Den första frågan man får när man fött barn är ”hur ont gjorde det?”. Och när du i en kvart försökt förklara det för någon som själv inte gått igenom det så kommer följdfrågan; ”hur mycket gick du upp i vikt?”.
Majoriteten av alla tjejer tänker eller har någon gång tänkt på sin vikt. Inte minst när de är gravida. Vi läser att 8-12 kg i viktuppgång är det normala och blir förskräckta när vågen visar mer redan efter 25 veckor. Varifrån kommer alla kg? Tänk om barnet blir ännu större nu? Jobbigare att få ut? Är det något fel? Men barnmorskans ’mycket av det är vätska’-kommentar lugnar oss och vi älskar hennes visa ord.
Ändå är det så viktigt för oss att ställa oss på vågen och läsa av siffrorna varje gång vi går in i en ny vecka. Ändå jämför vi och ändå frågar vi varandra. Varför?
Jag ska vara ärlig och förstå mig nu rätt. Jag vet att alla är olika, men jag har lite svårt att förstå hur man kan gå upp 30 kg i vikt när man är gravid, men det är för att jag inte har varit där själv. Jag gick upp 10 kg med Elise och 13 kg under den här graviditeten. Ändå har jag ätit lite mer ’tillåtande’ än vanligt och ’unnat’ mig desto mer den här gången. Jag kunde träna med Elise i magen, medan kroppen sagt ifrån flera gånger med lillasyster. Det har varit så intressant att få prata med någon som kunde förklara det här med kroppen – göra så att jag förstod om ni förstår hur jag menar.
En kompis till mig sa häromdagen:
-”Malin, förra graviditeten gick jag upp 25 kg och den här gången gick jag upp nästan lika mycket, men det var först den här gången som jag insåg hur mycket jag slappade till mig vad gäller motion och med vad jag åt. Jag har ätit så många bullar!”
Jag tror vi blundar lite för viktuppgången när vi är gravida. Att vi ’tar vara’ på att äta för två och tar en extra kaka eller två. Att skjuta lite på träning och kost och att låta ’börja på måndag’ bli ’jag börjar när han/hon är ute’. Och det blir svårt att gå ner de där kilona då. De där extrakilona som godishyllorna på Hemmakväll skapat eller som mormor burit med sig i form av godsaker. Och det är helt okej – jag menar bara att vi får kämpa för det lite mer efter förlossningen om det betyder mycket för oss att bli av med det vi gick upp.
Jag tycker att du bara ska låta dig själv vara och släppa vikten för ett tag. Du har tid till att komma tillbaka till din nya, starka kropp efteråt och äta som du brukade, eller till och med bättre! Men inte för att bli smal och eftertraktad – utan för att du ska må bra inifrån och ut. Sålänge du mår bra, så gör jag det också.
Nu släpper vi vikten.
Kram.
Ps. Jag tänkte att jag skulle lägga upp lite kostråd längre fram. Både vad som gäller dig som är gravid, varit gravid eller som bara vill äta lite nyttigare 🙂 Vad sägs om det?
Du skriver att du har svårt att förstå hur man kan gå upp 30 kg i vikt i samband med en graviditet. Sedan skriver du att det är vanligt att äta för två och att man gärna tar en extra kaka, eftersom man blundar för viktuppgången. Vad är det som är så svårt att förstå? Det är klart att man går upp i vikt om man äter socker som man inte behöver. Är det inte?Jag uppfattade det inlägget enbart som ett tillfälle för dig att skryta med din egna, måttliga viktuppgång. Men jag kanske har fel.Och kostråd låter intressant, men vad har du för utbildning inom ämnet?
