99% av alla i min omgivning har skaffat bebis 2 eller är preggo. Klart det sätter tankarna i spinn på en. Måste dock säga att jag är lite.. rädd? Men sen nästa dag känner jag mer: jag är äldre, mer förberedd. Men ja jag är faktiskt rädd! Eira har passerat två år och nu börjar det faktiskt bli väldigt bekvämt. Hon sover heeeela nätter. Äter allt. Glad och enkel att ha med på resor.
Att bli gravid- bara tanken på att må illa och åka tåg till Värnamo får mig att vilja fly. Gå upp i vikt. Ja jag vet. Man ska inte bry sig. Men jag ska ju vara ärlig här. Livrädd för att må som hag gjorde första året. Det var inte Eiras fel hon var världens godaste bebis (fast du hade gärna fått snitta mer än 1 timmes sammanhängande sömn första 6 mån)… utan det berodde på MIG. Jag var inte förberedd alls.
Det kan ju också bli mycket lättare. Jag är mer ödmjuk, vågar lyssna på MIN känsla. Jag ser inga problem med att Eira är runt 4 år när nästa kommer. Men saken är den att jag inte ens vet om jag VÅGAR skaffa fler. Fast jag vill.
Någon som tyckte att det var lättare andra gången? (Sömn räknas bort, det ingår)
