Läste detta inlägg på Hormoner & hemorrojders fantastiska blogg och bara: ”varför har jag inte gjort den illustrationen än??!” Kanske hade jag förträngt de där kommentarerna… Hur som helst så kom de tillbaka! Mmm denna ljuvliga pepp, de stärkande kommentarerna och de lugnande orden. Tack!
Tidigare i ”Ös på-serien”:
Ett barn var jättesvårt, jag trodde knappt vi skulle orka med ett syskon! Det var en enorm stor omställning från att leva ego-liv till att allt plötsligt kretsade runt en helt egen liten person med alla sina behov. Sen kom nr 2 och det var ju hur lugnt som helst?! Trean bara hängde på, likaså nr 4… Idag kan jag säga att klarar man 3-4 barn kan man lika gärna ha sju – det är bara lite mer mat, lite mer tvätt osv 🙂
Jag har erfarenhet av tätt mellan syskon (vi har 12 mån och 4 dagar som minst) och lite längre emellan (upp till 3½ år) och jag kan säga att vi har strävat efter att få barnen tätt, det har helt klart sina fördelar.
Som förälder i en storfamilj får man också en massa andra fina kommentarer som: Ni måste verkligen ha sex ofta!, Har ni ingen tv?, Ska ni befolka jorden själva?, Ni kan ju vara med i Familjen Annorlunda!, Ni kan väl leva lyxliv på barnbidragen?!, Var det inte illa nog med 3 (4,5,6)?, Era barn får väl bara en enda julklapp var?
Ovanstående gäller naturligtvis bara mamman… Pappan får ALLTID ett grattis och en klapp på axeln. Bra jobbat liksom!
Å jag kan tänka mig att man får en massa kommentarer när man har många barn! Som alltid när när något känns lite annorlunda. Knasig grej att då börja kommentera och säga drygheter. Varför inte fråga i stället om man undrar något? Och vill man baaaara vara dryg, som ”ska ni befolka jorden själva?”-kommentaren (jisses!) så kan man verkligen bara knipa igen och gå hem och reflektera över varför man stör sig så. Vad är problemet liksom?!
Fick också den frågan ”var det planerat?” och blev så häpen att jag inte vet vad jag svarade. Då har vi ändå 2 år och 2 månader mellan de två första barnen … Sen att folk tror att dom kan fråga alla med ett barn om det inte snart är dags för ett till – hur tänker man?
Ja det där är ju förskräckligt! Jag förstår inte att man får för sig att fråga någon någonsin om det ska bli några barn. Det finns så hiiiimla många anledningar att inte fråga.
Eller den alltid lika klassiska ”oj det gick fort, var det planerat?” kan ju också läggas till 😉
Jag är kanske konstig som inte vill svara på den frågan till mina föräldrars granntant eller massören på ett bad som jag går hos för första gången?
Varför är den befogad när man får barn tätt? Underligt det där med sociala gränser som är som bortblåsta när det handlar om graviditer!
Ja varför är aaallt ok att säga till nån med liten bebis eller gravidmage? Tala om hur barnet ska skötas, fråga om det inte ska bli fler eller om det inte var planerat, ha åsikter, klämma på gravidmage… Jag hajar’t inte!
Fick faktiskt den frågan flera ggr ofta kopplat till ”amning som inte skyddade?”. Ångrar nu att jag ens svarade!
Jaha, såg nu att du redan har två barn, oups! Aja, ha det bra! Tack för roliga inlägg och bilder!
Skönt med pepp ändå så tack!! Så sant att det positiva också blir mer än dubbelt! ❤️
Man vänjer sig jättefort vid 2 och snabbt blir det som om man aldrig vetat annat! 1+1 är förvisso mer än 2 men det gäller också allt det roliga och älskiga! Lycka till! Kram
Älsk på denna!! Precis så är det! Önskar alla kunde knipa igen ang. föräldraliv & allt som hör till.
Jaa eller hur?? Håll klaffen
Äsch, jag har 4, 2+2, kan man säga, och det underlättar faktiskt för föräldrarna att ha ett syskon för barnen att leka med, och att ”kull” 1 sedermera kan passa/underhålla kull nummer 2. De blir stora så fort (jag vet, klyscha, icke desto mindre sant), så det är bara till att njuta av vällingfläckar i soffan, bajsblöjor i hinken, snoriga pussar och sömnbrist, för snart är det ett minne blott!
