En djupare självinsikt
Jag är mer ödmjuk inför saker och ting numera. Har en större förståelse för andra i andra situationer. Tidigare hade jag svårt att se varför människor inte bara gjorde på det bästa sättet när man höll på med saker och ting. Nu inser jag för varje dag som går att vad som är bäst för mig inte alltid är bäst för andra. Jag inser att jag inte längre är ”all that and a bag of chips”.
Uppskattar det lilla
När jag ville lyxa till det innan jag fick barn så skulle allt vara så himla storslaget kan jag tycka nu. Mat kunde förberedas en hel dag, dryck väljas med omsorg. Nu känns det som en lyx att inte behöva säga ”inte kasta maten på golvet” tre gånger under en måltid, eller det klassiska att få dricka sitt kaffe varmt hemma i soffan framför Nyhetsmorgon.
Värdesätter familjen
Jag flyttade hemifrån när jag var 15 för att gå gymnasiet nere i Stockholm och således spela basket på en högre nivå än vad som var möjligt uppe i Dalarna. Mina föräldrar har alltid funnits där bakom och stöttat men samtidigt har jag klarat mig själv väldigt mycket redan vid en tidig ålder. Sen Alice och Philip föddes försöker jag ha en ännu närmare relation med mina föräldrar för att de ska ha en nära relation med sina barnbarn.
Jag är en box
Jag är en fyrkant och har alltid varit det. Jag kan till och med ha blivit än ännu mer fyrkant sen jag blev pappa. Angelica blir galen på mig. Jag fungerar inte om saker och ting inte går på rutin och om något justeras utifrån sagda rutin så rasar allt och jag vet helt ärligt inte vad jag sysslar med längre.
All over the place
Jag har alltid sett mig som en ganska logisk person, som inte brytt mig särskilt mycket om hur saker och ting känns. Usch det låter som att jag varit en helt känslokall människa men så är faktiskt inte fallet. Men sen Alice föddes har jag kommit mycket mer i kontakt med mitt inre och hittat en helt ny grundlycka i livet. När jag gifte mig med Angelica trodde jag inte att livet kunde bli mycket bättre, men så föddes Alice. Och till råga på det föddes Philip också.
/ Stefan
Jättefint skrivet. Undrar hur man själv kommer att förändras. Jag märker själv att jag blir mer och mer lik min mamma för varje år som går.
Vad fint skrivet!