Göteborgsmamman

Hej på er! 

 

Jösses, jag är verkligen helt slut. Jag och tjejerna tog en promenad till affären och sushibaren förut. Allt som allt tog det kanske 30-40 minuter och väl hemma var jag så gott som helt slut. Klockan hade precis slagit 13 och tanken på att Fredrick skulle vara hemma strax efter 18 gjorde mig ännu mer trött, haha. Men än så länge har jag överlevt och kommer nog göra det ett par timmar till – fast det ska bli skönt när han är hemma!

 

Julia har krupit över och under mig ända sedan vi kom hem och har precis somnat i sin säng. Den här egentiden som man får då är guld värd – speciellt när man är lite krasslig. Att Elise fortfarande är vaken gör ingenting för hon är magisk på att underhålla sig själv och fixar i sitt rum och myser till det för sig. Ibland kommer hon och hämtar mig för att be mig titta på eller hjälpa henne med något, men annars känns hon väldigt nöjd på alla plan.

Annat är det med Julia och det har jag sagt förut. Hon behöver sysselsättas mer och har inte alls förstått tjusningen för att be syster om hjälp med lekandet. 

 

Jag trodde att hon skulle vara tidig med alt – just för att hon har någon att brås på. Att hon skulle vilja gå tidigt, leka med Elise, sova nätterna igenom – ja, men alla såna där drömstadier. Nu kröp hon fruktansvärt tidigt. I mobilen har jag antecknat att hon var 5,5 månad och sedan var hon 6,5 månad när hon började stå mot saker. 

Om ett par dagar blir hon 10 månader och här finns inte en skymt av att vilja stappla fram själv. Ibland släpper hon det hon håller i, men det är ytterst sällan.

 

 

Dags för indisk gryta till middag. Den här har jag längtat efter länge, länge.

Hoppas ni får en fin kväll.

 

Kram.