Jag var ju rätt trött på att vara gravid de sista (10!) veckorna. Men det beror nog mest på att jag hade sån sjuk foglossning och var sjukskriven, annars var det mysigt med magen. Jag saknar dock inte att behöva gå upp och kissa 47 gånger per natt. Men jag saknar gravidkroppen, den var ju så himla fin! Visst kunde jag känna mig svullen vissa dagar, men jag har faktiskt aldrig känt mig så snygg som när jag var gravid.
Jag tänkte att det skulle bli så himla skönt att sova på mage igen, det var verkligen något jag saknade som gravid. Men det fungerar bara korta stunder nu, sen gör det alldeles för ont i brösten. Sååå… Kanske jag får sova på mage lagom till jul? Min plan är att amma Alice i ungefär sex månader, om det fungerar. Vi ger fortfarande lite ersättning då och då efter att jag ammat, och jag tycker att det fungerar hur bra som helst.
Nu ska jag försöka lägga ner umbi gumbi i sitt nest. Hon sitter klistrad mot mig i sitt bärsele och snarkar sött. Jag måste ta en dusch innan jag ska promenera bort till Frida och äta lunch. Hon har ju i och för sig också en liten bebis så hon förstår nog om jag luktar lite sur bröstmjölk, hehe.
/Angelica
Hej! Jag undrar hur din foglossning varit efter förrlossningen? Jag väntar nu nr 2 och har lika mycket problem den här gången som första gången med just foglossning. Kan absolut inte öht resa mig ur sängen själv, sambon får typ rulla ur mig varje morgon, och jag ser ut som en tant när jag vankar omkring emellanåt! Det häftiga för mig första gången var att ca 5h efter att sonen föddes så var ALL smärta från foglossningen borta, och jag kunde enkelt resa mig helt själv! Undrar nu, som sagt, försvann det för dig?
Heej! Den försvann direkt efter förlossningen. Jag har hört att det kan vara värre med barn nummer två, jag hoppas verkligen inte att det stämmer in på mig… Usch vad ont det gjorde! Kram A.
Jag förstår det du skriver om att känna sig fin som gravid, jag känner helt samma! Du var fin då och du är fin nu!
Jag funderar, kanske ni skrivit om det här tidigare och då kan någon av er ju bara länka till det inlägget, men alltså, hur tänker ni kring att ni dagligen har så mycket bilder på er dotter i bloggen? Och dessutom skriver så mycket om er vardag? Hela hennes första tid i livet (vet inte hur länge ni tänker fortsätta blogga om henne) finns ju nu och kommer alltid (sägs det ju) att finnas på webben för vem som helst att se. Jag är ärligt intresserad av hur ni tänker, jag kan liksom inte bestämma mig vad jag tycker i frågan. Å ena sidan: ni kan aldrig veta om hon vill eller inte vill finnas på webben. Å andra sidan: alla finns på nätet nuförtiden, det är inget konstigt med det. Så jag undrar helt enkelt, varför och när och hur ni bestämde er för att blogga så öppet om hennes bebistid med bilder och allt.
Hej Eva,
Vi har en idé om hur vi hanterar och kommer att hantera detta även i framtiden, och både jag och Angelica har tänkt att skriva blogginlägg om detta men det har inte riktigt blivit av ännu. Det kommer (förhoppningsvis) inom kort 🙂
/ Stefan