När jag satte mig i bilen efter gårdagens golftävling ute i Vaxholm kände jag hur hela kroppen skrek efter min lilla familj. Att sova borta två nätter och vara barnfri i två dygn var precis det jag behövde för att ladda upp mina batterier inför oktober. När jag klev innanför dörren och Alice kom springande och ville kramas kände jag hur lyckotårarna var nära. När hon sen sa ”Pappa, saknat dig” var gråtfesten ett faktum. Att Philip sen bjöd upp till ett riktigt pusskalas direkt efter gjorde inte saken direkt sämre.
När kram- och pusskalaset var slut kröp Philip iväg, stannade upp två meter längre bort och tittade tillbaka. Kröp tre kryp igen för att göra samma sak. Stanna upp och titta tillbaka. Det universiella tecknet för ”jaga mig”. Både jag och Alice började krypa efter honom och Philip fullkomligt tjöt av skratt. När vi kom ikapp honom låtsas åt vi lite på honom innan han fick jaga oss. Så höll vi på i ungefär 20 minuter innan det blev dags att fixa middag. Medan maten värmdes passade Alice på att låtsas äta lite på min näsa. ”Nom nom nom” stod hon där och låtsasåt.
Ungefär samma nu som då.
/ Stefan