Igår när jag kom hem från jobbet kände jag mig riktigt vissen och skruttig. Jag hade haft ont i en av mina visdomständer i några dagar och igår insåg jag att det var därför jag var sjuk och trött. Jag fick feber under kvällen och ville bara sova, sova, sova. Min vanliga tandläkare har stängt på fredagar, så i morse var det jag som fick ta nummerlapp till tandakuten.
MEN, det brukar ju alltid vara megakö där men idag fick jag bara vänta i 30 min ungefär. Tandläkaren behövde bara kika ner i min mun för att konstatera att jag behövde penicillin. Igen. Jag vet inte hur många gånger jag ätit det för den här dumma tanden. Nu är det jag som bokar in en tid för att ta bort den, en gång för alla.
Hur som helst. Det behövde ju spolas rent också. Såklart! Hon sa innan hon började ”Angelica, det här kommer göra ont.” Och som jag grät. Tårarna bara rann nerför kinderna. Det mina vänner, är den värsta smärtan jag upplevt. När ett tandkött är så inflammerat att man knappt kan öppna munnen så ska de liksom ner och GRÄVA med en SPETSIG pinne, samtidigt som de spolar med nåt äckligt medel. FY! Jag höll på riktigt på att svimma. Jag har gjort det här ungefär 37 gånger förut, eftersom min visdomstand alltid vill bråka. Men det har aldrig gjort så ont som idag.
Nu sitter jag på jobbet och knaprar smärtstillande, gnäller inför mina kollegor och sippar kaffe och drickyoghurt. Underbar fredag hörrni!
/Angelica
