inte finns”. Alla barn som föds till denna värld
    har rätt att vara lika önskade av båda sina föräldrar.
    Vi gick i rådgivning kring det här vilket inte löste problemet i sak för ingen har egentligen rätt eller fel. Men vi fick förståelse för hur vi resonerade och man fick tänka sig in i den andres situation och tänka att om det inte blir fler barn, hur ser en sån vardag ut?Hur känns det? Vad skullevara negativt? Finns
    det några fördelar? Nu kunde vi enas till slut men det tog mer än 4år och det kommer bli ett rejält glapp mellan barnen. Men jag hade aldrig önskat något annat känner jag. Det är min man som ska vara pappa till mina barn. Och jag hade inte stått ut med mig själv om jag “lurat” honom in i en graviditet (vilket många föreslog ) Hoppas det löser sig för er!! / En som vet hur längtan känns <3

    1. Jannie

      Yay för bästa kommentaren! Så objektiv och rationell! Jag kunde verkligen inte hålla med mer. Tycker också att den här frågan handlar om ansvar och respekt, och att det är så viktigt att kunna se den andra partens perspektiv i frågan. Det är så lätt att måla upp en drömbild i just den här frågan, men man måste kunna förhålla sig logisk och rationell också, då man ska ta själva beslutet.

      Fint skrivet 🙂

  33. Lisa / livet från den ljusa sidan

    Jag kände mig inte klar efter två. Sjuuuuuukt nöjd och allt bra osv – men jag såg någonstans framför mig att vi skulle vara 5. Att de skulle vara 3. Men jag ville inte så snabbt, och inte min man heller… och det tog lång tid. Jag fick verkligen sälja in det, haha!
    Så till slut blev det en trea, och det är så rätt. Då kände jag också att jag verkligen blev nöjd – alltså nöjd som i att vi blev kompletta… Den där känslan alla pratat om, och de flesta kände efter två.
    Vänta in det lite, tänker jag. Och ett barn i taget. 🙂

  34. Jv

    Brukar aldrig kommentera.. men känner igen mig såååå mycket o vill bara säga att jag känner som du!! Har två barn födda 2014 o 2015. O jag har i princip tjatat sen den siste föddes att jag vill ha en 3a. Har alltid velat ha 3 barn. Min man har sagt att han kaaaanske går med på 3 om typ 1 år. Men jag vill nu! Det är så tråkigt när man inte är på samma våglängd. Jag tänker på det nästan varje dag o känner mig så ledsen att det kanske inte blir fler. Jag älskar mina barn men vill så gärna ha ett till!!

  35. Mia

    Du får ju ha vilka känslor du vill!! Dina känslor o drömmar är dina och ingen annans.
    Men verkligheten är ju annorlunda o där måste man ju ibland böja på sina drömmar och känslor. Tex om Stefan önskade att flytta tillNya Zeland för att golfa på heltid kanske ni antingen bestämt nej helt å hållet eller flyttat till Gran Canaria ist. Hans dröm slog inte in men då han väljer att leva med dig så får vissa drömmar läggas på hyllan..
    Så sorgligt,men ändå vackert då ni väljer varandra <3

  36. Hanna

    Känner likadant! Vi får snart (om allt går bra) vårt andra barn och jag vet redan nu att jag minst vill ha ett till. Kanske två. Som tur är så är min man med på tåget om tre barn och sen får vi väl se 🙂 Tänker som så att om du önskar fyra barn och Stefan är “nöjd” så kanske ni kan kompromissa om åtminstone tre? Jag vet inte om jag tycker att det alltid är den som INTE vill som ska få sin vilja fram.

