Hörrni. Måste dela mina tankar. Kanske är helt ensam om detta. Men är LIVRÄDD för att skaffa barn nummer två. Eller. Hur ska jag förklara?
Jag är helt hundra på att jag vill ha fler barn. Eira pratar om bebis hela tiden, det är så gulligt. Men. Livrädd att må dåligt igen. Första året kände jag mig så ensam- trots att jag hade vänner med barn omkring mig och fick massa fina vänner.
Men. Hittade aldrig min grej. Kunde aldrig njuta, kände ständigt en oro och stress. Hade svårt att stanna upp i fina ”moments”.
Min högsta dröm är att känna mig lugn och trygg med bebis nummer 2. Har ni några tips? Fler som känt såhär men att det blivit bra? Någon bra tid att skaffa baby nummer 2? Alltså vår/sommar? Amma eller inte?
Känns som alla andra ba skaffar andra utan minsta tanke eller oro. Varför funderar jag så mycket? Tänk om tänk om..
kan jag verkligen utsätta mig och Eira för det igen? Tänk om.. men tänk om INTE.
Är så bebissugen ena dagen, men efter en stund blir jag livrädd. Är det rätt då? Måste det kännas hundra?
Känner precis igen mig i dina tankar, var ärligt livrädd första året med min son, hade en väldigt tuff graviditet och förlossning så tänkte hela tiden ”jag kommer ALDRIG klara att skaffa en till”
Jag kände mig helt ärligt aldrig helt redo men när våran son blev tre och vi hade gift oss kände jag, det finaste vi kan ge honom är ett syskon att dela livet med. Och jag kan nu med handen på hjärtat och en tremånaders liten pojke på bröstet säga att det var livets bästa beslut. Jag kan lova att man inte är lika rädd, orolig eller nojig, kroppen och psyket har liksom fattat, sen när man har en snart 4-åring hemma också hinner man inte noja lika mycket. Men att få säga att jag är mamma till två, TVÅ små fantastiska killar är dubbel glädje och lycka. Ta det lugnt och känn efter när magen säger att det är rätt, då är set oftast så.
Och ett annat tips, amma inte, då är ni två som delar ansvaret och man känner sig fri och kan vara med båda barnen lika mycket!
Började typ gråta när jag läste din kommentar! Familjen känns långt ifrån komplett och typ hela min kropp känner att det ska vara en till, minst. Känner mig nästan ego som tvekar. Klart Eira ska ha syskon. Men är så otroligt rädd! Tack för din kommentar- det hjälpte. Amningen skiter jag i denna gången, en kvinna måste få sova också! 😉