Jag tycker om filmen ”Underbar och älskad av alla” och i den säger Martina Haag (som spelar huvudrollen, som också skrivit boken som filmen är baserad på) att precis så som 12-slaget blir på nyårsafton, så blir resten av året. Jag hoppas att det inte stämmer. Eller det är klart att det inte gör, men visst hade det varit härligt med ett perfekt, romantiskt 12-slag? En kyss för att fira in det nya året, tindrande ögon, tomtebloss och bubbel i glaset. Alla är sådär lyckliga och nöjda över att det äntligen är ett nytt år…
Jag och Stefan var irriterade på varandra redan vid 23-tiden eftersom Philip inte ville somna. Vi tycker och tänker lite olika om det där jag och Stefan. Om något av barnen vaknar och inte kan somna om får de gärna komma upp för mig. Speciellt när det inte är mitt i natten. Är det mitt i natten och vi alla sover gör jag mitt bästa för att den lilla som är vaken ska förstå att det är just natt. Men Philip vaknade redan vid 20-tiden tror jag, så då fick han komma upp. Redan där uppstod en irritation mellan mig och Stefan. Han tyckte att Philip borde ha sovit vidare, att jag borde försökt natta om honom tills dess att han sov. Och jag såg inga problem med att ha honom uppe med oss när vi satt och åt middag.
När Stefan försökt natta Philip inför 12-slaget tappade han tålamodet och kom till mig och sa att han tänkte ta en taxi hem med Philip, då var klockan 23:45. Jag blev ledsen och sa att jag inte tycker att man gör så, bara drar precis innan vi ska skåla in det nya året. Han förstod inte vad jag menade och ja, vi blev osams.
När klockan slog 12 stod Stefan inne i vardagsrummet hos Annika och Fredrik med en glad och sprallig Philip i famnen. Jag stod ute på altanen med ett tomtebloss i handen och önskade mina vänner Gott nytt år! Allt jag hade velat var att Stefan skulle sticka ut huvudet och säga ”Älskling, förlåt. Gott nytt år”. Men det gjorde han inte. Och jag gick heller inte in för att göra samma sak, vilket jag borde ha gjort. Det är något vi båda måste bli bättre på, svälja vår förbannade stolthet.
4 saker jag känner jag jag behöver ändra på för att förbättra vår relation:
1. Inte ta alla fajter
Jag har blivit bättre på det här men är fortfarande en sån där jobbig människa som märker ord eller fel som Stefan gör. Om han inte slänger soporna ska jag ALLTID kommentera det. Gärna i en syrlig ton. Och då uppstår en irritation och det blir dålig stämning.
2. Inte säga elaka saker
Sen jag berättade för er om min PMS (och ångest) har det blivit bättre, men jag ska ta mig i kragen och boka en tid för att se om jag kan få verktyg att klara PMS och ångest bättre varje månad. Just idag är jag inne i en svacka och det är inte kul, även om jag förstår att livet inte alltid kan vara på topp.
3. Sluta stressa Stefan
När vi ska iväg någonstans, var som helst, det kan vara på middag, till affären eller bara ut på promenad är han lika långsam som en förvirrad snigel som gått vilse. Jag brukar kalla honom för en död fisk. Det låser sig liksom för honom, han blir seg och gör allt extremt långsamt. Eller så upplever jag det. Han tycker att han bara är fokuserad. Jag måste sluta stressa/hetsa honom i de där situationerna. Han är som han är och jag är som jag är. Jag måste acceptera våra olikheter. Jag är snabb/hetsig och han vill göra saker i sitt tempo. Men jag hatar att komma försent, det ger mig ångest. Vi måste hitta ett sätt att kompromissa där tror jag.
4. Sluta be om hjälp
Något som stör Stefan är att jag ofta ber om hjälp, även med saker som jag kan klara av själv. Det är för att jag är bekväm/lat. En riktigt dålig egenskap som jag bara SKA förändra redan idag.
Hur har ni det på relationsfronten? Brukar ni sätta er ner och rannsaka er själva vad ni kan ändra på? Eller kör ni bara på? Vi hade ett familjeråd i höstas och jag tror att vi ska ha ett nytt nu snart igen. Det är bra att prata om vad man tycker skaver och göra något åt det, innan man bara går runt och är sura på varandra hela tiden. I höstas handlade det mest om vår ekonomi, att jag inte hade koll på mina utgifter och att det började springa iväg. Idag har jag bättre koll, så det känns bra.
