Den klassiska bilden på magen i underkläder får ju inte glömmas bort bara för att jag redan bloggat om vecka 33. Det är flera som sagt till mig att jag strålar nu som gravid, att jag aldrig sett så lycklig ut tidigare. Barnmorskan som gjorde ultraljudet igår sa ”Du ser så glad och pigg ut!”. Jag blir jätteglad när nära, kära och folk jag inte känner säger så. För jag känner mig verkligen glad, men är för det mesta helt ärligt väldigt trött. Så att få komplimanger är aldrig fel.
Igår på kursen pratade vi mycket om förlossning och smärtlindring. Jag har läst på om det mesta men tycker att sterila kvaddlar känns så… Smärtsamt. Så det är nåt jag inte tror att jag kommer vilja testa. Men lustgas, epidural, tens och akupunktur känns mer lockande. Jag trodde att kursen skulle göra mig lite stressad och rädd inför förlossningen, de går ju verkligen igenom alla olika skeden noga. Men jag känner helt tvärtom nu. Jag är lugn. Jag ser till och med fram emot att föda. Med smärtlindring – ja. Vi fick se en film där en kvinna sa att hon inte ville ha smärtlindring, för hon ville utforska smärtan. Det är ju olika vad man vill, jag älskar inte att ha megaont i onödan.
Som vanligt vill jag veta hur ni som läser gjorde/tänker göra med smärtlindring? Inte för att jag ska bli påverkad åt nåt håll, för jag har redan bestämt mig hur jag i alla fall tror att jag vill ha det. Sen kanske jag känner helt annorlunda när det väl är dags, vem vet…
/Angelica
Med min första så ville jag ha allt jag kunde få som smärtlindring. Jag ville ha lustgas, epidural, tens, bad och alla möjliga andra saker som finns. Men när det väl var dags så kom jag in öppen 6-7cm så försent för epiduralen. Fick lustgasen och den var magisk! Fick även bäckenbottenbedövning och då kändes krystvärkarna knappt och vips var han ute.
Med andra körde jag på endast lustgas. Fick lite morfin då jag hade värkstormar så för att kunna slappna av emellan fick jag morfin. Den hjälpte inte ett dugg mot smärtan utan endast för att få längre mellanrum mellan värkarna. Och det gick jättebra! jag tyckte det var skönt att slippa alla nålar och man kan ju få ont efter av epidural och sånt och det kan förlänga allt så var skönt med bara lustgas.
Men jag håller med, varför ha mer ont än man måste? Känns redan som att man blir påkörd av en lastbil liksom 🙂
Jag födde mitt första barn för snart fyra månader sedan. Innan förlossningen hade jag tankar kring att jag ville undvika epidural (pga att jag inte tyckte om tanken på att lägga den samt rädsla för utdragen förlossning och svagare krystningskänsla) och att använda mig av icke-medicinsk smärtlindring i första hand, lustgas i andra och vid behov annan smärtlindring som barnmorskan kunde föreslå. Jag blev igångsatt och började med andning och varma vetekuddar. Jag hade dock så väldigt ont koncentrerat i ryggen, så hade svårt att ta värkarna på ett bra sätt. Min barnmorska föreslog sterila kvaddlar. Jag hade mest hört negativt om dessa, men min barnmorska berättade om väldigt positiva upplevelser, så jag valde att testa. Gud vad bra de var! Visst, de sved ganska bra att lägga, men inget under en förlossning och det försvann snabbt. Snabbt efteråt lade sig den värsta tryckande smärtan i ryggen och värkarna var mycket lättare att ta. Tillsammans med lustgasen fungerade detta super för mig och jag ”slapp” epidural. Innan kvaddlarna var jag övertygad om att jag, trots mitt motstånd, inte skulle klara det utan. Så jag talar väldigt varmt om kvaddlarna, de var min ”livboj”! Du har verkligen något fantastiskt och häftigt att se fram emot, hur jobbigt det såklart än är. Jag ser tillbaka på min förlossning med en väldigt positiv och varm känsla i kroppen. Jag klarade det och fick upp en perfekt dotter på bröstet efteråt – så stort!