  37. Nathalie

    Känner igen mig såå! Fick nr 2 i augusti och jag var bebissugen igen i oktober redan. Och är fortfarande något alldeles enormt. Är dock mitt i min sjuksköterskeutbildning och med ett år kvar (som ska påbörjas i september) VET jag ju att jag måste vänta. Efter att den är slut vill min man att jag ska jobba ett tag för att vi ska spara pengar.. Men jag längtar något enormt… Vill också ha fyra. Känns nästan otacksamt att längta efter fler när man redan har två underverk. 💝

  38. Mikkaela

    Känner igen mig enormt mycket i längtan efter fler barn. Har 17,5 månader mellan mina (yngsta är nu 9 månader). Min kille har varit lite skeptisk till en till men idag kom han hem och sa att han kan tänka sig en till, när vi har ett större sparkonto (han tänker mycket på hir vi ska få plats i bilen, hur vi ska få plats i huset mm) Jag är världens lyckligaste / nöjdaste / tacksammast i världen för min två tjejer. Dom är allt & lite till. Men jag vill gärna ha fler barn, ändå. & så måste man få känna. Jag tror inte det har med nöjdhet att göra. Vissa vill ha 0 barn, vissa 2 & andra 8. & det är okej. Jag har tyvärr inga tips på hur ni ska lösa det. Tror mycket på att prata om det på riktigt. Jag hoppas ni kan finna en lösning som känns bra för er båda. 💕

  39. Linnéa

    Jag känner precis likadant! Jag har två underbara barn men jag är inte färdig heller. Min man är helt färdig och vägrar fler barn.. Jag säger bara jaja vi diskuterar det senare.
    Tycker verkligen det är jättetråkigt då jag känner att jag absolut vill ha flera, så vi får väl se hur detta slutar.
    Hoppas det slutar gott för eran del! Nu måste jag natta två små vildpojkar som hellre vill busa än att lyssna saga <3

  40. Therese

    Vet exakt hur Du känner. Stå på dig 😉
    Redan innan jag träffat min man sa jag noll eller fyra.
    När vi fått vår första sa jag innan jag lämnat förlossningsrummet, detta vill jag göra igen.
    Nr 2 hon kom 19 månader efter. Där o då var min Karl nöjd… inte jag.
    Tidigt började jag prata om en 3a men maken ville inte riktigt iaf inte så tätt.
    3:an kom 17 månader efter 2:an 🙈

    Sen var det stopp enligt mannen.
    Jag älskade mina 3 döttrar o kände mig lycklig men inte hel. O komplett.
    Tjatade vi diskuterade länge väl o långa diskutuoner. Trodde det var kört.
    Men en fjärde graviditet kom ❤️ Jag så tacksam o lycklig❤️ Tyvärr delade vi inte lyckan under graviditeten. Min man undrade hur vi skulle orka/fixa o han kände sig liksom nöjd med att dem 3 större hade lämnat bebis fasen.
    Men när troll ungen föddes älskade vi henne precis lika mycket bägge två.

    Jag är en otroligt lycklig 4 barns mamma ❤️

  41. Malin

    Jag tycker det där pendlar upp och ner väldigt mkt. Vissa perioder villa jag ha 4 barn och ibland ett till, har en dotter som snart är 2 år. Min man kan tänka sig 3 barn men vi har kommit överens om att vänta och känna hur det känns efter (om) vi får ett barn till. Vi kommer däremot kompromissa med åldersskillnaden. Jag vill ha 4-5 år mellan barnen men min man vill ha 2 år. Så vi ska börja försöka till hösten igen så det isåfall blir runt 3 år mellan barnen, Det är jättejobbigt sånt här! Förstår din frustration. Men om du ska se det positiva i att “bara” ha 2, Är det inte skönt att ha spädistiden över och att nu kunna se fram imot att barnen blir större, utvecklas fort och blir små personligheter? Tycker kanske att Stefan får gå med på att ha ett barn lite tidigare än om 5 år om du kan tänka dig att kompromissa mer 3. Kram!!!❤😘