/Angelica
Jag och min sambo är ett sånt där störigt par som i princip aldrig bråkar 😉 Visst att man kan tjafsa ibland, men både är snabba på att förklara sig och be om ursäkt. Ofta är det ju mest missförstånd där nån ”tolkat” ett röstläge eller något annat fånigt. Har kanske hänt 2-3 gånger på våra tio år ihop att vi rykt ihop ordentligt. Vet inte vad hemligheten är….Vi är nog båda ganska lugna och tänkande personer, haha! Vi pratar mycket, om allt. Vi är ett team! Skiter sig något för oss/en av oss så tar vi sikte på det och löser det ihop. Lägger oss aldrig osams, Vara intresserad av den andres intressen (eller iallafall lyssna när de kommer upp). Jag är ju till exempel inte lika orimligt glad som min fina fästman när det dimper ner ett nytt retro-tv-spel här hemma, men ändå vet jag hur många han har i samlingen nu, och vad han letar efter som nästa inköp.. Det tar så lite av min hjärna, men det märks så väl att han tycker det är roligt när jag kommer ihåg saker vi pratade om, typ något spel/konsol, och därför kan komma med input. Vet att det finns si och så många spel, och att han har x många, Då kan jag vara lite delaktig och säga typ att ”jaha älskling nu är det bara x antal spel kvar, vilka letar du efter nu?”.
Bara som ett exempel. Vi är ganska duktiga på att ge varandra komplimanger också. Martin får en fist-bump av mig varje kväll vid middagen för att han lagar så löjligt god mat (han borde va kock, inte brandman…eller iaf både och!!!)
Tror också bara att jag hade turen att hitta världens finaste kille tidigt i livet vilket har gett oss massor av tid att lära känna varandra och lära oss vad som är viktigt i just vår relation. Eftersom vi som sagt träffades ganska unga (jag var 15 och han 21), så tror jag också att vi på sätt och vis växte upp lite ihop (även om han är 6 år äldre än mig) och hittade metoder på vägen för att hantera stress och onödigt tjafs.
Det ska dock tilläggas att vi inte har några barn! Så ur den synpunkten kan jag verkligen inte ge input. Min syster har fem kids dock, så jag ser på nära håll hur jäkla stressigt det är ibland. Klart att stämningen blir annan då. Den dagen vi får barn, kommer nog våra dagar med tjafs öka drastiskt. man är ju inte mer än människa! Att ni tjafsar säger ju ingenting om hur kära ni är eller hur dedikerade föräldrar ni är. det säger bara att ni har det stressigt/sömnlöst/sjukt osv. just nu Det är omständigheter, inte hela sanningen. Ni, som familj, är det viktiga. och er familj är ju så himla fin och rolig.
Gud vilket babbel detta blev. Sorry! Jag har fått feeling här nu.
Men, det blir bara bättre tror jag, desto äldre era kids blir. Min pappa sa en gång till mig att det finns ett sätt att tänka om man står inför ett val. hur stort eller litet som helst. Nämligen: bygger det livet, eller river det livet.
Bygger det livet att tjafsa om soporna, eller river det? River det livet att gå på den där festen man egentligen gärna skippat? Bygger det inte mer att stanna hemma den gången i pyjamas framför netflix.
Ni är fina, ni är bra. Kom ihåg varandra, så kommer allt att lösa sig. Kram på er!
Jag tänker och reflekterar ofta. Min sambo kör mest på. Jag känner igen mig i punkt 1 som du skrev och det jobbar jag på. Jag tror att min sambo och jag är väldigt lika på många sätt (eller blivit lika kanske jag ska säga) men även väldigt olika. Just som du skriver handlar det mycket om att respektera varandras olikheter. När det dessutom kommer barnuppfostran med i bilden blir det svårt om man har olika uppfattning om saker. Familjeråd är nog en bra grej. Då slipper man ta tjafs direkt och kan ta det i lugn och ro…då man dessutom tänkt igenom saker lite till. Jag är all for regler men visst måste de ha undantag ibland. Jag är som Stefan med att få barnen att sova, men just nyår skulle jag se som ett undantag. Ja det är svårt helt enkelt med relationer…de testas hela tiden och sen vi fick vår son för ett år sen har den satts på prov ordentligt…
Men viktigt att komma ihåg är att man just är två i en relation och att man måste mötas. Den ene ska inte alltid behöva ändra sig…
Varför är det bara du som ska förändra dig, ni är ju två i relationen? Hoppas att Stefan också har en lista!
