Det är ju lite jobbigt det här med slutsatser som dras utifrån ens instagramflöde. Jag har sett många mammor som fått höra både det ena och andra om hur de är som just mammor från, vad jag kan tolka, främlingar som tror sig veta en massa bara genom att följa personen på Instagram.
Hmm… Det vore aningen jobbigt om det var så att Instagram visade hela livet. Då skulle det nämligen betyda att:
- Jag har pms minst tre veckor i månaden. Och så en vecka mens på det.
- Jag gråter 95% av tiden på dygnet.
- Mina barn gråter, bråkar eller bajsar jämt.
- Mattias och jag grälar eller tjurar hela tiden och har dessutom inte legat sedan Dackefejden.
- Mina bröst är väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt långa.
Tja, kanske inte helt fel bild ändå då.
Förövrigt har jag ju sedan tidigare visat vilken stjärna jag själv är på att tolka Instagrammare:
En annan illus på tema Facebooksyndromet är denna.
Hej!
Kan man köpa denna i typ A4-format?
Mvh Elin
Ja det kan man! Jag skickar den på tryck, matt tjockt papper, signerar och skickar till dig. 120 kr. Tar ca en vecka. Om du är intresserad så kan du mejla mig på [email protected]
Tack! 🙂
Jag har slutat följa ”det perfekta folket” på facebook, helt enkelt för att det är så tråkigt att se de fantastiska måltiderna och de färgmatchade barnen. Tacka vet jag verklighet med lite galghumor; precis som den här bloggen! Ser alltid fram emot att gå in och titta efter nya inlägg – stort tack för det glädjeämnet!
Klockrent!
Självklart får man ångest av sociala medier, de flesta människor visar ju hellre den mysiga och sovande bebisen i vagnen på caféet istället för en selfie eftersom den skulle avslöja fläckar av både kräks och bajs lite här och var. Eller den perfekt upplagda måltiden istället för diskhon med kastruller och kladd. Det är liksom ingen riktig verklighet och det är lite otäckt (tycker jag, fröken paranoia) att man ändå bjuder in totala främlingar in i sitt hem och liv för att få bekräftelse på att det är en bra bild, eller status eller whatever. Jag hade en poäng någonstans men den verkar ha gått förlorad. Bra inlägg oavsett och det var inte riktigt tanken att skriva ett eget här i kommentarsfältet, råkade visst spåna iväg lite.
Haha! Älskar illustrationen! Men är det inte så då? Jag tror vissa faktiskt har ”perfekta” liv, i det ideal som verkar råda. Men jag är glad att mina bilder tagna på mitt barn hittills endast rymms i två fotoalbum (dvs jag tar inte särskilt mycket foton). De har heller inget photoredigerat filter (som kommer vara såååå 2015 om några år). Hans kläder matchar inte soffan, dessutom dreglar han så mycket så han har likadana haklappar på sig på varje bild, lagom blöta sådär. Vi går inte ut på massa fik i stan eller reser till fjärran länder. Nej, istället myser vi varje dag, lever i nuet, leker och busar. Han har en vilja av stål och jag älskar det! Här samsover vi, kladdar med maten, äter välling mitt i natten trots avrådan från bvc och han får som han vill för det mesta… Trots detta oglamorösa liv som ensamstående mamma skulle jag ALDRIG byta ut det mot nåt annat. Aldrig har jag älskat livet som jag gör nu.
Igenkännignen är stor. Haha. Just det där med att jag ibland får för mig att alla har perfekta hem, tränar och är politiskt aktiva. Och sen inser jag att jag slagit ihop typ UnderbaraClara med Kvinnohat och nåt yogakonto jag följer. Släng på Starbucks bilder ochjag undrar varför min kopp te mest ser ut som en kopp te med lite mjölk i.