Lördag. Och ett visst uppdämt behov av familjetid i utflyktsform. Då snön fortfarande lyser med sin frånvaro, och naturen har hamnat i någon form av pre-vår (tulpanerna är redan påväg upp!!!) så är det väll bara att spela med. Fram med cyklarna!
Vi cyklade genomskogen och över fälten. Det var geggigt och stundom riktigt tungt. Men vad sjutton. Det hägrade ju finfika på andra sidan. För tvärs genom skogen ligger ett bageri, ett litet sådant, där magiker jobbar. Jag hade sett på instagram att de nu hade öppet igen efter julledigheten. Jag hade även noterat att de äntligen börjat sälja sina kremlor. Och dessa läckerheter gör att man mer än gärna cyklar över våtsjuka åkrar. Även om man är 8år och växlarna på cykeln krånglar.
Alla fyra gick loss på en varsin kremla. Efter att vi ätit något mer matigt såklart. Barnen tog en smörgås, mannen en sallad, och jag gick loss på ett dansktfrukostbröd. Vi fyllde på med energi, för efter fika ska det hoppas på höskulle. Det är sedan gammalt! Ljuset på skullen skumt. Inga lampor här inte. Höet är mjukt och alla eu-direktiv lyser med sin frånvaro. Det är här det händer. Det är här man får leka fritt och träna riskbedömning efter eget huvud, utan att någon står och curlar. Och oj vad kul det är. Men väldigt mörkt.
Innan vi cyklade hem igen, över ängen och genom skogen, tog vi oss tid att hälsa på hos fåren, korna och hästarna. Barnen är så himla kloka kring det här. De ställer sig lite på håll, och låter djuren komma fram, om djuren vill. Låter djuren vara dem som tar första, andra och tredje steget. Och efter det tar barnen ett steg fram och kliar lite försiktigt, pratar mjukt och samspelar. Det gör mig varm att se dem tillsammans.
Så det blev finfika med extra allt
ett perfekt lördagsnöje
visst, klimatet har fått spel
men vi får väll spela med
och tar cykeln, istället för bilen