Jamen eller hur? Det här med ”ett barn är som inget, två som tio” stämmer enl mig iiiiinte ett dugg! Tycker ett barn var som 100 och 2 som 101.
Ha, ha, den var bra, ett barn var som 100… Så kan det kännas!
fantastiskt sant!!! Känns skönt att man inte är ensam!
❤️
Hahaha! Tvåbarnschocken förgjorde mitt psyke och relationen till pappan kraschade och brann upp! När jag träffar andra föräldrar med runt 20 månader mellan något av sina barn så uppstår en tyst förståelse för den andres erfarenhet. Antar att det är lite så folk känner när dom träffar nån som tjänstgjorde i samma bataljon.
Haha jaa! Klart det är olika. För mig var det helt klart större chock med första barnet! Beror nog på vad man får för barn. Vår nr 2 var en sån himla softis (förutom nattetid efter ett tag) och det gjorde livet väldigt mkt enklare än det kunde ha varit…
Älskar dina illustrationer, måste bara säga det ! Denna känner jag så igen mig i ! Jag är 34 år, min son är snart 1½ och är arbetslös, det finns ALLTID en uttalad eller outtalad fråga om när nästa kommer och skulle man säga att man kanske bara vill ha ett kollar folk konstigt på en …
Tack för en toppen blogg och urbra illustrationer !!
Tack för fina ord!! ❤️
Och alltså jag har sagt det förr och säger det igen – aldrig ok att fråga när nån tänker få barn! A l d r i g!
Hoppas det snart löser sig med jobb!
haha, känner såååå igen mig i din blogg. Har också två tätt. Det börjar ljusna nu dock. yngsta född 2012 och det blir liksom lättare och lättare numera. Två tätt må vara urjobbigt visst, men det är ju värt det, det vet vi <3
Ja och jag vet ju inte hur det är att inte ha tätt! Många säger: oj det måste va tufft att ha så tätt.
Tjo ja eller jag vet inte, har inte provar nåt annat!
Men visst märker jag att det blir lättare med tiden! Så härligt att ha två som springer runt och pysslar och leker och grejar. Och jo då bråkar också för den delen 🙂
Men jag tycker om att de har varandra!
Alltså jag älskar din blogg! Väntar mitt första barn och finner bara humorladdad pepp i alla dina inlägg, så tack! En riktig ljusglimt i en annars skitjobbig graviditet.
Ååå tack snälla för fina ord! Skönt att du kan se min blogg så som den är tänkt!
Å trist med jobbig graviditet, de känns ju så evighetslånga då!!! Hoppas bebisen ska komma snart! Heja dig!!
Varför kan inte folk bara slänga ur sig vanliga gamla klyschor? ”Ju fler desto bättre!” ”Finns det hjärterum så finns det stjärterum!” ”Delad glädje är dubbel glädje.” osv.
Människor har ju en tendens att överanvända ordspråk i alla andra situationer och SÅ hemskt kan det faktiskt inte vara att ha flera barn för de flesta jag känner har flera syskon men inte särskilt självdestruktiva föräldrar.
Jamen eller hur!!! Amen, på allt du skriver!!
Allt jag läst om pseudotvillingar är negativt, alla jag pratat med som är det är positiva, tack och lov…
Kommentarer från andra är ju alltid lika trevligt…NOT!
MEN, jag har precis fått mitt andra barn (för en månad sedan) och har inte varit hemma så mycket själv än med båda. Idag var jag dock det och HERREGUD! Det är ju verkligen en tvåbarnschock! Treårstrots och spädbarnsbehov är ju svårt att kombinera. MEN jag fixade det! Lite stressigt, diverse utbrott från oss alla tre, en Iphone tappad i vatten.. Det blev trots allt kväll, alla är mätta, nöjda och sover och nu är det lugnt! 🙂
Ja visst kan man bli chockad med jämna mellanrum! Men det hade jag liksom föreställt mig. När vi plussade med nr2 sa jag till sambon: ”vi ses på andra sidan, ok?”
Lättare sagt än gjort… Men precis som du skriver här så ska man se sina segrar!! Jippi de sover! De är mätta! Jag överlevde! Jag fick bara tre psykbryt idag osv