Hej My.Jag menar bara att jag har svårt att förstå kroppen på det sättet – varför det skiljer så mycket. Inget illa ment någonstans såklart. Att jag jämför med min egna viktuppgång är för att ha något att jämföra med – absolut inte för att skryta då jag inte tycker att det är vare sig vinst eller förlust vad vågen visar. Ledsen om jag rörde till det eller vilseledde dig på något sätt – det är absolut inte min mening. Jag har aldrig försökt eller kommer aldrig försöka visa mig bättre än någon annan då jag tycker att vi alla är lika fina hur vi än är. Du har helt rätt i tanken om socker – för mycket socker påverkar kroppen negativt på många olika sätt. Jag är utbildad kostrådgivare och skulle såklart aldrig ge råd som jag inte har belägg för ?Hoppas du fick svar på dina frågor ?Kram
Du skriver att du har svårt att förstå hur man kan gå upp 30 kg i vikt i samband med en graviditet. Sedan skriver du att det är vanligt att äta för två och att man gärna tar en extra kaka, eftersom man blundar för viktuppgången. Vad är det som är så svårt att förstå? Det är klart att man går upp i vikt om man äter socker som man inte behöver. Är det inte?Jag uppfattade det inlägget enbart som ett tillfälle för dig att skryta med din egna, måttliga viktuppgång. Men jag kanske har fel.Och kostråd låter intressant, men vad har du för utbildning inom ämnet?
Hej My.Jag menar bara att jag har svårt att förstå kroppen på det sättet – varför det skiljer så mycket. Inget illa ment någonstans såklart. Att jag jämför med min egna viktuppgång är för att ha något att jämföra med – absolut inte för att skryta då jag inte tycker att det är vare sig vinst eller förlust vad vågen visar. Ledsen om jag rörde till det eller vilseledde dig på något sätt – det är absolut inte min mening. Jag har aldrig försökt eller kommer aldrig försöka visa mig bättre än någon annan då jag tycker att vi alla är lika fina hur vi än är. Du har helt rätt i tanken om socker – för mycket socker påverkar kroppen negativt på många olika sätt. Jag är utbildad kostrådgivare och skulle såklart aldrig ge råd som jag inte har belägg för ?Hoppas du fick svar på dina frågor ?Kram
Tro absolut att du har rätt i det du skriver. Många tänker att de kan unna sig och ta lite mer av det onyttiga under graviditeten, samtidigt som motionen kan få ge lite vika också. Själv gick jag upp 9 kilo under min graviditet och är glad över att det inte skenade iväg. Ha en bra tisdag!
Kul att du gillade det?Jag håller med – kroppen blir ju tyngre och du får ju ett sug efter viss mat när du får brist på ex salt osv. Så visst är det som du skriver ? Ha en underbar dag!Kram
Tro absolut att du har rätt i det du skriver. Många tänker att de kan unna sig och ta lite mer av det onyttiga under graviditeten, samtidigt som motionen kan få ge lite vika också. Själv gick jag upp 9 kilo under min graviditet och är glad över att det inte skenade iväg. Ha en bra tisdag!
Kul att du gillade det?Jag håller med – kroppen blir ju tyngre och du får ju ett sug efter viss mat när du får brist på ex salt osv. Så visst är det som du skriver ? Ha en underbar dag!Kram
Grymt inspirerande inlägg, trotts att jag inte har varit gravid. Har jag fått varningar av andra som "Det går inte att äta vad som helst under graviditeten, det ramlar inte av en när man föder barnet". Det känns som att det finns två sidor, och båda leder till att må dåligt över sin vikt. Det hade varit kul att läsa tips på hur man kan avgöra vad som är ett nyttigare alternativ, när man står där i affären och inspirationen är slut och suget är som störst. Vad jag har märkt med de gravida i min omgivning är att de vill äta bättre men det känns som för mycket jobb, när man står där i affären. Om du håller på några sådan tips så får du gärna dela med dig ? Ha en fantastisk dag
Hej och tack för dina fina ord??Jag ska försöka fixa några såna knep inom en snar framtid! Det här med kosten är en svår fråga just för att det finns så många olika typer av kroppar och hur de fungerar. Nu har man tillochmed börjat forska om det kan ha med blodgrupperna att göra och försökt kommit på dieter (om man skulle vilja ha en sån) som går ut på att må så bra som möjligt och för att undvika sjukdomar. Men jag ska försöka göra ett inlägg om det snart och ge lite mer kostråd ? Tack för förslaget och ha en jätte fin dag du också?Kram