  42. c

    jag har alltid velat ha 2 barn, sambon var skeptisk till barn överhuvudtaget och skulle bra kunna leva utan barn. hur som helst så kom vi överens om att bli gravid och fick en flicka 2014. nu förra året var det nästan han som mera ville vi skulle försöka igen, och jag tyckte såklart det var bra eftersom jag ville ha 2 barn. tyvärr slutade det i missfall v 11 och efter det kom plötsligt känslan att jag (kanske) är helt nöjd med bara 1 barn. sambon vill gärna försöka igen och vill inte ha så många år mellan barnen men själv känner jag att jag vill vänta en stund och se hur jag känner. känns så fel att hela vårt gemensamma liv önskat mig 2 barn och nu plötsligt då han också vill det så är jag inte lika säker (kanske är jag rädd för ett missfall till) eller så vill jag inte ha ett till, får försöka tänka och känna efter.

  43. Rebecka

    Efter en jobbig förlossning som slutade i urakut snitt. Flera månades kolikbebis mm så har jag jämnt mig avskräckt till fler barn. Sen kom ett sug och jag kände helt ärligt att jag ville bli gravid igen för att få föda “normalt”, men jag kunde inte se framför mig ett barn till. Jag ville inte ha ett barn till jag ville bara föda. Och nu är sonen över 4 år och jag känner mig nöjd 90% av tiden. Min man däremot vill att vi ska ha fler barn, att sonen ska få ett syskon och han vill tillbaka till bebistiden.
    Till saken hör att vi har svårt för att bli gravida och även om vi inte skyddat oss sen sonen kom har det inte blivit något. Så vissa månader har jag ätit ägglossningsstimulerande tabletter och så har vi försökt järnen med negativt resultat. Men jag känner mig nöjd. Ser bekvämligheterna i att bara ha 1 barn. Men vi får se 🙂

    1. Tess

      Känner likadant. Vi fick ett akut snitt och en missnöjd bebis som var missnöjd hela dagarna fram tills han var 1 år typ. Jag drabbades dessutom av en förlossningsdepression men jag sökte ingen hjälp (tyvärr,. Orkade liksom inte)

      Nu är vår son 3 år och jag känner mig nöjd. Vissa dagar så skulle jag kunna tänka mig en till, andra så känns det mest NONONO!
      Jag känner dock att det är lite “fult” med bara ett barn. Att man är ego..

  44. Fanny

    Va bra att du e ärlig, hoppas ja får vara ärlig tillbaka:) ja har faktiskt lite svårt för såntdär för jag e en sån människa som tycker man ska va nöjd med det man har/får, men sån har ja alltid varit:) ska skulle bli överlycklig om ja fick två barn, försök tänk realistiskt, du har ju två underbara barn o vissa har inga alls. Ni har två, du vill ha 4 o Stefan verkar nöjd med 2 men kan tänka sig ett till om några år, e inte de en väldigt bra kompromiss? Man får ju tänka att man e 2:) Du har 2 underbara barn som du ska få följa hela livet försök njut av de istället för att tänka på att du skulle vilja ha mer

  45. Stina

    Åh vad jag känner igen mig! Vi har två underbara barn och jag är så lyckligt lottad och glad över dem, men jag känner mig inte färdig. Jag borde vara helt nöjd men jag vet åh andra sidan inte om jag känner mig nöjd och att familjen är komplett efter ett tredje eller fjärde eller femte heller… Och ja min sambo har alltid sagt två barn så han är ju nöjd. Vi får se, jag vill ju inte skaffa flera barn emot min sko men inte heller känna mig sugen på fler barn. Skönt att du är ärlig 😘

  46. S

    Så fint att du är ärlig! Har inga barn själv, men känner så igen mig i känslan att inte nöja sig och sträva framåt. Kan vara både bra och dåligt. Vad gäller mig och sambon vill vi ha barn nån gång, men jag tidigare än honom tror jag. Skulle önska att han tog initiativet till barn så jag slipper tjata och känna mig osäker på om han verkligen vill. Jag funderar mycket på hur folk gör när de tar beslutet att försöka få barn. Kram!