Det var verkligen en spärr som lossnade förra helgen. Alice kan nu stora delar av rörelserna till Imse Vimse Spindel och hon har börjat klättra på allt. Nytt sedan igår är även att hon ställer sig upp och blir superstolt. Bilden ovan är tagen igår direkt efter hon ställde sig upp för första gången med stöd av min hand. Jag var riktigt snabb, men inte tillräckligt snabb för att fånga henne stående. Nu hann hon så klart, se kameran och kasta sig mot den…
Det är så roligt att se och följa hennes utveckling. Tidigare i morse, märkte hon att hon var för lång för att sitta under soffbordet. Det var inte roligt. Fördelen var ju dock att hon kunde sitta utanför, och då kunde man börja dra sig uppåt. Alice är dock ungefär lika bra på chins som sin pappa och det gick inte. Men då kan man ju alltid krypa iväg. Den utvägen funderar på vardagsrumsgolvet, mindre bra på gymmet.
/ Stefan
Att referera till en artikel baserad på åsikter utifrån en förskollärare är inte desamma som sanningen om hur det fungerar i förskolan.. Hur förskolor ser ut är helt olika, det enda som är lika är att vi ska sträva efter de mål förskolan har men hur vi gör detta är helt upp till varje verksamhet.
Jag är arbetar som förskollärare och ser det som ren lyx att alla föräldrar lämnar det käraste de har till mig och mina kollegor varje dag. Jag får chansen att vara med och skapa upplevelser och situationer som faktiskt är utvecklande för barnen och också vara med upptäcka världen tillsammans med dem. Jag får ta del av barns tankar och frågor om allt möjligt och jag får chans att svara eller också ta reda på svaren tillsammans med dem. Det är ett fantastiskt jobb och jag skulle inte kunna arbeta med det jag gör om folk inte valde ”att lämna bort” (som vissa vill kalla det) sina barn till oss. Känns det bra som förälder att lämna barnet på förskolan så gör det! Känns det inte ok så ha barnet hemma med syskonet då 🙂 så länge ni känner er trygga i beslutet att lämna Alice på förskolan så säger min erfarenhet att Alice också kommer känna sig trygg där.
Hoppas allt hår bra med inskolningen! 🙂
Vill inte lägga några vidare värderingar utom att det är hemskt om det finns de som anser att det skulle vara sämre för ett så litet barn som Alice att vara hemma med föräldrar och ett litet syskon.Tycker man det så har man väl ändå abdikerat från sin föräldrarroll och ansvar.
Kan inte låta bli att lägga mig i. Detta är tydligen ett ämne som engagerar och upprör. Känns som att det finns två läger. Jag har valt att ha min äldste son hemma som nu är 3 år och min dotter är nu 1,5 år. De ska båda börja på förskola till hösten. Så har jag gjort för att det kändes bäst för mig och mina barn. Jag har absolut inga åsikter om hur andra gör. ABSOLUT inte. Men jag kan säga att folk har åsikter om att jag inte har min son på förskola. Vissa blir upprörda över att han inte går på förskola. Att det hämmar hans sociala utveckling. Att jag är egoistisk som har han hemma. Fast vi mår bra och har det bra. Så det spelar ingen roll hur man gör.
Min son Vincent började när han var 1 år. Han älskade förskolan från start och det har fungerat mycket bra. Det finns så många perspektiv på vad som är bra för ett barn. Lita på er själva! Stor kram
Men varför lägger du ner energi på att skriva en sådan nedlåtande kommentar Sofia? Har du själv barn? Kan du för det första ens sätta dig in i den situationen? Alla förskolor ser inte likadana ut och alla barn upplever inte den där otrygga anknytningen som du pratar om. Vet du varför? För alla barn är olika! Jag jobbar med barn som är nyfödda och upp till 5 år och kan säga dig att alla barn är olika och klarar säkert av förskolan på olika sätt. Varför ska du kommentera så nedlåtande? Du behöver inte tycka likadant, men du har inte heller något krav på dig att du måste kommentera din åsikt här. Speciellt när Angelica och Stefan inte vill diskutera det här något mer. Oförskämda människa!
Riktigt chockad blev att läsa att ni ska lämna Alice i förskolan vid 13 månader. Ni får radera min kommentar om det är för känsligt att den ligger kvar. Ni får självklart göra som ni vill med ert barn, men eftersom ni inspirerar andra så tycker jag det är fel att sprida en falsk bild att förskolan skulle vara något mysigt ställe för en 13-månaders.
http://www.op.se/kvalitetstid-ar-mitt-varsta-ord
Satt och läste denna artikel igår. En förskollärare som berättar hur det egentligen är på förskolan. Om denna övertro som föräldrar har till förskolan. Förskollärarna tycker inte själv ens att de kan göra ett tillräckligt bra jobb. Barnen blir överstimulerade, stressade och en hemsk ljudnivå att vistas i. Föräldrar faller för trycket att lämna bort syskon på förskolan för en fel bild sprids att förskolan skulle vara bättre än föräldrarna. Det är endast föräldrarnas behov som styr och av bekvämlighetsskäl lämnas syskon på förskolan. Men vem talar för det lilla barnet? Förskolläraren berättar att syskonen känner sig bortvalda när de lämnas på förskolan. Förskollärarna tycker trygghet och anknytning är viktigast för små barn och inte den pedagogiska verksamhet som de inte ens hinner med.