Grymt inspirerande inlägg, trotts att jag inte har varit gravid. Har jag fått varningar av andra som "Det går inte att äta vad som helst under graviditeten, det ramlar inte av en när man föder barnet". Det känns som att det finns två sidor, och båda leder till att må dåligt över sin vikt. Det hade varit kul att läsa tips på hur man kan avgöra vad som är ett nyttigare alternativ, när man står där i affären och inspirationen är slut och suget är som störst. Vad jag har märkt med de gravida i min omgivning är att de vill äta bättre men det känns som för mycket jobb, när man står där i affären. Om du håller på några sådan tips så får du gärna dela med dig ? Ha en fantastisk dag
Hej och tack för dina fina ord??Jag ska försöka fixa några såna knep inom en snar framtid! Det här med kosten är en svår fråga just för att det finns så många olika typer av kroppar och hur de fungerar. Nu har man tillochmed börjat forska om det kan ha med blodgrupperna att göra och försökt kommit på dieter (om man skulle vilja ha en sån) som går ut på att må så bra som möjligt och för att undvika sjukdomar. Men jag ska försöka göra ett inlägg om det snart och ge lite mer kostråd ? Tack för förslaget och ha en jätte fin dag du också?Kram
Jag tillhör en av dem som gick upp mycket men inte på grund utav att jag åt "för" mycket. Jag tränade spinning, corssfit och löpning flera dagar i veckan större delen av min graviditet Gick upp 13 kilo fram tills det var drygt 6 veckor kvar, sen PANG kom 10 kilo vätska bara sådär så jag gick totalt upp 23 kilo under min graviditet. Inget jag kunde påverka på annat sätt än det jag gjorde, jag hade helt enkelt lätt för att lägga på mig trots att jag "skötte" mig enligt de normer man skulle. Antagligen behövde väl min kropp detta under tiden jag bar Sophia, vad vet jag. Däremot gick jag lugnt och sansat ner de utan någon bantning efter förlossningen. Vad jag vill säga att det finns dem som går upp mycket trots att man inte vräker i sig onyttigt varje dag och rör på sig ?. Stor kram till dig!
Hej Karin!Först och främst måste jag säga grymt jobbat till att du tränade så grymt under graviditeten! Jag kunde det under första grav, men under andra var det inte lika lätt. ? vilket inte gör mig något – men det känns i ryggen att jag blivit svagare ? vi tar igen det sen! Och jag håller med dig – det verkar bara vara så att vissa går upp mycket och vissa lite under graviditeten. Punkt typ ? En vacker dag ska jag ta reda på varför.Kram till dig <3
Jag tillhör en av dem som gick upp mycket men inte på grund utav att jag åt "för" mycket. Jag tränade spinning, corssfit och löpning flera dagar i veckan större delen av min graviditet Gick upp 13 kilo fram tills det var drygt 6 veckor kvar, sen PANG kom 10 kilo vätska bara sådär så jag gick totalt upp 23 kilo under min graviditet. Inget jag kunde påverka på annat sätt än det jag gjorde, jag hade helt enkelt lätt för att lägga på mig trots att jag "skötte" mig enligt de normer man skulle. Antagligen behövde väl min kropp detta under tiden jag bar Sophia, vad vet jag. Däremot gick jag lugnt och sansat ner de utan någon bantning efter förlossningen. Vad jag vill säga att det finns dem som går upp mycket trots att man inte vräker i sig onyttigt varje dag och rör på sig ?. Stor kram till dig!
Hej Karin!Först och främst måste jag säga grymt jobbat till att du tränade så grymt under graviditeten! Jag kunde det under första grav, men under andra var det inte lika lätt. ? vilket inte gör mig något – men det känns i ryggen att jag blivit svagare ? vi tar igen det sen! Och jag håller med dig – det verkar bara vara så att vissa går upp mycket och vissa lite under graviditeten. Punkt typ ? En vacker dag ska jag ta reda på varför.Kram till dig <3
Men herregud! Vilket skuldbeläggande! Låt mammor gå upp hur många kilo de vill och låt dem behålla hur många kilo de vill. Stackars dig som är fast i synen att kvinnor måste vara "smala". Livet händer och kanske är "tjock" inte det värsta man kan vara? Jag förstår att du tror att smal = hälsosam. Du ventilerar dock en människosyn som är förtryckande och som försvagar kvinnor.
