Söndag = Att peppa sig själv när man springer
Jag ska springa Göteborgsvarvet. Nu är jag anmäld på riktigt. Helt galet! Men så skönt att ha ett mål med träningen.
Just nu springer jag varannan dag. Olika distanser på olika platser, aldrig längre än milen och kortare än 5km. Fram till igår vill säga. Då kände jag att det var dags att se vad jag faktiskt orkar. Så jag ställde in mig mentalt på att springa 13km. Något som krävde en hel del ”egen-pepp”, vilket jag fick börja med redan vid 2,5km. Men pannben vann. Jag blev liksom nyfiken på om jag skulle klara det hela över huvud taget. Sen gick jag in i en fas där jag förklarade för mig själv att jag skulle bli väldigt besviken på mig själv om jag inte fullföljde. Sen hamnade jag i ”har jag kommit så här långt så kan jag ju inte bryta!”.
Oavsett hur långt jag springer så går jag i princip alltid igenom alla de där faserna. Det spelar ingen roll om jag springer långt eller kort. Ibland hamnar jag även i ”för vems skull gör jag detta, egentligen…”. Och sen räknar jag. Gu vad jag räknar vad när jag springer. Det är km hit och dit. ”Nu är jag gjort två tredjedelar”, ”Fem km kvar, det är bara 28min. Och 28 min är ju vad det tar fram och tillbaka till jobb”…. och så fortsätter jag passet igenom.
Många har uppfattningen att jag gillar att springa. Att jag liksom njuter av det. Men de kan inte ha mer fel. Det är en kamp, varje gång, jag ska ta mig ut. En kamp mot mig själv. Jag tycker att det är tråkigt. Jätte tråkigt. Men jag vet att jag behöver det för att må bra, och därför gör jag det. Och då säger de där förståsigpåarna, men det är ju såååå skönt efter åt. NEPP. Det är det inte. Jo, skönt att det är över, men inte mer än så. Jag får inget endorfinpåslag what så ever. Jag blir liksom bara trött, törstig och sen som vanligt igen. Inga lyckorusningar alls.
Men varför springer jag då? Jo, för jag vet att kroppen mår bra av det och för att jag är nyfiken på hur långt jag kan orka ta mig springandes. Jag är nyfiken på min egen prestationsförmåga och på hur långt jag kan ta mig själv. Därför springer jag.