Föräldrar idag håller ihop och skapar en falsk bild av förskolan för att slippa dåligt samvete.
Förstår att ni påverkas av folk runt omkring er, men det förvånar det mig när ni har vänner som kämpat med inskolning av 1 åring mycket gråt och ångest, vilket förstås leder till skadad anknytning och otryggt barn, att ni väljer att göra likadant. Och du Angelica som är tvilling, tänk om du hade blivit bortlämnad. men inte Jessica. Nej, detta trodde jag aldrig. Önskar verkligen att ni hade valt annorlunda, främst för att vara bättre förebilder för andra mammor, så de också skulle våga stå emot förskolehetsen.
För det första: Angelica skrev att hon INTE ville ha kommentarer från folk som tyckte att det var fel, då de är föräldrar till Alice och bestämmer själva. MEN du skriver att en förskollärare berättar hur ”det är” på DERAS förskola. Behöver ju inte se ut så på allas förskolor? Det är ju ett superbra sätt att lära känna andra föräldrar och umgås och att barn i tidig ålder får leka med barn och ta hänsyn till andra osv.
Föräldern får ju kolla så förskolan känns bra. Det var EN förskollärare som de hade intervjuat, det säger ju INGET om hur det är. Snälla, ”vara en bättre förebild” hon lämnar inte bort sitt barn till stygga hemska människor i någon källare, utan ett ställe för barn att umgås och ha kul på, hög ljudnivå? DET ÄR BAAAARN DE HÖÖÖÖRS.
Då kommer jag också vara en förjävlig förebild då för jag har redan nu, innan min bebis är född pratat med min BM om förskolan och kollat in den. HUR mysigt som helst, och barnen har jättekul. FY vilken dålig förälder jag kommer vara. Sofia, ring SOC!
Angelica och Stefan, ni är superbra föräldrar! KRAM PÅ ER
Orka bry sig om hur andra väljer att leva. Sköt ditt och skit i andra!
Det är så många som målar upp förskolan som en hemsk plats att lämna sina barn på så när min son som är 18 månader skulle skolas in kände jag mig som en hemsk mamma som lämnar mitt barn där för att vi båda skulle börja jobba. Gissa om jag blev förvånad och positivt övveraskad under den 2 veckors långa inskolningen när jag såg hur pedagogerna ser till varje barns olika behov, hur mysig stämning det var på hans avdelning, hur snabbt han började ty sig till personalen osv. Visst, det är klart det blir stojigt stundvis med många barn på samma ställe och inget är bättre än att vara med sina föräldrar när man är så liten som min son är MEN sluta måla upp förskolan som en hemsk plats där barnen far illa för det stämmer inte enligt min erfarenhet!
Dessutom, de flesta barn kommer oavsett ålder under en viss period gråta när de blir lämnade på förskolan. För en del blir det så första perioden och för andra kommer det kanske ett bakslag efter flera månader. Ledsen är en lika viktig känsla som att vara glad säger min sons pedagoger, det är inte farligt att vara ledsen en stund. Och för 99% av barnen går det över direkt när föräldern lämnat förskolan.
Tror det är bra att komma ihåg att alla är vi olika, både föräldrar och barn. Man kan inte dömma någon förrän man gått i den personens skor!
Så nu är du igång igen Sofia, och trycker ned dina oombedda åsikter i halsen på andra?
Jag är då mycket mer oroad över hur lite respekt för andra du kommer lära dina barn, än vad jag är över att Alice kommer gå i förskola. Det är faktiskt inte din ensak och du är som en uttråkad liten hund som inte kan sluta skälla. Bara fortsätter och fortsätter.
Alla som känner ett tvång stt tala om för andra föräldrar hur FEL de gör, oavsett vad det gäller, ta er en titt på hur ni själva är som föräldrar först. Är ni perfekta i absolut alla avseenden?
Om ni nu finner att ni är det, då tycker jag att ni ändå ska fundera på hur ni kommer att uppfostra era barn eftersom ni tycker stt det är ok att inte respektera andra människor. Kommer ni att lära era barn att man inte behöver respektera andra och att bara de vet vad som är rätt eller fel. Att deras åsikt är den enda rätta och att de kan bete sig hursomhelst för att just de har rätt?
Du nappar så fort Sofia! Man kan tro att du har som yrke att se till vilka barn som börjar på förskolan! Kan inte fatta att du ens orkar bry dig så mycket om vad Angelica och Stefan gör. Kan man blocka folk som kommenterar? Isf skulle jag blocka Sofia!