Nej, nej! Det var absolut inte så jag menade! Jag tror inte att smal = hälsosam! Jag vill att folk ska göra det de mår bra av ?! Vad det än är. Det är jag ute efter❤️
Men herregud! Vilket skuldbeläggande! Låt mammor gå upp hur många kilo de vill och låt dem behålla hur många kilo de vill. Stackars dig som är fast i synen att kvinnor måste vara "smala". Livet händer och kanske är "tjock" inte det värsta man kan vara? Jag förstår att du tror att smal = hälsosam. Du ventilerar dock en människosyn som är förtryckande och som försvagar kvinnor.
Nej, nej! Det var absolut inte så jag menade! Jag tror inte att smal = hälsosam! Jag vill att folk ska göra det de mår bra av ?! Vad det än är. Det är jag ute efter❤️
Jag tycker det är bra att du tar upp ämnet!Jag är faktiskt livrädd för att gå upp mycket just för att jag sliter som fan med att gå ner och vara någorlunda fit.Jag var smal som en pinne fram tills jag var 24-25 och slutade röka och vi åt ute VARJE kväll i 1 år. Det blev pasta, pasta och åter pasta i stora portioner och alltid en brownie eller morotskaka efter och i bland båda.Och sedan chips och godis varje kväll och läsk.Gick upp 20 kilo på ett år och sen lite till.Från 50 kilo till 75 innan jag slutade kolla vågen, men gick nog upp närmare till 80 kilo.Sedan gick jag ner till 62 när jag fyllde 30 och kämpar för att hålla mig runt 65.Går jättelätt upp i vikt men tränar mycket och försöker äta vad som fungerar för min kropp.Att gå upp 30 kilo skrämmer mig!För jag vet ju dels hur min kropp skulle må, och att jag skulle vara i en situation där jag knappt skulle kunna gå ner dem.Min kollega gick upp 45 kilo och har 30 kvar, hon åt minst ett paket kakor själv varje dag, en snickers och en massa massa glas. Fick graviddiabetes…och ja, det är min skräck att jag ska tappa det helt.Har redan stor bak, och vet att den kommer expandera ändå vid en graviditet och det är okej.Men inte några 30 kilo tack…phu.Men man får inte tala om sin skräck högt har jag märkt, för då verkar man otacksam för sitt barn.Men jag ser inte alls att de två frågorna hänger ihop.
Haha, jag förstår hur du menar med att det är väldigt hysch-hysch kring vikten under en graviditet. Att man ska vara glad att kroppen klarar av att bära ett barn och att man lägger på sig vikt vare sig det är kakor eller barnets vikt. Men det handlar inte om det. Jag har varit på båda ställena med både ett par kg för mycket och på en plats där jag varit mer än nöjd med min vikt. Det var helt enkelt så att jag trivdes bäst med den sistnämnda. Då åt jag nyttigt, sunt och tränade ofta. En fin balans mellan att kunna äta gott och hålla igen vid vissa tillfällen tror jag på. Man behöver inte alltid säga ja till godsaker, och det ska vara lika okej att säga nej som ja. Så tycker jag ? Kram till dig och var inte orolig – njut av att bara vara och ta en stund i taget.
Jag tycker det är bra att du tar upp ämnet!Jag är faktiskt livrädd för att gå upp mycket just för att jag sliter som fan med att gå ner och vara någorlunda fit.Jag var smal som en pinne fram tills jag var 24-25 och slutade röka och vi åt ute VARJE kväll i 1 år. Det blev pasta, pasta och åter pasta i stora portioner och alltid en brownie eller morotskaka efter och i bland båda.Och sedan chips och godis varje kväll och läsk.Gick upp 20 kilo på ett år och sen lite till.Från 50 kilo till 75 innan jag slutade kolla vågen, men gick nog upp närmare till 80 kilo.Sedan gick jag ner till 62 när jag fyllde 30 och kämpar för att hålla mig runt 65.Går jättelätt upp i vikt men tränar mycket och försöker äta vad som fungerar för min kropp.Att gå upp 30 kilo skrämmer mig!För jag vet ju dels hur min kropp skulle må, och att jag skulle vara i en situation där jag knappt skulle kunna gå ner dem.Min kollega gick upp 45 kilo och har 30 kvar, hon åt minst ett paket kakor själv varje dag, en snickers och en massa massa glas. Fick graviddiabetes…och ja, det är min skräck att jag ska tappa det helt.Har redan stor bak, och vet att den kommer expandera ändå vid en graviditet och det är okej.Men inte några 30 kilo tack…phu.Men man får inte tala om sin skräck högt har jag märkt, för då verkar man otacksam för sitt barn.Men jag ser inte alls att de två frågorna hänger ihop.