Varför är det bara du som ska förändra dig, ni är ju två i relationen? Hoppas att Stefan också har en lista!
Vi har famlijemöte varje vecka här hemma, just för att jag upplever att vi undviker många småkonflikter på det sättet. Det känns extra viktigt nu när vi väntar vårt andra barn och antagligen kommer ha ännu mindre tid för återhämtning. Har skrivit en del om vi har våra möten här: http://www.carinh.se/blogg/2016/7/vra-familjemten
Även i min relation är vi dåliga på att svälja vår stolthet, nog har jag svårast för det. Svårt för att erkänna mina fel, säga förlåt. Det är en ful egenskap hos mig som jag gärna vill jobba bort. Det är så lätt att jag fortsätter i samma tråkiga attityd och det slutar med ett stort tjafs. Så onödigt, med något av det mest dyrbara man har!
Det är så jävla jobbigt med pms. Man fattar varför man är irriterade men det går ju verkligen inte att bara skita i det. Och värre är det ju när man inte säger något till sin partner, jag förstår inte att det är så svårt att bara säga ”jag har pms jag är irriterad inte på dig men irriterad” så är det bra sen. Jag har dock sagt till min sambo att försöka hålla lite koll på mina p-piller så vet han när jag är i dom svängarna. Så det är ett litet tips, iallafall om du får pms typ samma tidpunkt varje månad. Att helt ärligt typ skriva upp det i almanackan ? Och sedan det där med Philip, den värsta känslan när man var liten var när man vaknade och inte kunde sova, men behövde ligga kvar. Jag tycker du gjorde rätt, speciellt på nyårs. Och ingen pik till Stefan för jag förstår honom också att det blir jobbigt och omställning när Philip vaknar och det inte var så från början
Det är så jävla jobbigt med pms. Man fattar varför man är irriterade men det går ju verkligen inte att bara skita i det. Och värre är det ju när man inte säger något till sin partner, jag förstår inte att det är så svårt att bara säga ”jag har pms jag är irriterad inte på dig men irriterad” så är det bra sen. Jag har dock sagt till min sambo att försöka hålla lite koll på mina p-piller så vet han när jag är i dom svängarna. Så det är ett litet tips, iallafall om du får pms typ samma tidpunkt varje månad. Att helt ärligt typ skriva upp det i almanackan ? Och sedan det där med Philip, den värsta känslan när man var liten var när man vaknade och inte kunde sova, men behövde ligga kvar. Jag tycker du gjorde rätt, speciellt på nyårs.
Jag försöker tänka jättemycket på min ton när jag pratar, att man inte låter vass och irriterad. Och att inte hålla på och tjafsa om småsaker, om ex min sambo säger ”ååhh det är fortfarande smuts i den här kastrullen fast du diskat den, nu måste jag diska om den” då har jag verkligen lärt mig att säga ”ok, förlåt. jag var lite stressad” istället för att ”GAAAAAAAAAH men diska själv då din jääkla bajskorv”!”…… samt att man inte ska ta några som helst diskussioner om viktiga saker när man är trött eller hungrig, det blir ALDRIG bra 🙂 brukar försöka sjunga ”let it goooooooooo let it gooo” i huvudet om jag känner irritationen pocka på, hehe. visst ska man inte vara konflikträdd, men måste man paja en hel kväll för att typ sambon inte stoppat in den blöta tvätten i torktumlarn ? nix…. det tycker inte jag 😀
Vår dotter på 2.5 år var vaken! Detta hade inte skett på en vanlig dag/helg men alla andra ”stora” barn var vakna och det hade varit stor fight att få henne att sova. Hon var dessutom på jättebra humör och då fick hon vara uppe. Hon somnade vid 00.30 på vägen hem från festen! Jag personligen tycker att de kan vara uppe om de vill en sån här dag….om de mår bra! 🙂 Alla andra dagar kan man ta den fighten! det hade inte varit roligt att lägga henne i ca 1-2 timmar på festen när flera andra barn skrek och skrattade utanför. Hon tog lite sovmorgon dagen efter och mår bra idag! Däremot förstår jag rutiner och ibland när de är så små som er son kanske en sådan dag kan förstöra kvällarna efter? Jag har för mig att vår dotter när hon var yngre kunde få snabb vana att bråka kvällarna efter man ger med sig en gång! 🙂
Håller med Stefan med läggningar. Är man lagd för natten nattar man om MEN inte på nyårsafton ! 🙂 vår son på 4 var vaken till 00.35 och det var så mysigt :))
Jag brukar försöka rannsaka mig själv och fundera på vad kan göra bättre. Det är ju ren vett och sans anser jag. Min man däremot..han gör det inte alls vilket är tråkigt och frustrerande. De sista 1-2åren har jag verkligen tröttnat på hans ovilja att arbeta på sig själv. Det är så arrogant.
