Så har vi haft det sista kalaset för sjuåringen här hemma för i år. Och nu körde vi barnkalaset.
Så. Himla. Skoj!
Jag älskar välplanerade barnkalas. Kalas som hålls hemma och där barnet är i fokus, inte platsen. Så vi gick al in på chima temat.
Det började med att alla fick en nagel målad med gnistrande eld-chi-nagellack. För Nu var barnen en egen stam. Precis som Laval till hör lejonstammen, och Eris tillhör örnstammen, så tillhörde nu barnen människostammen. Efter paketöppnandet så var det dax för fika. Så klart. Inget barnkalas utan hemmagjord tårta och bullar. Och i botten av tårtan hittade barnen något. Ett medlande som löd
”Var hälsade människostammen. Jag, Laval, ser att ni har eldens tecken på er hand. Jag behöver er hjälp. Finn isen och smält den. Lyckas ni med detta väntar en belöning. På vägen mot isen kommer ni att stöta på olika utmaningar. Det är viktigt att ni löser dem tillsammans, ni är ett lag, en enad stam.
Första utmaningen blir att finna alla mina vänner och fiender. Dessa finns uppsatta runt huset. Lös sedan rebusen. Men se upp, isens kraft är stark. Lycka till, jag vet att ni kan klara det.”
Det blev startskottet för skattjakten, eller snarare chi-jakten. Barnen fick leta ute efter bilder på chima karaktärerna för att lösa en rebus, sen skulle de hitta grillat chi, skriva CHIMA med hjälp av deras kroppar och lösa eldens triangel. Sista ledtråden låg infrusen i en isklump. Och belöningen fanns där elden brinner säker.
Alla barnen verkade nöjda efter kalaset. Vi föräldrar blev lite kalasbakis, så klart. Och pojkarna med för den delen. Så vi vilade en stund, laddade om, och drog på teater.
En perfekt dag enligt mig.
