Att få barn tätt Del 2: Kroppsligt.

Hej på er!

Häromdagen fick jag en kommentar där Johanna frågade om jag kunde skriva om hur det var att få barn tätt, men med fokus kropp. Självklart kan jag göra det! För er som missade förra inlägget om att få barn tätt så kan ni läsa det här 🙂

Hur reagerade kroppen på två så täta graviditeter?
Första graviditeten – när jag väntade Elise – var faktiskt en dans på rosor. Jag hade tränat i många år och min kropp var stark och uthållig. När jag var i 7-8 månaden så bilade vi till Italien och först då kände jag att min rygg blev något svagare och det blev rätt jobbigt att åka bil. Jag var också lite åksjuk, men använde mig av de fantastiska åksjukebanden.
Utöver det så mådde jag fantastiskt.

Runt 6 månader efter att Elise var född var jag gravid igen. Ni som har barn vet hur snabbt de där 6 månaderna går – det säger verkligen bara swish!
Jag hade inte hunnit bygga upp min kropp så som jag velat och även om jag gått ner alla mina kg och mer därtill, så var kroppen svagare än innan – inte så konstigt när man burit på en bebis i 9 månader! 🙂

Magen växte och jag minns att jag i v 11 var ute och sprang. Det kändes som om Julia skulle trilla ur och från den dagen så var det bara promenader som gällde för min del. Jag hade ju dessutom Elise hemma som krävde en himla massa energi och när klockan närmade sig middagstid så var jag helt slut. Det blev många tidiga kvällar här hemma kan jag lova! 🙂

Men jag måste ändå säga att det inte var så påfrestande som jag trodde det skulle bli med så täta graviditeter. Det gick ju och jag är så glad att jag bara lät hjärtat bestämma den här gången. Det är underbart att de i stort sätt är lika gamla, hur galet det än låter, haha.

Samvetet mot första barnet om du var gravidtrött?
Jag tror mycket på naturen och att det finns saker som ’kickar in’ i våra instinkter. När jag var trött och gärna hade sovit, så slogs någon slags överskottsenergi på och jag kunde trots trötta ögon sätta mig ner och leka med Elise, bära runt, städa och laga mat. Så jag måste nog säga att allt var som vanligt här hemma. Det var bara tiden som gick snabbare – helt plötsligt så var det BVC & MVC – IGEN! Haha.
Men det är okej att vara trött. Hitta saker som kan sysselsätta din stora så att du kan få luta dig tillbaka lite. Bär ut leksakerna till vardagsrummet och titta på din favoritserie medan han/hon leker där på mattan. Man behöver inte alltid ha 110% fokus på sina barn, för som jag sagt förut; jag tror lite egen aktivitet är nyttigt för alla 🙂

Hur gick det i början med en nyfödd och en annan liten? Hur blev det sen?
Alltså. Att få barn är det bästa beslutet jag någonsin tagit – att få två är ännu bättre. Jag längtar redan efter ett tredje för att jag tror det kommer tredubblas, haha. Skämt å sido, men allting har varit underbart. Nog för att man vissa dagar önskar att man hade en Nanny som väntade runt hörnet, men det är mänskligt. Att bli trött, irriterad och ledsen är mänskliga faktorer och man måste tillåta sig att få smaka lite på de känslorna. Jag berättade för längesen att jag var tvungen att stänga in mig i badrummet en gång för att båda barnen skrek och för att mitt tålamod brast. Vet ni vilken bra kritik jag fick för det? Man är aldrig ensam!

En bebis sover typ 23 av 24 h av dygnet, vilket betydde att jag knappt märkte av Julia i början. Jag tyckte det kunde vara lite enerverande att behöva sätta mig och amma när Elise äntligen somnat, men det handlade om ett par månader av mitt liv och även om det är lätt att vara efterklok så förstår jag er som aldrig känner att ni har tid för er själva.

Jag ammade Julia i 3 månader först då kunde hon och Elise skapa ett riktigt syskonband – det var och är underbart!

Har ni kunnat fortsätta betrakta storasyskonet som liten?
Oj, det här är en så viktig fråga! Jag var inte alls beredd på min reaktion när vi kom hem från BB andra gången. Elise – som alltid varit min lilla, lilla bebis – var ett barn när vi kom hem. Hon var stor och jag minns att jag blev så ledsen över att ha ’missat’ hennes barndom. Det var hemskt! Hade jag varit beredd på den reaktionen så tror jag att det inte hade varit en sån ’big deal’.
Elise har absolut fått ta rätt mycket ansvar för att bara vara 2 år, men jag tror vi har lyckats göra det roligt för henne. Hon har fått klappa bebisen, hämtat nappen/flaskan, gett Julia det hon hämtat och busat med henne.
Så till dig som kommer/vill ha barn tätt så kan jag bara förbereda er på att det äldsta barnet plötsligt kommer vara stort – men det är ju inte så konstigt; han/hon är ju ett par månader äldre 😉

Klart man ska känna sig redo, men vet man att man vill ha fler barn så är det inte mycket att vänta på tycker jag 🙂
Kör på och ta det som det kommer! Allting löser sig och både du och barnen själva kommer vara så glada att de kan ta körkort, gå ut och få moppe nästan samtidigt 😉 Haha.

Fråga gärna på om ni har fler frågor! 🙂

Kram.