I grund och botten är han en väldigt bra make men vi har ju alla saker som vi kan jobba på tänker jag. Dåliga vanor..
Jag nyligen träffat en annan man… Efter över tio år med min make. Inget har skett med den nya men vi har en otroligt kemi och klickade från första samtalet, första gången vi möttes. Han är helt fantastisk på alla sätt och vis (inser givetvis att han också har sina brister). Vi känner samma inför varandra men jag är ju gift. Äktenskap är inte enkla och det är tungt i perioder.. jag kan ju inte bara kasta bort alla dessa år för någon som jag egentligen knappt känner men min man är så inbrottssäker att jag blir tokig. Trodde aldrig att jag skulle vara i den här situationen. Inte den bästa starten på relation för det nya året.
Tycker att det är oerhört vettigt av er att arbeta på er själva. Fortsätt så! Som partner ser man då också att den andra bryr sig och att hen anser att det är värt arbeta på hens brister.. då hamnar man heller inte i en situation då man är öppen för nya potentiella partners…jag har aldrig varit det tidigare..
Relationen är stabil men just nu tär sjukdomsfall på min sida av släkten på mig, och det går ut över oss. Men så är.det ju, i med- och motgång tillsammans.
12-slaget.var fint för oss, pussar och kramar bland vänner.
Julen var svajigare med bråk precis innan Kalle om en skitgrej. Det.var som att hela jobbiga december med allt som skulle göras + kräksjuka + PMS + sjukdom i släkten blev för mycket just då. Känns lite trist så här efteråt. Jag älskar alla dar i december utom just julaftonen. Får bli bättre på att göra det jag faktiskt själv vill den dan! Kram och god.fortsättning.
Bra där! Man kan alltid ändra sig själv NU. Inte vänta på att den andre ska mirakulöst bli annorlunda för det kommer nog inte hända… Förrän den personen själv ser värdet av det och är motiverad.
Kanske ni kan tänka att ni ska åka iväg en viss tid? Då har ni ju båda ett ansvar att sätta er i bilen den tiden med barnen för att hinna. Om båda tydligt vet om tidspunkten är det viktigaste ju att det händer. Sen på vilket vis spelar mindre roll. Om det innebär att du behöver göra allt och han går och duschar en kvart innan den avtalade tidspunkten har ni något att ta upp senare på kvällen när barnen sover. Då kan ni sakligt diskutera det som hände. Ta inte allt så allvarligt och ha stor tro på varandra och att ni båda gör ert bästa för att ni ska få det bäst möjligt tillsammans. Men när man lever så tätt med små barn behöver man få slappa lite också. Slippa bli synad i sömmarna hela tiden. Samma gäller då att S kunde ha slappat av när du tog upp P. Han kunde ha tänkt jaha. Det är ikväll inte alla andra kvällar.
Kärlek till er <3<3
Vill hänga på här. Tänkte likadant. Om ni sätter en tid då ni ska åka så kan Stefan fundera vad han vill hinna med innan och fundera ut tidsmässigt när han måste sätta igång för att bli klar. Jag gör numera så själv. Förr körde jag på känsla och for fram som en vansinnig virvelvind och blev stressad, irriterad och ofta på gränsen till sen. Det gör en enorm skillnad i mitt välmående att först bestämma tidpunkt för avfärd, vad jag ska göra, tidsberäkna var sak och räkna bakåt på klockan. Så lägger jag till en kvart/tio minuter då jag kan ta det lugnt.