Göteborgsmamman

Hej på er!

Ska vi öppna frågan om barnuppfostran?

Mina barn behöver inte niga, tilltala med efternamn eller ha servetten i knät när vi är på kalas – men jag tycker att det är så viktigt att använda vardagsvett och etikett. För mig är det viktigt att kunna tacka, dela med sig (om möjligt) och visa uppskattning för det folk gör runt omkring sig.

Jag kommer aldrig tvinga mina barn att äta upp allt på tallriken eller gå i matchande kläder, men jag vill att att de ska vara hela och rena och hade kanske uppskattat om de inte vräker ur sig ”fy, vilken äcklig mat!” om vi äter kolja med tryffelmajonäs hemma.
Skämt å sido, men jag tycker iallafall att det visar på en bra uppfostran när barn kan säga ’tack’.

Vad är egentligen en ’bra uppfostran’? Barn har ju rätt att vara barn, eller hur? Och hur tidigt tycker ni att man ska börja försöka lära dem att vara artiga och vänliga mot sina medmänniskor?

Här hemma försöker vi lära Elise att säga tack när hon får något, att man klappar istället för att slå och att man delar med sig. Hon blir så ivrig vid uppmuntran att hon delar med sig till alla så fort hon får något gott. Ibland tar hon inte ett nej utan står där med bullen i handen och tvingar in den i munnen, haha.

Men låt mig höra – vad tycker ni? Här är inget svart på vitt utan det är bara era åsikter och de har alla rätt till att ha 🙂

Kram.

// Hur tidigt är tidigt och hur sent är sent att lära barnen vardagsvett och etikett tycker ni? 🙂 //