Angelica Lagergren

Jag jinxade det

IMG_1699Ni kommer ihåg i går när jag skrev att lugnet hade lagt sig? Jag hann inte mer än att lägga från mig datorn och sjunka ner i soffan lite mer mot liggläge så vaknade Alice och panikgrät. Det gick verkligen inte att trösta henne. Magläge, spegel, krama, prata lugnt, jag funderade till och med på att ringa Jessica för att en mammaliknande-figur skulle komma ”hem”.

Till slut så lyckades jag göra lite mat som gick ner med en lättnades suck innan Alice virade in sig i filten som ovan och somnade om för natten.

Det finns verkligen inget värre än när hon är så otröstlig som hon var igår. Man går sönder inombords.

/ Stefan

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Tess

    Åh vad jag gillar er hörni! En av dagens höjdpunkter att få kolla in på er tokmysiga (och ärliga!!) blogg. Massa kramar

  2. Anne

    Hurra för dig pappa Stefan, som redde ut det så bra! Det är förfärligt när dom små krisar sådär men sen, när man lyckats lugna så växer man flera meter i föräldrastolthet tycker jag. Lyckans Alice som har så fina kärleksfulla föräldrar! Kram Anne

  3. Sofia

    Åh stackars liten, gör ont i mammahjärtat att höra. Skulle aldrig klara av att inte finns i närheten när man har en sån liten bebis. Men tycker inte att jämställdhet eller egentid är viktigt heller när de är så små.

    1. S

      Asså…va? Så när är jämställdhet viktigt? Skulle kunna skriva en essä men jag tror tyvärr inte att du skulle förstå så jag besparar mig den tiden.

    2. Annica

      Men suck alltså. Givetvis måste någon antyda att det är fel av Angelica att lämna A med sin PAPPA. Vad tråkigt att du nedvärderar män på det viset, Sofia.

      1. Herr och Fru Lagergren

        Ja… Det finns tillfällen när A är med mig och skriker. Hon har det utmärkt med sin pappa. Tack för din kommentar, kram A

  4. Rebecca

    Hej och tack för en jättebra blogg 🙂

    Tänkte bara fråga, om jag förstått det rätt bor ni i Åkerberga (”Narnia” :)) och alltså ”på landet”. Vi går själva i hustankar och man får ju så mycket mer hus för mindre pengar en bit utanför stan, men hur funkar det egentligen? Pendling, hur lång tid per dag är ok för er? Behöver ni ta bilen överallt eller kan ni promenera till en mataffär?

    Konstiga frågor men jag är så förvirrad just nu, velar så mellan att låta vår bebis växa upp nära natur och i ett fint hus vs närhet till stan, och inte minst då jobb.

    Hur tänkte ni när ni köpte ert hus?

    Tack på förhand 🙂

    Kram,

    Rebecca

    1. Olivia

      Hej Rebecca!

      Jag kan inte låta bli att skriva då jag också bor i Åkersberga, i samma område som Angelica och Stefan. Enligt mig är det värt alla dagar i veckan att bo i en förort nära skog och hav, trots längre restider. Dock har jag aldrig bott i stan så jag har inget att jämföra med, men det gör också att det för mig inte är konstigt att det tar 40-50 min att ta sig kommunalt in till stan. Allt under en timme för mig är snabb resväg, haha 🙂 Oftast går det ändå smidigt eftersom det finns både tåg in till Östra station och direktbussar till Danderyd (där du kan hoppa på tunnelbanan) och till stan.

      Där vi bor finns det matbutik ca 10 min promenad bort så du måste inte ta bilen överallt. Även om man gör det ändå pga lathet..

      Jag har bott i mitt söta lilla radhus i ganska exakt 2 år och jag har tänkt minst en gång om dagen sedan jag flyttat in hur tacksam jag är över att bo där och jag älskar varje sekund jag är hemma. I sommar får jag mitt första barn och det känns så himla bra att kunna ge ett hem där vi har lekpark utanför dörren, stor skog bakom huset och havet ca 10 min promenad bort. Det tycker jag är 1000 gånger mer värt än att ha Seven Eleven runt hörnet, men alla är vi olika!

      Kram

      Olivia

      1. Rebecca

        Hej Olivia!

        Tack snälla för ditt svar! 🙂 det låter ju toppen, jag är själv uppvuxen i hus (typ) och vill såklart att vår lilla tjej (5 månader nu) också ska få springa mellan husen utan att man är (överdrivet) orolig. Och ta sina första steg på en gräsmatta och inte asfalten vi har här….

        Verkar som att det bor många trevliga människor i Åkersberga, kanske ska och flytta oss ditåt 😉

        Tack igen för ditt svar och grattis till bebben, det är såå häftigt med en liten! 🙂

        Kram!

    2. Jessica Lagergren

      I just det området där vi bor (bor granne med Angelica och Stefan) så är det verkligen en idyll! Jag har bott i stan och trivs så mkt bättre i hus, nära natur och hav. 🙂

      Åkersberga är lagom nära/långt från stan tycker jag och kommunikationerna är supersmidiga i rusningstid! 🙂