I går kväll höll jag på och plockstädade en del inför att Alice skulle gå och sova. Helt plötsligt känner jag ett par Alicefötter i nacken. Angelica tyckte att det skulle vara roligt om Alice red på mina axlar. Det tyckte Alice också, efter ett tag. Hon var lite skeptisk när jag ställde mig upp, men det släppte direkt när jag började gallopera ut i hallen och tillbaka in i vardagsrummet. Hon fullkomligt tjöt av skratt. Det är så roligt nu när hon börjar bli större och större, att man kan leka med henne på ett lite mer aktivt sätt.
Vilken var er favorittid med era barn? När de var pyttesmå och ”bara” var gulliga? När de började krypa? När de började gå? Eller när de var ännu äldre?
/ Stefan
I våras strax innan vår pojke fyllde två år var helt fantastisk. Talet släppte helt och nu konverserar vi dom aldrig förr. Han förvånar oss varje dag och har minne som en elefant. Vi pratar om vad dem har gjort på dagis under dagen och han sjunger sånger och återberättar sagorna dem läser för oss. Så jag måste nog också säga tvåårsåldern hittills. Även om bebismyset med lillebror (snart 3 mån) inte är fy skam det heller 🙂
2 år är en sån gullig ålder. De kan uttrycka sig, man får pussar och kramar och trotsen har inte börjat ;). Bebistiden tycker jag bara är jobbig och tråkig.