God morgon!
Här lyser solen och båda barnen har vaknat. Kaffekoppen har åkt ner i magen och vi har precis ätit frukost.
Så nu när jag lutar mig tillbaka här framför datorn kommer det en helt otrolig saknad efter Fredrick. När man har barn så går dagarna så fort och det är fokus lek, mat och blöjor vilket gör att man inte hinner mysa lika mycket och länge som förr. Han byter blöja på ett barn, jag på det andra. Han matar ett barn, jag matar det andra. Och så är det ju, men det skapar en viss frustration att inte hinna med allt. Jag vet att Fredrick förstår, det är bara det att för mig kan jag bli lite tvärtom och jag blir lättirriterad istället för att ta vara på de få minuterna vi får för varandra varje dag. Och vad händer då? Jo, jag saknar honom ännumer när han inte är hemma och kan bli lite ledsen. Det är ju såhär att ha barn som sagt, men ibland önskar jag att båda barnen kunde sova samtidigt för att vi skulle få hinna prata om dagen. Ni förstår, det vet jag ju 🙂
Finns det någon som känner samma sak?
Vi har inga direkta planer för dagen, men solen säger åt oss att vara ute. Så fort det blivit varmare ute så ska jag öppna altandörren så Elise kan springa ut och kasta sin boll fram och tillbaka. Hon har förstått att det även går att sparka på denna läderkula så nu spelar vi fotboll som Zlatan 🙂
Vi hörs lite senare – jag vill pussa på mina tjejer lite.
Ha en fin dag!
Kram.
