Ibland blir jag trött på mig själv. Att vara känslomänniska är jobbigt. Allt är bra, alla är friska. Ändå kan jag känna ångest över vissa saker, som liksom gror i mig. Jag kan inte förklara det.
Men borde liksom vara on top nu. Finns inget som egentligen är jobbigt eller stör. Ändå. Kan jag typ bli nere för jag inte hann träna som planerat. Eller att jag låg i sängen i 2 h dagen och surade.
Andra kan bara bita ihop?
Jag ska försöka sluta älta. Försöka sluta vara så ångestfylld ibland.
Nu ska vi kika på Michael Jackson dokumentären. Bara en sådan sak!
Ibland får man ”bara” acceptera ångesten, för mig har det dock hjälpt en del att tänka att ångesten är en känsla. Kanske fundera varför du känner som du känner när du upplever ångesten, ibland kan det ju handla om en sak som man kan förstå på ett bättre sätt och sen landa i det och vissa saker kan man faktiskt göra något åt så det känns bättre. Tycker Maja Nilsson Lindelöf skriver om det på ett bra sätt i sin blogg 🙂 Kram
Tack för tips? kram