Jag väntar 2:an nu 21/7 och längtar efter bebisen! Med 1:a så var jag öppen för all typ av smärtlindring. Mitt vatten började sippra en kväll och kvällen efter blev jag igångsatt med dropp. Jag testade först akupunktur och sedan varm vetekudde, dessa tyckte jag inte direkt hade effekt. När smärtan tilltog så provade jag lustgasen som jag upplevde tog udden av smärtan och gav mig något att focusera på. När värkarna blev så täta och smärtsamma att jag inte han pusta ut mellan så blev det epidural. OMG!! Efter den blev jag mig själv igen. Nackdel: tillfälligt ”förlamad” (endast under bedövningen) i halva underkroppen. Fick kateter. Kände inte krystvärkarna. Fördel: jag hade tur och kände ingen som helst smärta varken när bebisen kom ut eller när jag syddes. Jag föreslår ett öppet sinne så provar du det du känner att du behöver. Stort lycka till :)!
Jag ville ta så lite som möjligt innan men eftersom jag fick havandeskapsförgiftning blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Det blev jäkla mycket bättre! Haha.. Hade jag kunnat bli igångsatt nästa gång istället för att få vänta ut lidandet i (oftast) 40+2 veckor så hade jag valt det. Glömde smärtlindringar (alla metoder) när det väl var dags och sa ja till epidural fastän jag inte alls ville ha det. Kunde inte komma på i mitt förarbete att lustgas ens fanns, mitt fokus var helt och hållet på andningen. Och med andning menar jag få luft för det är det man inte får när värken är som starkast. Lustgas blev det enbart eftersom läkarna var på op och tur var väl det! Vi fick avsluta med sugklocka och de la lokalbedövning därnere så ingen brännande känsla därnere heller när hon skulle ut, bara pressa.. Kände mig så stark! Helt klart bästa förlossningsupplevelsen även om den inte alls likna en ”klassisk” förlossning som alla tror de ska få!
Jag tänker nog att jag så länge som möjligt ska klara mig utan smärtlindring, endast av den enkla anledning att jag tycker det är lite obehagligt när man inte känner igen hur sin kropp reagerar (tänker på typ när man dricker alkohol tex). Jag tänker dock ej köra utan smärtlindring ”bara för att” men jag gillar inte känslan av att man inte känner igen hur kroppen gör, fungerar och reagerar. Jag tar gärna lustgas, epidural, sterila kvaddar och allt annat man kan välja på samtidigt om jag i det läget just då känner att det hjälper mig. Epidrual känns mest läskigt eftersom de ska in i ryggmärgen och rota (ja jag fattar att de gör det 100 ggr om dagen och det är säkert, men känns ändå ”fel” i min hjärna) Duscha hjälper mig mycket när jag har ont/mår dåligt så det kommer jag definitivt göra mycket (tror jag) har ingen aning egentligen hur man kommer reagera och känna. Jag ska verkligen försöka lyssna på MIN kropp och vad den säger till mig istället för ”hur det borde vara”
Tjaba!
Är i vecka 32, nära er 🙂
Jag tänker att jag tar det som det kommer. 1 är lustgas/andning/ev akupunktur. 2 är epudral.
Är inlagd nu pga svåra sammandragningar och jag har klarat detta med dusch, massage från maken och vila/sömn. Det ger ju inget bevis hur jag kommer reagera när hon är på väg ut, men jag tror som andra här att jag ska lyssna på min smärtnivå (vas 0-10) och på personalen!
Kram!!!
Jag försöker också tänka att förlossningen verkligen INTE är rätt läge i livet att försöka visa sig tuff eller ”prestera”. Jag läser på, försöker att inte stressa upp mig (även om jag ibland får nästan panik av bara tanken att främmande mänskor ska hålla på och rota i min fitta flera gånger under några timmars lopp) och så tänker jag ta den smärtlindring som sedan rekommenderas och som då känns bra. Epidural känns skrämmande, men det kan också bli aktuellt. Det finns ju för- och nackdelar med all smärtlindring, precis som med att föda helt utan smärtlindring.
Jag gick hemma och trodde jag hade förvärkar men åkte in efter några timmar ändå då dom började tillta hade inte speciellt ont men ville ändå åka in så va på förlossningen 20 min senare undersöktes snabbt då jag hade max 1 min mellan värkarna. Va helt öppen så rusades iväg till ett förlossningsrum eftersom jag va klar för att krysta så fick jag bara lustgas som alternativ men klarade de utan problem med bara det. Innan förlossningen så hade vi gjort upp en plan att vi skulle ta det som det kommer ville inte bestämma innan vad jag ville ha och inte ville ha. Tror de hjälpte mig väldigt mycket att ha den inställningen.