Haha, jag förstår hur du menar med att det är väldigt hysch-hysch kring vikten under en graviditet. Att man ska vara glad att kroppen klarar av att bära ett barn och att man lägger på sig vikt vare sig det är kakor eller barnets vikt. Men det handlar inte om det. Jag har varit på båda ställena med både ett par kg för mycket och på en plats där jag varit mer än nöjd med min vikt. Det var helt enkelt så att jag trivdes bäst med den sistnämnda. Då åt jag nyttigt, sunt och tränade ofta. En fin balans mellan att kunna äta gott och hålla igen vid vissa tillfällen tror jag på. Man behöver inte alltid säga ja till godsaker, och det ska vara lika okej att säga nej som ja. Så tycker jag ? Kram till dig och var inte orolig – njut av att bara vara och ta en stund i taget.
Håller med dig! Är så trött på allt vikthets bland gravida. Innan jag var gravid tränade jag massor och åt nyttigt. Det funkade inte under denna graviditet. Jag tar tag i allt sen och unnar mig allt gott nu. För det ör vi gravida värda ? har aldrig brytt mig så lite om vikten som nu och det är otroligt skönt! ?
Samma här ? Jag längtar efter att få äta hur jag vill och vad jag vill när lillan kommit. Parmaskinka står högt upp på listan tillsammans med olika ostar, haha. Men nu slappnar vi av och låter vågen visa vad fasen den vill ? Kram
Håller med dig! Är så trött på allt vikthets bland gravida. Innan jag var gravid tränade jag massor och åt nyttigt. Det funkade inte under denna graviditet. Jag tar tag i allt sen och unnar mig allt gott nu. För det ör vi gravida värda ? har aldrig brytt mig så lite om vikten som nu och det är otroligt skönt! ?
Samma här ? Jag längtar efter att få äta hur jag vill och vad jag vill när lillan kommit. Parmaskinka står högt upp på listan tillsammans med olika ostar, haha. Men nu slappnar vi av och låter vågen visa vad fasen den vill ? Kram
Hm, jag är en av de som är "fast besatt" av att inte gå upp för mycket i vikt – även nu i graviditeten. Med nr 1 gick jag upp 10 kg, med nr 2 gick jag upp 6 kg. Hittills har jag gått upp 7-8 kg (vecka 33) och det ger mig ångest rent ut sagt. Men denna graviditet har jag även haft mer krämpor, mindre rörelseförmåga och helt enkelt inte orkat röra mig lika mycket som i de tidigare graviditeterna + äter väl som vanligt, ibland mycket mer dessutom. Och är inte direkt "förvånad" över att mina ätstörningstankar triggats igång igen. Men som sagt, det är bra tankar du skrivit ner. Det är egentligen ingen anledning detta med att vara gravid – att bara vräka i sig, man kan ju faktiskt äta nyttigt ändå.
Jag kan inte mer än att hålla med dig till 110%. Mår man själv bra så mår barnet bra tror jag❤️Kram till dig och lycka till med graviditeten!
Hm, jag är en av de som är "fast besatt" av att inte gå upp för mycket i vikt – även nu i graviditeten. Med nr 1 gick jag upp 10 kg, med nr 2 gick jag upp 6 kg. Hittills har jag gått upp 7-8 kg (vecka 33) och det ger mig ångest rent ut sagt. Men denna graviditet har jag även haft mer krämpor, mindre rörelseförmåga och helt enkelt inte orkat röra mig lika mycket som i de tidigare graviditeterna + äter väl som vanligt, ibland mycket mer dessutom. Och är inte direkt "förvånad" över att mina ätstörningstankar triggats igång igen. Men som sagt, det är bra tankar du skrivit ner. Det är egentligen ingen anledning detta med att vara gravid – att bara vräka i sig, man kan ju faktiskt äta nyttigt ändå.
Jag kan inte mer än att hålla med dig till 110%. Mår man själv bra så mår barnet bra tror jag❤️Kram till dig och lycka till med graviditeten!