Igår när jag bläddrade i ett gammalt nummer av tidningen mama hittade jag en debattartikel som jag var med i. Jag skulle vara för eller emot att prata om döden och hemska sjukdomar med små barn. Jag är en rätt svår person att ha med i debatter, jag är en sån där som liksom kan tycka både ja och nej i många frågor… Jag förstår ju vad Anna i debatten menar när hon säger Ja till att prata om döden.
Hur som helst, jag tror att det kommer en tid längre fram när vi kan prata om hemska sjukdomar som cancer här hemma. Hur resonerar ni? Pratar ni med era barn om döden? När Alice börjar fråga om det kommer jag absolut förklara hur jag tror. Jag tänker ju att man kommer till himlen när man dör (naivt tycker många) och det tycker jag på nåt sätt är ett fint sätt att förklara för ett barn. Jag vill inte skydda Alice och Philip från allt hemskt som händer i världen, men när de är så små behöver de inte gå omkring och ha ont i magen och tänka på krig och svält.
/Angelica
Jag vet inte riktigt vad jag tycker, alltså jag håller med er båda, jag förstår er båda och jag vet vad ni menar. När jag var liten och min mamma gick bort så tror jag att dom sa att mamma var på månen, i himlen alltså. Nu minns jag ju inte själv eftersom jag var så pass liten men jag har fått förklarat för mig att dom alltid sa så. Det är också därför månen blivit en fin symbol för mig, den betyder liksom ”mamma” för mig. När jag var lite äldre och månen var framme så sa jag alltid att mamma var med eller att mamma satt där uppe och att hon tände stjärnorna. Sen hur dom förklarade just ”döden” för mig, de vet jag inte, men jag tror att dom som sagt förskönade det lite med att ”mamma är i himlen, mamma finns inte mer” eller liknande.. KRAM! <3
Vi har en hemsk situation i vår familj just nu, mina barns morfar är svårt sjuk i cancer och cellgifterna han fått hjälper han inte och imorgon får vi reda på om det finns någon annan sort han kan få eller om dom inte kan hjälpa honom mer, han kommer alltså dö eller om han får något annat och om hans kropp orkar det så kan vi få ha kvar han här hos oss en stund. Jag gråter dagligen, ibland inför mina barn men oftast när dom sover, största är 3,5 år och minsta är 1 år och största vet om att morfar är sjuk och ligger på sjukhus osv, och jag vet fan inte hur jag ska kunna förklara för honom om det är så att vi inte får hem pappa/morfar igen. Ska tillägga att vi träffar mormor och morfarn flera gånger i veckan och facetimar varje dag.
Ur egen erfarenhet så är det inte så schysst att hänvisa till att man kommer till himlen.
Nu var jag ändå 7 år när pappa hastigt gick bort, ändå fick jag inte greppet om vart och varför han försvann?! Himlen, betydde det att han skulle kunna komma ner igen? Komma tillbaka? Och varför valde han att åka dit istället för att vara med mig?
Nä jag önskar att någon hade kunnat sätta sig ner och förklara bättre, även om man tror att man gör barnen en tjänst. Barn behöver oftast bara få veta korta sanningsenliga svar, man behöver inte snärja in sig i långa haranger.
Barnen på min förskola har alltid många funderingar, och de får alltid ett enkelt svar sen är det rätt bra så.
vissa saker får de dock hellre ta med sina föräldrar
Om det har med saken eller ej , så är jag idag väldigt atheist och skulle aldrig sätta min fot i en kyrka eller ännu mindre döpa mina barn!;)
Eftersom jag är troende så är det självklart för mig att själen vandrar vidare när vi dör.
Ser inget fel i att förenkla detta för en tvååring genom att använda himmelen. Samtidigt så får man vara tydlig med att det inte är ett val man gör, dit kommer man när man är väldigt sjuk eller väldigt gammal
Barnbarnet är helt nöjd med detta just nu, kan ju förändras med åldern i o för sig
Då är det ju en annan sak. Jag kan inte ge mig in i den diskussionen då jag inte vet hur tankarna går inom just din religion. Visst känns det som en skön tanke att bara tänka att man lägger sig bland molnen och har det bra när man dör.
Alla gör vi det vi tror är det bästa för våra barn, det trodde nog mamma också när hon sa att han satt på ett moln med våra andra släktingar.
På sjuksköterskeutbildningen får man lära sig just det du säger, att man inte ska säga att någon åkt till himlen eller gått bort. Just för att går man bort kommer man tillbaka och varför någon frivilligt lämnar etc.
Hej!
Tror att man kan bli tvungen att förklara även för rätt små barn, min son dog plötsligt bara 30 år gammal, nu senast var det min hund
Har ett barnbarn på 3 år, redan innan hon var två pratade vi om morbror som är i himmelen, nu när min hund dog så var det självklart för henne att hunden är hos morbror i himmelen
Ha en fin dag
Maria i Skåne
Jag har köpt en bok som heter ”din bok om mig”, där jag kommer skriva mycket om min mamma som tyvärr gått bort och sätta in bilder på henne så min son kan få veta vem hon var även om hon inte finns med oss längre. Han kommer veta att hon finns i himlen istället och är hans skyddsängel❤️
Vad fint!
Ska nog också köpa en sådan bok.