Jag blir också glad när jag får den kommentaren, även om jag känner mig så trött själv =) Jag har läst mkt om dykmetoden, har du läst om den? Det fascinerar mig lite. Jag tänker fokusera på att hålla mig lugn och få hjälp med det. Jag har varit rätt nervös för förlossningen innan (är nu i v27) men nu har jag hittat ett fungerande förhållningssätt tycker jag.
Jag är lite kontrollmänniska men fokuserar på det jag tror jag kan påverka mest, nämligen mig själv. Vart jag hamnar, vilken barnmorska jag får, hur ont jag kommer ha, hur förloppet blir, det kan jag inte påverka så väldigt så jag försöker acceptera det på ngt vis.
Istället tänker jag på min inställning, hur jag kan hitta strategier för att hålla mig lugn, ”dyka”, be om hjälp att vara lugn och slappna av osv. Det känns otroligt skönt att tänka så just nu. Det kanske blir så att jag tar epidural men isåfall blir det så. Det finns inget självändamål med att inte ta det, och inte heller med ATT ta det så att säga. Jag ser fram emot förlossningen. Jag är lite nyfiken på smärtan på ngt vis. Hur j-lva ont kan det göra? Jag är nyfiken på det.
Och så ngt lite pinsammare kanske……., jag ser mig själv framför mig som en stor varghona. Det är en bild som bara har kommit till mig. Den där varghonan är riktigt stark och powerful och klarar vad som helst för sina ungar. Så ser jag mig själv redan nu, och även under förlossningen.
Tack för din blogg, det är otroligt spännande att få läsa din resa som är några veckor före min. Du är som en kompis på avstånd. Och allt kommer bli jättebra, för både dig och för mig. Det är häftigt det vi får uppleva!
Min tanke är att personalen på förlossningen får rekommendera vad de tror funkar och inte. Jag är inte avigt inställd till något egentligen (var det till sterila kvaddlar innan, innan jag tog reda på exakt vad det är). Men jag har ingen intention att försöka vara någon superwoman som ska föda så naturligt som möjligt. Jag tror att rätt smärtlindring gör att man känner sig fräschare och återhämtar sig snabbare efteråt. Att föda helt utan smärtlindring bara för att försöka vara stark tror jag kan få konsekvenser efteråt.
Jag födde vår lilla tjej i Oslo och där är det inte lov att använda lustgas längre.. Så inför min förlossning hade jag bestämt mig för att klara mig utan någon smärtlindring. Mest för att jag inte är så glad i sprutor och sådär plus att jag hade hört att en epidural kan göra att allt tar längre tid.. Men när vi kom in till sjukhuset (6 cm öppen) hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle bli av! Det första jag sa till barnmorskan var att jag skulle ha epidural! Men så tar det ju tid att komma till föderummet och innan läkaren kommer som ska sätta epiduralen, men vid 9 cm (precis på gränsen) fick jag min epidural och när den började hjälpa var jag i himmeln! Den träffade så bra att jag inte kände någonting. Min sambo och barnmorskan fick följa med på mina värkar och säga ”nu har du en värk, så nu kan du pressa” Haha, helt fantastiskt! Även om jag gärna kunde önskat att jag fick den tidigare så var det en dröm att ha den under pressarna. Vet inte hur jag skulle ha stått ut annars.. Så bättre sent än aldrig för min del. Men så gick ju min födsel så fort för att vara förstagångsfödande ( 4 timmar på sjukhus) så vet inte om det gjorde extra ont för det, men hur som helst. Epiduralen var guld värd för min del! Jag var ju livrädd för att sätta den i ryggen men jag var så koncentrerad på att sitta still under värkarna när de skulle sätta den att jag inte la märke till att de satte den.
Lycka till 🙂
Du är jättefin och strålar! 🙂
Jag har bara hört negativt om de där kvaddlarna, så det kommer jag definitivt inte prova på under min förlossning! I övrigt känner jag mig väldigt öppen för att prova det personalen anser vara bra för mig just då, men har väl tänkt såhär innan att lustgas och epidural antagligen kommer bli mina två smärtlindringar jag använder mig utav. Sen vet man ju inte alls hur hela förloppet kommer gå till, om jag ens kommer hinna få en epidural, men blir det långdraget och jag har väldigt ont kommer jag absolut överväga den.
Jag ser väldigt mycket fram emot att föda, känns spännande! Och nu har jag kommit så långt in i graviditeten att det faktiskt kan hända närsomhelst, vilket känns pirrigt och lite nervöst just för att man inte vet när det slår till och man på allvar faktiskt ska åka in till förlossningen för att föda. Riktigt härlig känsla!